Månadsarkiv: oktober 2011

Jag har en pipande GPS-hund- har ni?

Att man kan lära hundar att snoka upp allt från tryffel till försvunna personer är ju ett välkänt faktum liksom att det finns hundar som har sprungit många mil och ändå lyckats hitta hem, även efter väldigt lång tid.

Denna ”inbyggda GPS” måste vara otroligt praktisk att ha (sa hon som kan köra samma väg 3000 gånger och sedan ändå inte kan förklara vägen ens halvbra för någon annan) men ska jag vara ärlig så kan jag bli liiiite (läs: ganska mycket) störd på Soyas otroliga förmåga att orientera sig.

Efter några år med Snabbspringaren har det nu börjat ”samlas” en hel del platser dit vi åker mer eller mindre frekvent för hundträffar/ långpromenader och det tar banne mig inte många gånger innan Soya redan några kilometer före ankomst visar tecken på att hon vet preciiiis vart vi är på väg.

Kör man på motorvägen till Järavallen eller hundkappbanan i Landskrona börjar doggy att gnälla och gny väldigt ivrigt (extremt irriterande ljud om ni frågar mig) flera minuter innan ankomst, samma sak på väg till Ribban eller Dalby.

Att säga till henne hjälper inte ens en sekund utan det är bara att sitta och lyssna på pipandet tills djuret har skuttat ut ur bilen på plats.

Hur gör era doggys? Är de lika vakna för vart ni kör dom eller verkar de strunta i vilket?

Kan ju som en parentes berätta att min schäfer Ketty blev stel som en pinne varje gång vi körde förbi djursjukhuset i Malmö eftersom hon hade varit med om en del trista upplevelser där och körde man förbi utan att stanna kunde man nästan höra hur hon drog en djup suck av lättnad.

Måndag- Kreon mötte skördetröskan (igen)

Åhhh vad nöjd jag är med Kreon idag!

Jag hade föresatt mig att FÖRSÖKA klippa honom utan Domosedan och se hur detta skulle utveckla sig och med facit i hand gick det näst intill perfekt.

Detta är ju bara andra gången han klipps och förra gången var han så drogad att han knappt kunde stå på benen men det fick också precis den effekt jag hade hoppats på; DÅ stod han som en staty och lärde sig uppenbarligen också till denna gången att det är så man ska uppföra sig.

Lite krafsningar med frambenen blev det visserligen och en stallkamrat höll upp ett framben när jag skulle klippa det ena bakbenet och en plätt under magen men hade hon inte varit i stallet så hade jag klarat det ensam också i värsta fall.

Så nu är gossen helklippt; jag tog även huvudet och benen denna gången, i alla fall ner till framknäna och haserna och så får vi se om det kommer att behövas en tredje klippning eller det räcker så här.

För er som kräver BEVIS kommer som så ofta en högintressant film och ni förstår nog varför jag kallar klippmaskinen för skördetröska; den hörs en hel del!

Veckan som gått

Veckans väder:
Mestadels soligt, precis så där vackert som det kan vara på hösten om man har tur.

Veckans shopping:
Årets 3:e (eller 4:e?) shoppingresa till Gekås med några arbetskamrater. På mindre än 4 timmar hann jag fylla kundvagnen och länsa VISA-kortet höll jag på att säga. Skämt å sido men jag tyckte att jag fick mycket för mina 3000 och mina arbetskamrater handlade för ännu mer (rekordet var 6000).

Veckans fynd:
Utan tvekan min värmefilt som jag (och Soya) redan är kär i!

Veckans löpare:
Är min doggy i dubbel bemärkelse men nu är det nog färdiglöpt om någon dag.

Veckans semester:
Hade jag i torsdags och den var så bra! Otroligt vad mycket man hinner på en ledig dag mitt i veckan!

Veckans kommentar:
”Det enda som skiljer Kreon och Archie åt är färgen”. Den bloggkommentaten har jag haft mycket roligt åt- tänk att man vill skriva sånt strunt på nätet?!?!

Veckans diskussion:
När jag la ut film på Kreon på bloggen. Det är tydligen så man ska göra för att engagera sina läsare men tyvärr (?) har jag sällan tillgång till filmare på en daglig basis.

Veckans missbedömning:
Att jag trodde att jag kunde tömköra i dagsljus klockan 7 på morgonen. Det var feeel!

Veckans träning:
Var i fredags och lika rolig som vanligt. Jag ser verkligen fram emot varje tillfälle; roligare kan man nog inte ha det klockan 7 på morgonen.

Veckans tävling:
Ägde rum i dag och jag är sååå nöjd med min lille häst!

Söndag- tack för reprisen Kreon!

Hade jag haft bråttom hade jag i princip kunnat kopiera förra söndagens inlägg och hävda att det hade utspelat sig idag.

För även denna dag har vi varit och tävlat, jag och Kreon med god hjälp av hästskötar-Lina, fast idag var det faktiskt en ”riktig” (lokal) tävling, inte en pay and ride som förra veckan.

Att jag valt att tävla så pass tidigt i vårt gemensamma ridliv beror delvis på att tävlingen var här i Staffanstorp, dvs det tog knappt 10 minuter att köra dit.

Och det är så jag vill introducera tävlandet för mina hästar; de ska tycka att det är en baggis och nästan se det som en vilodag hellre än något jobbigt, trist och drygt.

Precis som förra veckan skänkte jag en tacksamhetens tanke åt Kreons förra ägare(uppfödare) som lärt honom att stå ensam i stallet utan den minsta dramatik, jag kunde fläta och göra alla andra förberedelser med en häst som bara stod stilla i uppbindningarna.

