Hästägare måste vara masochister!

Pratade med en hästägare i helgen som berättade om ÄNNU en skada på sin häst och det var då inläggets rubrik slog mig, för visst tusan är vi självplågare av stora mått?

Handen på hjärtat: när var ni i egenskap av HÄSTÄGARE till 100 % nöjda, lugna, glada och heeelt utan det minsta bekymmer när det gäller er häst?

Ja, just det.

Och ni som mot förmodan ofta känner ovanstående 100 %-iga avslappning är bara att gratulera eller så äger ni en uppstoppad häst alternativt saknar omdöme eller känsla för när något är fel.

Ja, lite skämt och lite allvar men visst är det väl så att man oftast kan hitta något att oroa sig över vad gäller hästen (och säg nu inte att ”den som söker han finner….”)? Och är man inte orolig så är man missnöjd eller rädd eller fundersam eller arg eller….ja…ni fattar.

Dessa jäkla fyrfotingar verkar ibland kunna bli sjuka, halta och lytta bara man tittar på dom och är de friska så är det något med ridningen som orsakar en huvudbry.

Ja, detta är i alla fall min erfarenhet av hur det är att ha häst, både för egen del och vad gäller andra.

Och ibland är så klart ”det som inte stämmer/ känns bra” självförvållat så att säga; man har inte tagit hand om hästen på bästa sätt, man har gjort eller tänkt fel, ridit för lite eller för mycket eller vad tusan som helst men ibland verkar en del saker ”komma över en” oavsett vad man gör nästan.

Jag kan ju bara se för min egen del, nu när jag har ägt Kreon i snart ett halvår.

Visst är jag jättenöjd med mitt köp och så glad för min häst men har det varit bekymmersfritt trots det? KNAPPAST!

Först har jag oroat mig över den jäkla hostan som höll i sig i flera månader (typ 4) och när detta problemet tycktes vara ett minne blott, ja då började ju Kreon att klia sig som besatt och som jag kan se det, helt utan förklaring.

När jag inte har oroat mig över dessa fysiska åkommor så har jag kunnat ägna tid åt att oroa mig över djurets attityd till uteridningar eller hans faiblesse för att sparka i sargen vid galoppfattningarna …för att bara ta några exempel.

Ibland undrar jag varför man utsätter sig för allt detta; allt huvudbry, alla tårar, pengar, all tid och allt man försakar men när man möts av en glad gnäggning, hoppar av efter ett superpass eller står på en prisutdelning…tja..då vet i alla fall jag svaret!

En kommentar

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>