För ett tag sedan fick ni ett bloggtips av mig och nyligen läste jag hur denna skribent löser sin hästs ”mupperier”….känns det igen :)?
Jag har fått frågan, här på loidressage, hur jag hanterar DC´s påhitt på ute på vägen.
Idag provade jag en ny strategi när jag red från stallet till ridhuset – att inte ta strid och korrigera så fort DC börjar tänka åt ”fel” håll. När han kastar sig helt om till vänster har jag alltid vänt tillbaka honom åt höger, alltså samma väg som han vände. Idag gjorde jag tvärtom – när han vänder 180 grader till vänster tar jag i vänster tygeln och vänder honom minst ett varv till åt vänster – han får fortsätta att gå på en liten volt till vänster tills han tröttnar. Då kommer vi i från evighetskampen där han säger vänster och jag säger höger. När han inte vill snurra till vänster längre rider jag åt det håll jag vill – ibland går han, ibland får vi fortsätta vända vänster. Det fungerar jämförelsevis väldigt bra och spänningarna minskar från både hans och min sida.
Jag fokuserade på vart vi skulle i stort, alltså målet för vår ritt, inte exakt vilka steg vi tog på vägen dit. Här är även Karins mentala träning till stor hjälp – att se framför sig att man kommer fram till ett visst ställe och att inte fastna på vägen. Jag försöker också att tänka lite som när man seglar, att man inte alltid kan köra spikrakt på målet för ibland är det ett grund i vägen och man måste avvika från kursen, men återgår till den så fort som möjligt.
När jag tänker efter är det faktiskt precis så jag hanterat DC’s lastningstrams. Första tiden jag hade honom protesterade han och dansade på bakbenen varenda gång han skulle åka, men eftersom jag inte gjorde någon affär av det slutade han. Nu behöver jag bara öppna bakluckan och skicka in honom – en förutsättning när man åker så mycket och oftast ensam.
Att rida till Segersta tog oss 42 minuter idag – vägen hem tog en dryg kvart.. trots det är jag jättenöjd, det var inte någon lätt ridtur och jag fick tänka ut massa olika knep för att få DC dit jag ville, men det gick! Min kära pålle bjöd bl a på levader med viftande framben och capriole på en åker. Publik hade vi också – vi red förbi ett hus där det stod folk i ett fönster och skrattade åt oss där vi skuttade runt.
Ja att snurra krånglande hästar fick jag som tips av Petrus Kastenman för sådär 20 år sedan då Herina krånglade och bara ville resa sig. Använts mycket sen dess. 🙂
Ja, jag tycker att metoden är bra då den är så pass ”lugn”- man kan snurra utan dramatik, bankande och ”bonkande”- har hjälpt mig mycket eftersom Kreon bara blir ännu dummare om man provar att banka på med skänklarna eller piska till honom.
Ja helt klart!
Ja det är en praktisk klassiker, om man inte har en gummibollsmjuk kbt som inte tycker att det är så värt jobbigt att springa så.. Efter 20 min är man lite snurrig i skallen *S*
Fast Åsa:
Så som jag tillämpar metoden så ska hästen inte ”springa”- man ska snurra den i skritt, gärna långsamt, flera varv vid behov och så prova att rida fram i skritt eller trav ur detta.
Används av mig bara när hästen inte vill gå fram.
Tror inte Kreon heller tycker det är speciellt jobbigt eftersom han är väldigt ”lättböjd” men det bryter nog mer ett situation eller hur jag ska säga.
i LGs fall så fanns inte skritta runt på tapeten öht utan bara trav (eftersom det inte GICK att galoppera på tvären) och alla försök till skritt hade betytt stå på bakbenen och be matte dra åt sydligare breddgrader.
Den variant på snurr som jag kör är främst på heta hästar, alt bockande/stegrande djur och är en volt med baken rejält utåt, storleken på volten beror på hästen, ju mer obstinat häst, ju mindre volt (= jobbigare) och storleken ökar i takt med att hästen taggar ner. När den är med på noterna rider man framåt igen. Utmärkt sätt att desarmera bomber 🙂 Har även anvädt baken ut på rakt spår vid behov, ex med häst som trycker mot väggen och vill dra, alt inte gå framåt.
Åsa: när du pratar om rakt spår:
Menar du att man rider med framdelen på spåret och baken innanför?
nej, tvärt om, rid en-två meter innanför så att du vid minsta motstånd kan peta ut baken. Petar man in den är det lätt att hästen fortfarande kan ta tag i sarge och dra, alternativtstoppar man upp den för att den känner att skallen hamna ri väggen. Petar du ut bakdelen finns alltid alternativet att rida framåt, in på volt/snurr om så behövs.
Tack för tipset! Jag misstänker att jag lär behöva prova det när Kreon ska sättas igång.
det är väldigt effektivt. Glömde poängtera att om inte hästen är böjd så blir det svårare. Hela tiden böjning så känner man vädligt snabbt när det är något på gång då hästen inte är genomsläpplig i innersidan längre. JAg fick kombinera det med en ofantlig mängd serpentiner också, för att hålla hästen på tårna för vad jag ville och för att han itne skulle få tid att hitta på egna saker. Serpentiner med variationer en masse var och är ovärderligt med en häst med mycket energi och en del mellan öronen. Så fort man fastnar och harvar runt i lätt klass mönster blir det tråkigt och då kommer de egna små påhitten.