Åhhh vilket ordvitsig rubrik :)))!

Känns ju som lite pest eller kolera för MIN personliga del:

Om man läser rapporten så är det i galoppen hästen blir mest spänd och ju mer man spänner gjorden.

Samtidigt är ju risken större att sadeln kasar hit och dit om gjorden inte är tillräckligt spänd och om man rider på en häst som kan muppa sig i galoppen (läs: min häst) och har en kasande sadel= ännu mer spänd häst= ännu större risk för att ramla av.

http://www.hippson.se/artikelarkivet/utrustning/forskningskollen-drar-du-gjorden-for-hart.htm

För ett tag sedan fick ni ett bloggtips av mig och nyligen läste jag hur denna skribent löser sin hästs ”mupperier”….känns det igen :)?

Jag har fått frågan, här på loidressage, hur jag hanterar DC´s påhitt på ute på vägen.

Idag provade jag en ny strategi när jag red från stallet till ridhuset – att inte ta strid och korrigera så fort DC börjar tänka åt ”fel” håll. När han kastar sig helt om till vänster har jag alltid vänt tillbaka honom åt höger, alltså samma väg som han vände. Idag gjorde jag tvärtom – när han vänder 180 grader till vänster tar jag i vänster tygeln och vänder honom minst ett varv till åt vänster – han får fortsätta att gå på en liten volt till vänster tills han tröttnar. Då kommer vi i från evighetskampen där han säger vänster och jag säger höger. När han inte vill snurra till vänster längre rider jag åt det håll jag vill – ibland går han, ibland får vi fortsätta vända vänster. Det fungerar jämförelsevis väldigt bra och spänningarna minskar från både hans och min sida.

Jag fokuserade på vart vi skulle i stort, alltså målet för vår ritt, inte exakt vilka steg vi tog på vägen dit. Här är även Karins mentala träning till stor hjälp – att se framför sig att man kommer fram till ett visst ställe och att inte fastna på vägen. Jag försöker också att tänka lite som när man seglar, att man inte alltid kan köra spikrakt på målet för ibland är det ett grund i vägen och man måste avvika från kursen, men återgår till den så fort som möjligt.

När jag tänker efter är det faktiskt precis så jag hanterat DC’s lastningstrams. Första tiden jag hade honom protesterade han och dansade på bakbenen varenda gång han skulle åka, men eftersom jag inte gjorde någon affär av det slutade han. Nu behöver jag bara öppna bakluckan och skicka in honom – en förutsättning när man åker så mycket och oftast ensam.

Att rida till Segersta tog oss 42 minuter idag – vägen hem tog en dryg kvart.. trots det är jag jättenöjd, det var inte någon lätt ridtur och jag fick tänka ut massa olika knep för att få DC dit jag ville, men det gick! Min kära pålle bjöd bl a på levader med viftande framben och capriole på en åker. Publik hade vi också – vi red förbi ett hus där det stod folk i ett fönster och skrattade åt oss där vi skuttade runt.

Igår fixade jag med Kreons för långa hår och idag var det dags att ta itu med den egna kalufsen.

Jag upptäckte för ett tag sedan att frisörsalongen som är granne med min arbetsplats erbjuder ”elevklippning” för 100 kronor och när jag undersökte saken närmare visade det sig att ”eleven” i själv verket är utbildad frisör från Bosnien men att hon behöver träna på språket.

Tja….dels talar jag ju serbiska och förstår därmed bosnier lika lätt som en stockholmare förstår en göteborgare och dels vill jag inte att frisören ska prata med mitt hår utan klippa det.

Och klippningen blev alldeles utmärkt första gången jag gick dit så jag återvände idag och blev lika nöjd.

För er som bor i Malmö kan jag alltså rekommendera Salong Valencia på Bergsgatan 44.

Om dagens veterinärbesök hos Kreon kan jag berätta att vi känner oss försiktigt positiva då läkningen än så länge går mycket bra.

Vi sprang också med djuret och där kom nog min djupaste suck av lättnad.

I söndags direkt efter skadan sprang Muppis som en virvelvind, i tisdags ville han inte alls trava och när jag jagade på honom hoppade han fram som en skadeskjuten kråka medan han idag åter både VILLE och KUNDE springa hur bra som helst.

Sista antibiotika-sprutan ska ges imorgon, såret ska åter läggas om på tisdag och då kan jag förhoppningsvis börja gå på kortare promenader med sjuklingen.

Men men…än är det långt till ridning och jag tar fortfarande en dag i taget.

Såret i tisdags.

Såret idag när bandaget togs av.

Ingen svullnad!

Efter tvätt. Här ser man hur mycket såret faktiskt har dragit ihop sig på bara 3 dagar.