Lastningen gick också bra, Kreon vill gärna stå och kontemplera lite framför lastluckan eller när han har frambenen på den men det får han GÄRNA göra eftersom han gör det stilla och därefter kliver på utan tvekan.

Framme på tävlingsplatsen var det en något bättre framridning än förra veckan, nackdelen var att man här som på 90 % av alla tävlingsplatser red ensam i ridhuset.

Förra söndagen fick man ju rida fram på ena halvan och tävla på den andra vilket gav mig god tid att presentera ridhuset för Kreon så nu var jag något mer nervös inför vad Kreon skulle tycka om att plötsligt stega in i ett vilt främmande ridhuset och bara ”göra sin grej” dvs gå programmet.

När jag såg en annan unghäst hoppa till för solkatter, stirra som besatt på ena hörnet av ridhuset, gnägga åt andra hästar, vägra att fatta galopp förrän lååångt efter det borde varit gjort osv tänkte jag ”det där kan vara Kreon om en stund” för egentligen är det ju inget konstigt om orutinerade hästar gör så i början.

Men jag hade inte behövt att vara orolig.

Medan även denna framridning bestod av lite ”bakutare” i galoppfattningarna och en mer spänd häst än han är hemma så gick min lilla spindel in på banan och verkligen bara gjorde det han skulle- hela programmet igenom.

Nej, en miss blev det…en av galoppfattningarna blev ingen galopp förrän en bra bit efter rätt bokstav och detta kostade oss sistaplaceringen i klassen eftersom vi på detta moment fick betyget 4 (helt korrekt) och tappade de 2 poängen vi hade behövt för att få vår rosett.

Men med ett slutresultat på 65 % och kommentarer som ”mkt trevlig häst som rör sig mjukt (ibland alltför för låg form)” och ”härlig skritt” vore jag en otacksam och knäpp idiot om jag var annat än mycket glad över hur Kreon har skött sig hittills.

Även lastningen på tävlingen gick jättebra- jag avstår medvetet från hjälp av Lina med tanken att jag ju snart kanske inte kan förlita mig på att hon ska ”offra sig” varje gång jag ska ut och tävla på denna högintressanta nivå :).

Eftersom vi var hemma efter 10 minuter blev det också tid till några timmar i gräshage och Kreon gick rakt ut och ställde sig och började äta så jag tror inte att tävlandet beredde honom några större bekymmer.

Mycket beröm har han fått i alla fall och många klappar- jag vill VERKLIGEN att han förstår att jag uppskattar hans insatser :)!

Nu får vi se när nästa tävling blir, kyla och eventuellt dåligt väder tror jag inte är så bra variabler när Kreon är så pass orutinerad som han är, att tex rida fram utomhus i ösregn eller full storm tror jag inte att varken hans eller mina nerver pallar för än så länge :)!

Första flätorna i min ägo i alla fall.

89-kronors strykkapporna från Horze är faktiskt helt ok med tanke på priset.

Snart är det dags att åka.

Kreon tar sig en funderare framför lastluckan.

Hej matte!

Vad heter DU?

Idag har jag ett litet önskemål som jag hoppas att ni kan (dvs VILL) uppfylla och det är att ni som skriver kommentarer anonymt kallar er för NÅGOT, precis vad som helst.

För min del får ni gärna heta Petter-Nicklas, Dressyrvärldsmästaren eller ”I dont like Birgitta” men som sagt; skriv något namn som avsändare.

Jag har full förståelse för att ”man” ibland kan tycka att det av olika anledningar kan vara skönt att iklä sig anonymitetens kappa, ingen vet vem man är och man vågar därför skriva sådant man inte hade drömt om att göra under sitt egna namn men för mig som ska svara (för jag antar att de flesta vill ha någon form av feed-back på det som de skriver?) är det lättare att veta om jag svarar en och samma Anonym eller 3 olika.

Till och med jag som är så oteknisk att det är pinsamt vet hur man fyller i vilket jäkla namn som helst när man vill skicka en kommentar till min blogg och om man inte förstår hur kan man också göra som så att man avslutar själva inläggstexten med att skriva tex ”Hej då från Miss Know It all”.

Lördag- mörkerkörning

I morse får jag nog tillstå att jag missbedömde hur dags det blir ljust :)!

Jag gav mig ut på en tömkörningsrunda med Kreon 06.30 och låt mig säga så här: det var MÖRKT!

Förvisso hade jag hjälp av lite belysning utmed en av vägarna som jag tömkörde
på men jag hann ändå tänka typ tusen gånger ”ska det aldrig bli ljust” innan det de facto blev det.

Kreon såg spöken både här och där i skuggorna men vi kom ändå helskinnade fram till NN där jag tömkörde i trav och galopp på utebanan.

Även då var det inte precis daylight om man säger så men Kreon traskade på och efter en liten stund styrde vi kosan hemåt igen.

DÅ var det i alla fall hjälpligt ljust och Kreon skrittade på mycket bättre och efter 1 timme var denna tur över.

Efter hagutsläpp och lite tvätt av boxen (Kreon kastar inte omkring sin betfor med riktigt samma frenesi som Archie gjorde men nästan….) åkte jag till NN för att jobba och tillbringade sedan även lunchen med lite hästsnack och videofilmstitt där.

Kreon fick ett kort besök på eftermiddagen då jag också passade på att rasta Soya och hyra en film till kvällen och nu återstår bara att njuta av månadens om inte årets bästa köp: värmefilten!