Lite om hur jag lastar

16 januari 2008 skrev jag ett inlägg med rubriken: ”Tillbakablickar: hur jag blev lastningsexpert”.

En bloggläsare efterfrågade nyligen exempel på hur JAG lastar hästar och när jag nu, 4 år senare, läser vad jag skrev DÅ inser jag att jag varken då eller nu kan beskriva detta KONKRET, det handlar mycket om en KÄNSLA och att kunna LÄSA hästen som även en bloggläsare (Eva i Lux) var inne på i ett tidigare inlägg.

Så om ni vill veta hur ni steg för steg får in en besvärlig häst i transporten får ni vända er till någon annan, jag kommer här bara att ge några allmänna råd.

1. Viktigast är att ha ALL TID I VÄRLDEN just den dagen ni ska lasta. Ni får inte ha en tid att passa eller ännu värre, en tävling/ träning ni måste infinna er till.

2. Ha hästvana medhjälpare (minst en och helst 2).

3. Använd ett stabilt släp, gärna med extra höjd i taket, se till att mellanväggen går att skjuta åt sidan eller ta bort den helt.

4. Hästen ska ha träns/ stigbett eller repgrimma om ni känner er mer bekväma med den men att BÖRJA att lasta med vanlig grimma är överkurs- svårlastade hästar kommer då bara att vandra iväg med er.

5. Se till att både du själv och medhjälparna är LUGNA och inte personer som lätt tappar fattningen, börjar slå besinningslöst, ger upp eller blir livrädda bara hästen tar ett hopp åt sidan (allt detta är tämligen vanligt enligt min erfarenhet).

6. Parkera om möjligt så att INSYN undviks- inte för att ni ska göra något som inte tål att granskas utan för att det också är vanligt att det finns en hel del självutnämnda experter som vill bistå med allehanda råd och konkreta handlingar som kanske går stick i stäv med din filosofi- då ska man inte lägga tid på att tjafsa med dessa och vänligt men bestämt avfärda deras insatser.

7. Parkera så att transporten är så ”inramad” som möjligt- exempelvis av en stallvägg eller annat som inte ger vika (ett träd går också bra, plank eller dylikt).

8. Flytta allt som hästen kan springa in i- bilar, redskap och dylikt.

9. Tänk på hur du är klädd- rejäla skor för att undvika tramp, inte för varmt klädd (du lär bli svettig), handskar så att grimskaftet inte bränner din hand, hjälm.

10. Om möjligt undvik ”olämpliga väderförhållanden”; regn, blåst, snö, is på marken.

När du förberett dig enligt ovan gäller det ”bara” att få in hästen i transporten :))).

Min filosofi går ut på hästen ska fås att tänka framåt men att man som ”förare” också lätt kan styra den åt sidan eller bakåt om man vill.

Den metod jag oftast använder mig av är den med 2 longeringslinor som hålls av 2 personer som ska försöka att korsa dessa bakom hästen och trycka på framåt medan du som förare ser till att hästen står och bibehålls rak mot lastluckan.

Risken här är att en del medhjälpare inte är tillräckligt ”med”- man måste parera med linorna så att hästen får ett lagom tryck av dom och att linorna trycker ungefär i maghöjd/ runt baken på hästen och inte kanar ner mot marken och så att hästen springer över dom i stället (ganska vanligt).

Så här börjar jag med de flesta hästar som inte vill gå in.

När detta fungerar kan man prova med enbart en lina (en medhjälpare) och till slut utan linor (inte allt på en och samma dag utan fördelat på minst 2-3 gånger eller fler beroende på hur svår hästen är).

Första gången hästen ens närmar sig rampen får man inte få glädje-fnatt och genast vilja slita in hästen den sista biten- bättre att låta den stå på luckan och slappna av en stund.

Går hästen in- backa genast ut den igen- INNAN hästen själv får för sig att gå ut (vanligt).

Detta upprepas några gånger (3-5) och sista gången kan man stänga luckan.

Dagen därpå upprepar man samma procedur, sedan väntar man max några dagar och sedan kör man samma rutin igen.

Nu var detta en extremt kortfattad och ofullständig förklaring och ibland får man dessutom ta till annat än linor (tex infångare eller plankor som man sätter vid sidan om lastluckan som hästen går in i om den inte går rakt på (syftet är att hästen ska slå sig på plankorna och därmed inte vilja gå dit igen utan rakt fram i stället).

Det sistnämnda är överkurs och kräver ännu bättre förmåga att läsa hästen än linorna.

Jag använder som sagt nästan uteslutande linor och skulle nog rekommendera att man, om man inte reder ut det med linor anlitar någon annan- skickligare än vad man själv är.

Att sätta luva över hästens huvud i syfte att förblinda den, att slå med kvastar, spön, tillhyggen avråder jag bestämt ifrån av flera olika anledningar.

