Precis som förra lördagen unnade jag mig att sova till halv sju (det tog måååånga år men nu ”kan” jag i princip inte sova mycket längre och det är jag bara glad för)och åkte därefter till stallet för att hjälpa till med hagutsläppet.

Efter veckans ”boxtvätt” (läs: skurning av krubba, vattenkopp och väggarna kring Kreons matplats) och annat fix gick jag en promenad med Soya och passade samtidigt på att reka var det numera går får (de flyttas lite då och då), läs: var jag INTE bör rida med den ull-rädde Kreon.

När det var dags för eftermiddagens uteritt hade jag tänkt ut en runda som jag hoppades skulle falla den gode spindeln hyfsat i smaken och bad en stilla bön att vi inte skulle möta några dundrande lastbilar eftersom rutten innebar ganska mycket ridning på en 70-väg.

Och idag hade vi tur- det kom bara kanske 10-talet bilar, och dessa bryr sig Kreon inte om men däremot blev det en hel del snurrande i alla fall vilket jag försökte att tänka är mycket bättre än andra långt värre dumheter som en häst av Kreons kaliber hade kunnat ägna sig åt men visst kändes det enerverande ÄNDÅ.

Men visst…om jag någonsin får 9:or på mina piruetter på tävling och får frågan hur jag lärt Kreon att vända så lätt så vet ni vad jag kommer att svara *!

En av mina stallkamrater verkade tycka att det var lite konstigt att jag ännu inte har galopperat med Kreon ute- själv tycker jag att det är fantastiskt bra att det ens GÅR att rida ut ensam under rådande omständigheter och känner ingen brådska med att pusha fram något jag kanske får ångra- att ramla av utomhus tror jag hade kunnat få hur förödande konsekvenser som helst och då tänker jag inte bara på risken att jag skulle slå/ skada mig.

På hemvägen behövde jag tack och lov inte snurra en enda gång, troligen meddelar Kreons inbyggda kompass/ GPS honom när det bär av hemåt trots att jag inte red samma väg hem som ut.

Jag hade redan igår sett att det tillkommit en ny fårskock i en hage utmed en av de vägar jag brukar rida på och idag tänkte jag att jag kunde hoppa av och leda Kreon förbi hästätarna om det kändes riktigt illa.

Jag började att skritta i ultrarapid förbi hagen och otroligt nog så lyckades vi ta oss förbi utan att jag behövde hoppa av.

Däremot så gick Kreon med både ”halva steg” och piaff förbi fåren och jag kände verkligen varje steg han tog, väldigt distinkt och såååå koncentrerat.

Så…om jag någonsin tävlar svår dressyr och får frågan hur jag lärde Kreon att piaffera 9-mässigt så vet ni vad jag kommer att svara **!

*= ironi

**= mer ironi

…..semesterdagarna för den här gången.

Men än återstår några lediga vardagar innan jul och idag har jag avverkat en av dom.

Knäpp som jag är (enligt de som tycker om att sova i alla fall) steg jag upp strax efter 5 då jag skulle träffa NN på morgonen.

Redan på väg upp till ridhuset kände jag att gårdagens ”elektricitet”/ spändhet/ överskottsenergi eller vad det nu var var borta och Kreon var mer sitt vanliga pigga men inte ”på tårna” jag.

Det enda som var lite trist var att den otroliga lätthet som blev en av gårdagens konsekvenser av elektriciteten var borta, även i detta sammanhang var Kreon sig mer lik och det räcker bra ”for now”.

För igår blev han ju också inte bara ”lätt” i rörelserna, även kontakten med tyglarna blev stundtals för lätt (läs: gossen ”knäppte av” och blev för ihopkurad i formen).

Hur som haver var jag nöjd efter dagens pass och Kreon verkade också nöjd med sig själv och de klappar han fick.

Väl hemma hade klockan nästan hunnit bli 9 men eftersom Soya inte vurmar för promenader i gryningen så låg hon fortfarande och sov och steg inte upp förrän jag ropade på henne.

Vi fick oss en nästan en timme lång cykeltur där vi utforskade mer eller mindre varenda grusväg i närområdet och det blev många stopp för lite revirmarkering:).

Lunch, wienersnitzel, avåts på ”Två kockar” och därefter var det dags att handla lite människo och hästföda i respektive affär.

Efter hagintag bestämde jag mig för att besöka en ny-öppnad klädes-outlet i Staffanstorp, både för att ”kolla läget” i största allmänhet och titta efter termobyxor (plagget jag inte kan leva utan vintertid) i synnerhet.

Turen stod mig bi, ett par byxor föll till belåtenhet och för 200:- fick de följa med hem.

Idag red jag dressyr i ridhuset på eftermiddagen och inte som för det mesta på morgonen och om det var det, att Kreon hade en vilodag igår, att en tjej som smackade ganska mycket red samtidigt, om det var allt detta eller inget av det men den bruna springaren kändes mer laddad än någonsin.

Det kändes inte helt bekvämt med detta elektriska djur men det var bara att rida på och en positiv sak förde det med sig i alla fall: vänstergaloppen kändes för först gången precis lika fin som högergaloppen.

Bara i förrgår blev Kreon efter en stunds galopperande i vänster varv för tung i handen för att det skulle vara ok, särskilt som han alltid är så lätt i handen annars men idag orkade han galoppera så lätt så lätt.

Huruvida jag ska tillskriva detta en ökad kroppslig styrka eller att han var adrenalinstinn får jag låta vara osagt men det kändes trevligt med denna behagliga galopp där mina händer slapp agera ”det femte benet” och högergaloppen har alltid varit sådan så det är bra att de nu är likadana.