Månadsarkiv: februari 2012

RIP Whitney!

Läste i morse att Whitney Houston har avlidit, föga förvånande skulle jag vilja säga men sorgligt ändå.

Whitney har sedan många, många år tillbaka varit en av mina favoritartister tillsammans med Michael Jackson och jag har haft förmånen att se båda uppträda IRL vilket jag har berättat om på bloggen tidigare.

2 minnen kommer för mig när jag tänker på denna begåvade kvinna varav jag redan har berättat om det ena förut men jag tycker själv att det är ganska roligt så ni får gott läsa det igen.

Det första minnet är från när jag åkte och tittade på Menelli, stoet som jag räknar som min första egna häst (jag köpte en häst innan henne men lämnade tillbaka den efter bara några dagar).

På vägen till säljaren spelade jag Whitney Houstons skiva ”för fulla muggar” och jag kan merparten av texterna än idag trots att det är mer än 20 år sedan.

Det andra minnet är från när jag och dåvarande sambon var i Göteborg för att närvara vid en konsert med Whitney:

Denna skönsjungande människa framförde ”I will always love you” utan ett instrument som uppbackning (och är det någon som har röst till det så var det väl hon) varpå en karl i publiken VRÅLAR (i en i övrigt knäptyst arena) på den mest svensk-brytande engelska ni bara kan tänka er:

”Wittniiii…..ajj laaaav joooo”.

DÅ skämdes jag å karlens vägnar för uppenbarligen hade han inte vett att göra det själv :=)!

Dagens så tycker jag (om kopplade vs lösa hundar)

Idag funderar jag på det här med att vissa hundar alltid hålls i koppel, det vill säga ALDRIG FÅR SPRINGA LÖSA.

Som ni vet är jag personligen ”koppelhatare” så till vida att jag själv ytterst sällan använder mig av denna hundkontroll men det händer så klart och hur ofta/ sällan ANDRA hundägare har sina hundar kopplade är inget jag oftast bryr mig om.

Men…när koppelanvändandet går till överdrift kan jag reagera och tycka synd om en hund som aldrig får springa lös, som jag ser det är något ”fel” på antingen hund eller ägare (eller båda) om lösspringande ALDRIG förekommer.

Och faktiskt kände jag själv tidigare en person som under hundens mer än 12 levnadsår aldrig NÅGONSIN vågade släppa den lös av rädsla för att ”något skulle hända”.

Exakt VAD som skulle kunna hända visste nog hundägaren inte ens själv- jo..så klart kunde hunden exempelvis springa bort men vi talar här om en liten knähund som min mormor hade kunnat springa ifatt. Snäll var hunden också….

Hur som helst…vad jag EGENTLIGEN funderar över är diskrepansen mellan den lag som kom förra året gällande hästars möjlighet att röra sig fritt i alla gångarter bla bla bla och det faktum att det inte finns någon liknande lag vad gäller hundar.

VARFÖR ska hästar ges daglig möjlighet att röra sig fritt medan inte en hund måste ges samma möjlighet?

Borde det inte vara lättare att TYGLA (ordvits) en 5 kilos knähund än en 600 kilos häst?

Nu kan man för all del komma runt ”häst-lagen” på alla möjliga vis och inte vet jag om det är någon som åker runt och verkligen kollar upp detta och ”straffar” de som inte följer lagen men är det ändå inte lite konstigt att man inte bryr sig om hundarna på samma sätt?

Så tycker jag…VAD TYCKER NI?

Lördag- många vuxenpoäng för både Kreon och mig

Idag har jag äntligen tagit itu med en sak som har stört mig länge- jag har rensat ut bland mina täcken i stallet och således fått mer plats för de täcken och schabrak jag prioriterat att ha på ”min” hylla i sadelkammaren.

Vi har inte så mycket plats per person och häst och jag har länge fått trycka in sakerna för att de inte skulle ramla ner från hyllan men nu ser det snyggt och prydligt ut igen.

Det som jag sorterade ut har hamnat i mitt stallskåp hemma i vårt förråd- tur att man har eget hus och kan unna sig att ha en del av sakerna i säkert förvar- hade jag bott i lägenhet hade jag inte vågat lägga ner mina hästprylar i källaren eller på vinden.

