Om känsliga hästar

Något en läsare skrev häromdagen fick mig att fundera på det här med ”känsliga hästar” och jag vill gärna delge er mina tankar och höra om ni håller med eller tycker att jag resonerar helt tokigt.

Läsaren menade enkelt uttryckt att ”om ryttaren gör rätt så gör hästen rätt” och tänk så bra det hade varit om det ÄR så för det menar i alla fall jag, och vill jag påstå alla ”seriösa” ryttare, att det INTE är.

Det enda som möjligen (?) hade varit bättre än ovanstående hade varit ”hästen gör rätt OAVSETT om ryttaren gör rätt eller fel”- tänk…då hade vi inte behövt anstränga oss det minsta för att lära oss att rida.

Som jag ser det så finns det flera variabler som påverkar om vi ryttare i allmänhet ska uppfatta en häst som bra eller dålig och hädanefter pratar jag om ”bra eller dålig sett till vilka framgångar man röner när man TÄVLAR DRESSYR”.

Jag skulle vilja dela in de egenskaper som värderas i 2 huvudgrupper där den första huvudgruppen dessutom kan delas in i 2 underkategorier och det ser enligt mig ut så här:

1. Känslig

a) för ryttaren

b) för omgivningen

2. Begåvad/ lättlärd

Den häst jag gissar att de flesta dressyrtävlingsryttare önskar sig är den som både är känslig för ryttaren och begåvad medan man helst inte vill ha en häst som låter sig påverkas av omgivningen (väder, ljud, andra hästar, publik, reklamskyltar, you name it).

Tyvärr går känslighet för ryttaren OCH omgivningen ofta hand i hand- framför allt hos den oskolade hästen och det blir här ryttarens uppgift att så gott det går bibehålla hästens känslighet för ryttaren medan känsligheten för omgivningen avtrubbas.

Jag har med Heron och Menelli själv vid ett flertal tillfällen genom åren tävlat mot godkända hingstar och/ eller blivande svårklasshästar i början av deras tävlingskarriärer och till och med lyckats ”slå” dom och förklaringen till detta har varit just ovanstående.

Medan mina hästar har gått sina program lydigt och som urverk men utan känsligheten för omgivningen så har tex de godkända hingstarna ”flippat ut” inne på banan på grund av just SIN känslighet och då har det inte hjälpt att de EGENTLIGEN varit många gånger mer begåvande än mina hästar.

Så fort dessa hästars ryttare lyckades dämpa känsligheten för omgivningen så var det ”bye-bye Birgitta” och hästarna seglade resultatmässigt förbi mig och mina hästar lätt som en plätt.

Ett annat exempel:

Titta på många hästar som tävlar de högsta klasserna i dressyr.

Varför lyckas deras otroligt skickliga ryttare i många fall knappt få hästarna att stå STILLA i halterna trots att detta är något av det första man lär en häst?

Åter igen- känsligheten!

Av ovanstående följer ganska naturligt att precis som med det mesta i livet så finns det för och nackdelar med allt.

Att ha en häst som är totalt opåverkad av sin omgivning tyckte i alla fall jag var underbart medan jag ägde sådana djur men som jag redan har nämnt så går denna okänslighet ofta hand i hand med att hästen inte heller tillräckligt mycket/ snabbt/ ofta är känslig för det som ryttaren vill i sadeln och det är verkligen inte lika roligt kan jag lova.

Hur mycket man sedan kan träna den för omgivningen okänsliga hästen att bli känslig för ryttaren och den för ryttaren känsliga hästen att bli okänslig för omgivningen är givetvis individuellt och tur är väl det höll jag på att säga.

Hade det varit lika lätt med alla hästar kunde vi alla köpa oss en känslig häst och sedan snabbt röna stora framgångar på tävlingsbanan där ju sådana hästar premieras så länge de ”håller sig på mattan” men så är det ju inte- det har ”man” ju sett hur många gånger som helst.

Även om ni inte själva äger en känslig häst har ni nog mer än en gång sett hur både så kallade ”proffs” och kanske folk i er omgivning har misslyckats kapitalt på tävlingsbanan- inte för att hästen varit obegåvad eller egentligen inte klarade av sin uppgift rent FYSISKT/ kunskapsmässigt utan för att nerverna spelade den ett spratt om vi ska uttrycka det lite förenklat.