Vill man prova att locka och pocka med havrespann/ godis och lasta helt ensam kan man visst prova men får vara beredd att denna metod KAN ta längre tid och inte heller alltid fungera.

8 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anna

    Jag minns knappt nu hur jag lärde min häst att bli lastad men vet att hon var inte helt övertygad om nyttan av att åka släp som unghäst. Jag behövde hjälp vet jag och man behövde övertyga henne en stund. Med hjälp av en lina gick hon sen in nästan direkt. I början hängde jag alltid en havrehink inne i släpet så att hon fick en belöning så fort hon hade gått in. Det lärde hon sig och efter ett tag började hon lasta sig själv.
    Jag har också en idé om att korta resor till något roligt bidrar till att de blir lättlastade. Eftersom jag har mina rötter i hunddressyr så vet jag att man tex kan bota åksjuka genom att åka korta sträckor till något roligt ställe där man kan gå en härlig promenad med hunden. Positiv betingning kallas det väl? Hmm
    Det var efter att vi började hoppträna en gång i veckan som det verkligen lossnade. Heddan tyckte det var vansinnigt roligt och efter ett tag travade hon in i släpet när det var dags att åka på träning.:-) Gullhäst!

    Svara
  2. Anonymous

    Det som är en stor fördel med korsade linor är att medhjälparna kan styra hästen rätt om den skulle gå vid sidan av lämmen eller vrida sig.
    Inte dock alla medhjälpare som fattar detta har jag märkt, hästvana till trots.Trots förklaringar.

    Två väl fungerande medhjälpare är guld värda.

    Rie

    Svara
  3. Trasselkvast

    Nu har min häst i princip hela tiden varit lättlastad, och ganska fort övertalad om hon inte haft lust. Men jag lärde henne att springa på själv genom att ställa en annan häst redan där inne. Då gick hon på själv ett par gånger, och sen satt det.

    Svara
  4. Birgittas hästsida

    Anna:
     
    Instämmer vad gäller ”positiv betingning”.
    Jag har alltid försökt att exempelvis göra tävlandet så lustfyllt som möjligt genom att dels inte rida för svåra klasser men också genom att minimera tiden i transporten.
    I Skåne behöver man verkligen inte välja tävlingar som ligger flera timmars körväg bort och sedan har jag aldrig förstått mig på folk som tex stannar kvar och fikar flera timmar efter avslutad ritt trots att hästen inte blivit placerad.
    Nej, kör hem djuret till stallet och åk sedan tillbaka och glo och babbla om du vill men jag tror inte någon häst föredrar släpet framför boxen.
    Om inte annat kissar de lättare i box, äter och dricker mer obehindrat osv.

    Svara
  5. Birgittas hästsida

    Rie:
     
    Ja, när man lastar med linor gäller det att alla 3 är ”med”.
    ”Föraren” måste se till att hästen hålls rak (vanligt att hästen vill vrida huvudet hit och dit och även försöka gå åt alla möjliga håll utom rakt fram) och linförarna måste samordna linorna så att de trycker på samtidigt och också lättar på trycket vid behov.
     
    Jag föredrar absolut att lasta med tex ”hästskötar-Lina” som hjälpt mig flera gånger och vet rutinerna och hur man ska göra- när jag hjälper andra måste jag ofta ständigt försöka hålla koll på både hästen och vad/ hur människorna gör.
     
    ”Håll emot”, ”Låt den stå stilla”, ”Ha huvudet rakt fram”, ”Bli inte arg”- vanliga kommandon från mig och till de som hjälper till.

    Svara
  6. Birgittas hästsida

    Trasselkvast:

    Alla sätt är bra utom de dåliga:).

    Hade dock aldrig funkat med mitt sto Decima tex- hon ville helst vara så långt ifrån andra hästar som möjligt:).

    Svara
  7. rackemarie

    Så här gör vi: Transporten ställs upp vid ”insläppslinorna” från hagen. Naturlig inramning på en sida alltså. Sedan går man bara rakt på, möjligen att unghästen kan få nosa lite först och kolla in det konsiga. Lite snett bakom hästen går en piskförare och driver på lite vid behov. Varför inte använda en långpisk förstår jag inte. Hästarna är ju vana vid detta från longering och tömkörning. När man sedan ska lasta själv används dressyrspö som både framåtdrivande och rakriktande.

    Svara
  8. Birgittas hästsida

    Rackemarie:
    Förtydligande:

    Jag skrev att man inte ska SLÅ med ”tillhyggen”, exempelvis spö och med slå menar jag i detta fall ”piska i ilska” för det är enligt min erfarenhet ofta så spön används när man lastar trilska hästar.

    Folk tappar helt enkelt humöret och det blir inte bra.

    Visst kan man peta på hästen med en lång-pisk i ”visande”, korrigerande syfte men det brukar som sagt inte sluta med det.

    Svara

Skriv en kommentar till Birgittas hästsida

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>