Gjorde en annan välbehövlig sak idag- smorde mitt kandar som av förklarliga skäl hängt oanvänt i snart ett halvårs tid och det var oroväckande styvt och stelt men inte så länge till!

Kreon den lilla muppen fick idag inviga det för egen del (Décima och Archie har ju använt det många gånger) och det var inga som helst problem.

Nu red jag bara ut och skrittade typ 60 minuter och travade i 10 så något ”riktigt” dressyrpass med kandaret blev det inte men det brådskar inte heller även om det är bra att ha provat på även denna betsling lite lätt tycker jag.

Efter ridturen tog jag till en gammal beprövad metod som jag dock aldrig använt mig av för egen del, jag slängde in kandaret i en plastpåse fylld med olja och förhoppningsvis hjälper detta till att mjuka upp det styva lädret inom några dagar.

Trångbodd kattägare :(

När man läser en sådan här artikel kan man få många tankar.Exempelvis undrar jag hur det kan få gå så långt- hade mannen inga GRANNAR som reagerade på den skarpa stanken och slog larm tidigare?

Jag undrar också vad som kommer att hända med alla dess katter?

Trots att jag är djurvän ifrågasätter jag nästan varför man inte omedelbart avlivade allihop.

Visst; det låter hemskt men för det första är katterna väldigt skygga och lär därmed vara otroligt svårplacerade och för det andra är de så himla många. Vem i Norrland kan/ vill ta sig an alla dessa stackare när Blocket mm vimlar av enstaka katter som folk inte blir av med.

Och vad kostar det inte med över 70 katter på ett pensionat?!?!?! Vågar inte ens tänka tanken….och det är ju vi skattebetalare som på ett eller annat sätt får stå får kalaset.

Inte bara hästmänniskor…..

För att ännu lite mer ta oss hästmänniskor i försvar efter gårdagens inlägg så måste jag säga att det verkar väldigt vanligt inom många olika ”grupper” med tävlan, intriger, missunnsamhet, kritik osv.

Jag vet att någon vid något tillfälle påstod att det inte var så konstigt om det var en massa intriger i ett stall ”eftersom det var fullt av kvinnor” (läs: kvinnor är mer benägna till sådant beteende) men jag undrar jag….

För att ta ett exempel som jag har fått i alla fall en liiiten inblick i sedan några år tillbaka tack vare inköpet av Soya så skulle jag vilja berätta lite om det jag lite förenklat kallar ”whippet-världen”.

Ni som inte har whippet ska betänka att detta är en förhållandevis liten ras i Sverige och att utövarna inte på långa vägar går att jämföra med tex hästfolket som det ju går 13 på dussinet av.

Trots (eller kan det vara TACK VARE????) denna lilla värld tillhör whippetfolket verkligen inte ”klubben för inbördes beundran”- tvärtom.

Man är oeniga om en hel del och drar sig inte för att lufta sina åsikter på olika nät-forum där man kan få läsa både det ena och det andra, ibland rena personangrepp.

Jag deltar sällan och aldrig i dessa diskussioner, mycket för att mina kunskaper är allt för begränsade.

För mig är Soya tusen gånger snyggare än många av de champions som skördat stora framgångar så jag har liksom inte så mycket att komma med när det diskuteras rasstandard och dess utvecklig eller tillbakagång tex.

Eftersom man inte bara tävlar i skönhet med whippets utan även i olika grenar som har att göra med exmpelvis en hunds snabbhet och smidighet så finns det även åsikter kring både detta och hur hundarna bedöms, vilka hundar man ska avla på etc.

Som sagt ibland väldigt hätska åsikter och debatter och jag skrattar lite igenkännade och jämför med hästvärlden.

Men…frågan är om det inte är så ”lite överallt” och vilka hobbys/ sporter/ intressen man än ägnar sig åt.

Eftersom det i alla fall i vissa människors natur verkar ligga att TÄVLA/ komma först är det kanske naturligt att inte vilja att andra ska ”komma ifatt” en på olika vis och att det är därför dessa ”små-krig” uppstår eller vad tror ni?

Fredag- läskunnig häst och kodknäckning?

Då var det dags för det numera sedvanliga dubbelpasset på fredagarna och som vanligt började jag med att rida.
 
Kreon kändes fin och inte det minsta påverkad av att detta var det tredje dressyrpasset i rad i ridhuset- något jag egentligen verkligen vill undvika, alltså att det blir likartat arbete 3 dagar i följd.
 