Sedan spelar ju också hästens BEGÅVNING ofta in på hur mycket känslighet man som ryttare tolererar/ accepterar, det är också min erfarenhet.

Jag tänker här på en svårklasshäst som stod uppstallad på ridskolan i många år (ryttaren var vår dåvarande ridskolechef) och som i nästan lika många år tillhörde den absoluta toppen av Sveriges hopphästar.

Hästen hade, om uttrycket ursäktas, ett djävla humör, ständigt öronen bakåt och gav ett hotfullt intryck, man fick vara försiktig när man hanterade den och det var verkligen inte en häst som vem som helst kunde svinga sig upp på MEN: den hoppade som en GUD!

Jag minns att vi redan då sa att det var en jäkla tur för hästen att den hade denna begåvning annars hade nog ingen stått ut med allt det andra som också följde, gränsen mellan genialitet och galenskap var verkligen hårfin i detta fallet.

Väljer man att köpa/ rida/tävla en känslig häst tror jag att man får vara införstådd med att man, i alla fall medan man skolar hästen och i värsta fall under hela dess liv får räkna med ”himmel och helvete” höll jag på att säga eller för att uttrycka det i tävlingstermer ”allt mellan 50 och 70 procent”.

De dagar man lyckas managera hästen så som man vill blir det det sistnämnda (70%) medan hästen också kan sänka sina resultat rejält om ”det inte passar”.

Så tror jag att mitt tävlingsliv med Kreon kan komma att se ut i alla fall och även om det inte kommer att bli kul att rida på 50 % så var det inte heller roligt att alltför ofta befinna sig i ”mellanmjölkslandet 60 %” med Archie.

Hellre en chans på 70 % än att alltid rida på 60 % skulle man kanske kunna förenkla det resonemang som gjorde att jag bytte häst.

9 kommentarer Skriv kommentar

  1. Johanna

    Jag undrar om hästen egentligen behöver vara särskilt begåvad för att klara av att lära sig ridas?
    Det är egentligen för hästen ganska enkla saker vi ”lär” den, och hjälperna är också relativt få och ”enkla”.
    Svårigheten brukar ju mer vara att lära ryttaren att på automatik göra rätt sak vid rätt tillfälle?
    Och så tar det lång tid att stärka och bygga upp hästen till att bära ryttaren (”gå i form”) och kunna göra olika övningar på ett smidigt och kraftfullt sätt.
    Jag har testat lite klickerträning, likt hundträning, på hästen och ju mer jag testar ju smartare tycker jag att hästarna är.
    Bara en fundering! 🙂

    Svara
  2. Lotten

    Håller med Johanna. Alla rörelser vi utför tillsammans med hästen är ju rörelser som är naturliga för hästen. Det är rörelser som den själv gör i frihet. All inlärning i ridningen handlar om att hästen ska utföra rörelsen på kommando från ryttaren. Sen om en häst uppfattas som mer begåvad än en annan tror jag handlar om hästens fysiska förutsättningar att utföra en rörelse. Jag tror inte det sitter så mycket i huvudet i form av intelligens. Det är såklart lättare att lära en häst som är vaken och alert att svara på ett kommando än en mer sävlig häst. Men här är det återigen ryttarens känslighet, kvickhet och tajming som formar hästen. Har du en Kreon får du rida och tänka långsammare för att få hästen att vänta på dig, rider du en Archie får du rida och tänka kvickt och rappt med snabba impulser.

    Svara
  3. Birgittas hästsida

    Lotten och Johanna:
     
    När jag pratade om begåvning menade jag inte ”lära sig ridas” (ditt citat Johanna) utan om att tävla framgångsrikt i dressyr. 
     
    Och jag håller inte med dig Lotten om att ”alla rörelser vi utför tillsammans med hästen är ju rörelser som är naturliga för hästen” (ditt citat). Kan inte minnas att jag någonsin sett en häst göra byten i varje i hagen tex- nog för att det säkert finns de hästar som KAN göra det men jag tror faktiskt inte alla klarar det.
     
