Idag när jag kom in i ridhuset såg jag att vattenmattan låg framme.
På fråga VARFÖR framkom att en häst (som just då inte var i ridhuset) behöver lite miljöträning och att mattan därför ska hjälpa till med detta.
Själv blev jag lite sugen på att se om Kreon var intresserad av att gå över mattan och med min kännedom om honom tänkte jag att han antingen skulle gå över den som om han brukar göra detta 5643 gånger om dagen….eller…ta ett sådant jättehopp över den att jag skulle flyga 60 meter bort och landa någonstans utanför ridhuset.
För att inte riskera det sistnämnda valde jag att hoppa av och LEDA djuret över mattan och han valde tack och lov det första alternativet och gick över mattan som om han aldrig gjort annat.
Jag provade sedan att göra samma sak uppsuttet och Kreon var lika snäll då- min knäppis…som kan bli rädd för en myra om han känner för det!
Nu blev jag kaxig och ropade till de 2 andra ryttarna i ridhuset:
”Jaha…antar ni utmaningen om vem som är Grevies VÄRLDSMÄSTARE”?
Ryttaren på stallets bästa hopphäst var inte sen att anta utmaningen men låt mig säga så här: DEN hästen traskade då inte över mattan utan att tveka.
Ryttaren fick tvärtom jobba lite innan hästen tog ett jätteskutt över och då korade vi detta ekipage till silver-medaljörer.
Den tredje ryttaren lämnade WALK OVER (DET måste vara årets bästa ordvits) och ville inte ens försöka så Kreons GULD-medalj är än så länge ohotad!
Ska jag verkligen gå ÖVER….näää…tror inte det va….
Åhhh…vad du tjatar…okej då…jag satsar!
Titta på mig! Jag STÅR inne i mattan…hur cool är inte jag…BÄST!
Så då kan ni börja vara med i den ”nya” grenen inom ridsporten; Working Equitation kanske?
Där ska ju hästen gå på små broar osv…..
Jag var nyligen och kikade på en sådan kurs och inspirerad kom jag hem, drog ut en heltäckningshallmatta som jag skulle leda pållen över. Han har ju tidigare gått över pressenningar och annat utan att blinka men man vet aldrig med honom, vilket humör han är på…
Gissa vad han gjorde?
Han tvärnitade på mattan och försökte energiskt att bita på den.. och när han inte fick något tag – mattstråna var för korta- så började han att krafsa och krafsa med framhoven. Till slut fick jag övertala honom att gå därifrån så att mattan skulle överleva.
Rie
Man vet banne mig aldrig med de där djuren. När man ser Soya i skogen i Dalby skulle man kunna tro att hon är den skickligast agility-hunden som tänkas kan. Hon klättrar, balanserar och kryper sååå skickligt DÄR men när jag har visat henne ”riktiga” agility-hinder har hon tittat på mig med en uttråkad min och när jag har försökt att få henne att testa dom så har hon inte visat någon begåvning precis….om man uttrycker sig diplomatiskt 🙂 !