Jag börjar undra om spindelpojken kan läsa- i så fall läste han nog gårdagens inlägg där jag beskrev hur våra serpentinövningar kan gå till i bästa och sämsta fall.
 
Min gissning är att Kreon inte alls vill kännas vid att han ibland inte gör serpentinerna optimalt och det ville han verkligen visa mig i morse- de gjordes nästan bättre än någonsin :))).
 
Även galoppombytena som Mini visade upp var nog de bästa hittills- väldigt lugna, oftast direkt på hjälpen och utan föregående hopp och skutt- VAD har hänt med min gosse :)?
 
För att ytterligare fortsätta lovords-tiraden så fick vi även känslan att Kreon snart kommer att knäcka ”tramp-koden”, fortfarande kan han bli upprörd och kasta sig bakåt eller inåt, dvs lämna spåret men som sagt…det är nog på G….

Hästmänniskor är ett jäkla släkte

Insåg nyligen att man bör undvika att läsa för mycket på diskussionsforum som tex Bukefalos då man i så fall lätt kan få uppfattningen att hästfolk inte är riktigt kloka på många olika sätt.

Vi är både godtrogna, oärliga, okunniga, okamratliga och gud vet allt.

Jag vet inte hur många trådar jag läst genom åren som handlat om:

Folk som lånar ut sin häst till någon som missköter den, inte betalar den som överenskommits, vill lämna tillbaka den av konstiga anledningar etc.

Hästägare som stjäler andra hästägares utrustning och/ eller foder eller lånar saker utan att fråga.

Hästfolk som släpper ut andras hästar utan lov, i andra hagar än de överenskomna, med andra hästar än de överenskomna osv.

Folk som i god tro låter någon stalla upp sin häst hos dom varpå hästen inte sköts, stallhyran inte betalas, foder inte köps in och hästägaren slutligen försvinner utan att ha betalat en krona.

Inackorderingar som mobbar varandra, pratar illa om en bakom ryggen, skriver taskiga meddelanden på stalltavlan, intrigerar och har tretusen åsikter om ens häst som de framför, både ombedda och ombedda till gud och alla människor.

Ja…ni fattar….

Vad alla dessa inlägg står för kan man ju så klart spekulera i och själv får jag hoppas att vi inte är så hemska som det kan verka utan att det ju är AVARTERNA och UNDANTAGEN folk skriver om och beklagar sig över- när allt fungerar som det ska brukar folk inte vara lika snabba med att skriva om sådant.

Vad tror ni? Är vi hemska?

Torsdag- on my own

De senaste torsdagarna har jag låtit Kreon löshoppa men eftersom vårt ridhus är något bottenfruset just nu och Kreon inte precis lösgalopperar samlat om man säger så samt även gillar att göra tvära inbromsningar så vågade jag faktiskt inte låta honom hoppa idag.

Dessutom känns det som att det var länge sedan jag red ett ”riktigt” dressyrpass på egen hand och tränade på mer än LB:1-linjerna typ så det var detta vi ägnade oss åt i morse.

Idag blev det en hel del slutor i trav samt galopp-linjer, dels så som de ser ut i LA:1-programmet och dels så som serpentinerna rids i MSV C-programmen.

Och tänk så mycket man behöver hålla koll på i dessa serpentiner!

I bästa fall har man en häst som mjukt bryter av från galopp till skritt, skrittar rakt, avspänt och taktmässigt några steg för att därefter ”falla in i ” en lika mjuk ny galopp.

I sämsta fall har man en häst som ramlar in på bogarna i avbrottet, som stannar till i stället för att skritta avspänt, som därefter gör några ålande skrittsteg och därefter fattar rätt eller fel galopp men ganska katapultartat.

Just nu befinner vi väl oss oftast någonstans mellan bästa och sämsta scenariot med lutning åt det bästa tack och lov- mycket handlar om hur avspänd jag lyckas rida Kreon och där tycker jag som sagt att jag märker en förbättring på det stora hela vilket jag så klart är jätteglad över.

Nu ska man ju inte ”ropa hej” men jag har ju haft funderingar på om Kreon skulle bli ännu mer full av egna idéer med ökad kondition, mer muskler, högre krav från min sida osv så det är ju bra att inte denna farhåga har besannats (än).