    Så jag vill nog ändå hävda att begåvning är viktigt när man utbildar en häst för i vart fall tävlande på de högsta nivåer.
     
    För liksom människor är olika begåvande så är hästar (och hundar) det enligt mig. Fysiska förutsättningar spelar absolut roll men nog tusan är en del djur mer ”trögfattade” än andra- det har i alla fall jag upplevt.  

    Svara
  4. Lotten

    Nej, jag har inte heller sett en häst göra byten i varje i hagen.. Galoppombyten kan du se ett två-veckors föl göra i hagen. Att göra byten i varje är förstås en utveckling av hästens naturliga beteende. Men grunden vi utgår ifrån är naturliga rörelser för hästen. Jag har inte heller sett en häst göra en 360 graders piruett i hagen. Däremot en kvarts piruett vid en fara som hästen snabbt ska undkomma. Jag hävdar att begåvningen hos en häst ligger i dess fysik och även temperament och känslighet, inte huruvida den rent logiskt tänker under inlärning. Sen är viljan hos hästen A och O för att få ut mesta möjliga av den. Här är det upp till oss ryttare att hålla hästen glad och alert med omväxlande arbete så den inte tröttnar. Men det vet jag ju att du är bra på :).

    Svara
  5. fio

    Jag förstår inte riktigt hur du menar, om man har en känslig begåvad häst är det ju ännu mer viktigt att ryttaren gör rätt.

    Svara
  6. Minstral

    Jag tror nog mest att det handlar om olika förutsättningar för hästarna. Tror inte att det skiljer så mycket på begåvningsgrad hästar emellan. En del har helt enkelt jobbigare för det och svarar inte lika snabbt, det är jobbigt för dem helt enkelt.

    Jag tror mer att det handlar om att vi som ryttare måste anpassa oss till olika hästar, hästar som har lättare för sig behöver kanske inte lika tydliga signaler medan de som har det svårt för sig behöver mer bestämda och tydliga signaler.

    De flesta rörelser vi gör med hästarna är ju naturliga, sen har vi utvecklat och förfinat dem. Alla hästar kan inte byta i varje, men alla hästar kan byta dock inte nödvändigtvis som vi vill ha ett byte. Här handlar det ju om att renodla hjälperna och hålla isär begreppen för hästen. Ett rent dressyrbyte innebär ju att hästen ska byta rent och rakt och ordentligt med bakbenen. Här blir det om vi benar upp det många kommando för hästen. Det är lätt hänt att vi lite för snabbt begär att den ska fixa hela baletten på ett kommando.

    Jag tror inte att det handlar om att djuren är trögfattade, jag tror att det handlar om att vi är trögfattade som inte förstår att det inte finns en manual för alla;)

    Svara
  7. sofia

    Här har du en poäng!

    Ska man ha tävlingshästar som är med och vaken så är dom ofta känsliga just för att dom lyssnar hela tiden på vad du vill.

    ”Tröga” hästar kanske är lite lugnare och sävligare?!

    Det kanske är så att man kanske möjligen kan tona ner vissa egenskaper, men beroende på vad man vill uppnå och vad man har för häst kanske man för ”köpa” att man har en häst med mer nerv i sig som även kanske presterar bättre för att den är lyhörd?!

    Svara
  8. Anonymous

    Men det som den där användaren sa är ju lika sant ändå, fast olika hästar kräver olika skicklighet, men det motsäger väl inte det du pratar om?

    Det kräver skickligare ryttare att göra rätt på vissa annars blir det inte rätt för ryttaren klarar inte att göra rätt på den hästen. Var är motsägelsen i det ni säger?

    Svara
  9. Prick

    Det tråkigaste som finns är ju att det är hästen som är begränsningen. Förstår absolut varför du bytt häst till en som har bättre förutsättningar än din tidigare. Och ju skickligare man blir desto känsligare hästar kan man rida. Den känsligare hästen kräver en noggrannare ryttare som inte ger motstridiga signaler. Om detta sker kan man nog få en frustrerad häst som kanske blir studsig, het, slutar lyssna osv. och det är inte säkert att ryttaren förstår att orsaken egentligen är fel i hjälpgivning. Eller kanske inte ens fel utan snarare att man brister lite lite i precisionen.

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>