Onsdag- vårsol!

bild(34)

En klassisk mobilbild (på tal om föregående inlägg 🙂  )

Oj vilket härligt väder vi har haft idag- strålande solsken minsann!

Jag passade på att använda Kreons vilodag till att skritta ut i en timme- på sedvanligt manér ska väl tilläggas (läs: en ”o-redo” häst som först tar 20 minuter på sig att gå en sträcka som tar en normal häst 10 och därefter skrittar som en klocka resten av turen).

Ja, är det någon gång mitt tålamod prövas till sin bristningsgräns så är det vid dessa ”jag vill stå stilla eller möjligen backa något steg”-sessioner men något straff ska man väl ha för att man tycker att man rider på ”Sverige-Totilas” de andra gångerna , ha ha!

Skämt å sido- jag har sagt det förr och säger det igen- så länge det inte är värre än att knäppgöken vägrar att gå eller backar lite lätt så kommer jag att orka övertyga honom om att man kan gå även utomhus (och vi har gjort en hel del framsteg som jag lätt glömmer…).

Hade det handlat om bockningar, försök att skena eller andra otrevligheter hade jag gett upp men detta jag tampas med nu är ”bara” (och tro mig…detta BARA hade kunnat få mig att skjuta hästen på plats ibland….) tröttsamt….

Men kräket är lätt att förlåta när han väl är redo och efter varje sådan här ritt blir jag kanske konstigt nog (?) bara mer sugen på att träna på uteritter än att jag tänker ”nu orkar jag inte hålla på med detta på en evighet”.  Giganternas kamp????

8 kommentarer Skriv kommentar

  1. Mia

    Hej, jag har samma problem, allt är farligt och inget ska man gå förbi om man inte har vår lilla ponny med som man kan gömma sig bakom. Det värsta är när hon börjar backa för vi har så djupa diken och där vill jag inte hamna så jag får hoppa av stup i kvarten för att leda henne förbi otäckheterna.

    Svara
    • Birgitta

      Förstår dig- Kreon skulle inte tveka att backa ner i diken om han kände för det.

      Han är också heeeelt annorlunda med sällskap- då går han ”överallt”.

      Och han VERKAR inte synbart rädd (stirrar liksom inte på grejer, fnyser eller kastar sig så som ”traditionellt rädda” hästar brukar bete sig enligt min erfarenhet) utan verkar bara allmänt halvparalyserad i början av utepassen. När detta har släppt är han precis som vilken annan häst som helst.

      Svara
  2. Madeleine

    Jag kan ha samma problem. Min vän kan hitta monster som ju bara han kan se. Och ibland känner jag mig tvingad att hoppa av för att leda förbi.
    Och konstigt nog är monsterna då borta. Kan det bero på att jag är en starkare ledare från marken?
    Förmodligen, men jag vill vara den som bestämmer även från ryggen.

    Svara
    • Birgitta

      Så är det för mig också- om jag leder Kreon förbi samma saker där han fryser fast går han helt problemfritt. Tror absolut att det har med ledarskapet att göra, i alla fall DELVIS för han kan även följa efter vilt främmande människor, långsamt körande bilar (!!!!), andra hästar….

      Svara
  3. Anna

    Undrar om det är ranglåga hästar som krånglar mest när man rider utan sällskap. Min är ju ranghög o går som en klocka ute även om hon är ensam.

    Svara
  4. Dreesyrtant

    Jag tror inte att det är ranglåga hästar utan hästar som är väldigt flockberoende och om ledarskap. Min är ranghög och hingstig och har varit helt omöjlig både med eller utan sällskap. Nu efter sex år… verkar jag ha fått bli ledare även på ryggen. På backen har det aldrig varit problem, men där har jag varit väldigt tydlig och lugn. Som ryttare är jag inte alls så tydlig, kan till exempel hamna i framstupa sidoläge och dra i en tygel istället för att ge en signal…. Det är klart att han försöker sig på att bestämma då och dessutom undrar han nog vad det är som är så himla farligt eftersom tanten kniper med skinkorna hela tiden a nervositet.
    Jag sjunger när jag rider ut. Det låter kanske knäppt men då blir andningen lugn och hästen lugn. Nu är hästen mer välriden inne på banan och då verkar harmonin ha kommit även på uteritter. Det gäller att våga lita på dem när de väl har lugnat ner sig vilket inte alltid är lätt med tanke på nedfallningar i stup och annat smått och gott som hänt genom åren.

    Svara
    • Birgitta

      Känner som vanligt igen mycket även om min häst tack och lov är helt annorlunda med sällskap.

      Jag kan också ”vissel-prata-sjunga” för honom ibland :).

      Svara
  5. Prick

    Eftersom hästar är flyktdjur/bytesdjurblir det förstås smidigare (för hästen) att skicka någon annan (sin ryttare) först förbi odjuret. De slipper därför själva bli anfallna och uppätna. Om man tror att ens ledarskap ökar på marken borde man (avsuttet) prova att sända hästen själv förbi ”odjuret” vilket jag tror de flsta kan få problem med.

    Med det inte sagt att det är dåligt att sitta av och leda sin häst.

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>