Månadsarkiv: februari 2013

Varför och om vad bloggar man?

Ja, flera olika faktorer har bidragit till detta inlägg, dels en diskussion på en ung tjejs blogg och dels en kommentar/ fråga jag själv fick på min blogg.

Om vi ska börja med den andra tjejens blogg så har hon fått både ris och ros för att hon skriver om annat än sin häst/ ridning, exempelvis festande och rent ut sagt fylla.

Jag själv har reagerat negativt på detta då jag (Birgitta, 78 år har talat) kanske inte tycker att det är av allmänintresse att på en hästblogg skriva att man ”har gått in i dimman” samt visa bilder på fulla kompisar, spritflaskor mm.

Men en del läsare attraheras även av sådana inlägg och tycker att de därmed ”lär känna” bloggaren bättre, dvs när denna berättar om även andra sidor av livet än det som utspelar sig i stallet.

Och det står ju en givetvis fritt att skriva om vad man vill- denna bloggare har uppenbarligen valt att dela med sig av sådant som inte alls har med hästeriet att göra och det finns det som sagt många läsare som efterfrågar och tycker om .

Jag skriver för egen del inte så ofta om exempelvis mitt arbete och det finns det flera anledningar till.

Dels måste jag tänka på att det råder sekretess kring mycket och att ingen ska kunna känna igen sig och dels så tycker jag själv att mitt arbete kanske inte är det man vill läsa om när man går in på Birgittas HÄSTSIDA.

Att jag bloggnamnet till trots valt att skriva en del om hundar i allmänhet och Soya i synnerhet är för att jag uppfattar att många ”hästmänniskor” även är intresserade av eller rent av äger hundar och eftersom dessa inlägg är kategoriserade så kan man ju hoppa över dom om man BARA vill läsa om hästar liksom om man inte vill läsa kattinläggen eller humorinläggen.

Nyligen fick jag frågan om jag egentligen är så intresserad av främmande människors åsikter eller om jag mer använder bloggen för att skriva av mig.

Ja, man kan uppenbarligen använda sin blogg till allt möjligt- minns ni att jag för några veckor sedan ställde frågan om en del till och med gör det för att ”skryta”- för att få andra människors (främst barns och ungdomars) beundran över saker man köpt, en fin häst man har eller whatever.

För att svara på rubrikens fråga för egen del så använder jag bloggen mycket för att ventilera åsikter jag har och för att höra om jag är den enda som tycker på ett visst sätt eller det finns andra som delar mina synpunkter. Ibland kan man ju bli lite insnöad och då är det inte fel att kanske väckas ur sin dvala?

Något annat jag använder bloggen till är att få tips och råd kring olika saker och det tycker jag absolut att jag har fått MASSOR genom åren.

En del råd har jag av olika anledningar inte skänkt ytterligare en tanke och andra tillämpar jag hur ofta som helst och sedan finns allt däremellan.

Sedan har jag alltid tyckt att det är roligt att skriva och har väldigt lätt för att krafsa ihop inlägg på 5 minuter så det är väl också en bidragande orsak till att jag bloggar.

Tisdag- jaha…ja tack så mycket!

Eftersom i princip alla ekipage som vanligtvis tränar för Christina var indisponibla av olika anledningar idag var träningen inställd.

Tråkigt men eftersom jag hade haft ett sådant superpass igår ville jag inte utmana ödet utan tänkte mest rida lite lösgörande jobb i lång och låg (läs: för Kreon väldigt kravlös) form.

Men när vi hade snurrat runt så ett par varv så blev jag ändå sugen på att jobba lite som jag gjort igår och Kreon sa ”varför inte” och traskade på väldigt fint.

Lite förvånad blev ägaren för jag trodde att han kanske skulle ha lite träningsvärk eller något sedan gårdagen men han kändes hur fin som helst och vi körde därför mer eller mindre en repris.

Allt som har med galoppen att göra känns fantastiskt fint just nu, traven är ju svagare men inte dålig och jag red massor av övergångar mellan dessa 2 gångarter. Förvänd galopp, trav, rättvänd galopp, långsam trav, längning, arbetsgalopp, samlad galopp- ja…så där höll jag på och det flöt på så lätt så lätt.

Passade också på att trava över några bommar på marken men det är nog det närmaste hoppning jag lär komma inom den närmaste tiden. Jag får njuta av dressyren i stället.

Och jag….

jag

….HAR bara en häst men betraktas nog ÄNDÅ av vissa som ”The Crazy Horse Lady” :)!

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du står i ett kollektivstall där de 10 hästägarna hjälps åt med in och uttag av hästarna.

En dag när det är någon annans tur att ta in hästarna kommer du på en tid då du vanligtvis inte är i stallet och blir då vittne till hur en av de andra hästägarna rycker tag mycket hårt i din häst (som är iförd grimma och grimskaft)  som hoppar omkring runt den som leder den.

Hur reagerar du:

* Jag tycker att det är utmärkt att hästägaren markerar kraftigt- det är inte ok med hästar som far omkring.

* Jag skäller ut hästägaren då jag är emot hårda tag i denna typ av situationer.

* Jag säger ingenting men kokar inombords då jag är emot hårda tag i denna typ av situationer.

Måndag- låt det aldrig ta slut

Efter en trist dag där det har ”regn-snöat” i princip non-stop var det härligt att få ett ”låt-det-aldrig-ta-slut”-pass av Kreon.

Jag ville alltså aldrig sluta rida men gjorde det trots allt efter ungefär 1 timme i ridhuset.

Eftersom vi var helt ensamma  under hela timmen så fick jag uppleva Kreon at his best- lugn, fokuserad och sägandes ”javisst”  till nästan allt jag föreslog.

Idag blev det skolor utmed långsidorna, förvänd galopp kors och tvärs över hela ridhuset, samlad galopp på volt, bakdelsvändningar, tempväxlingar i trav på volt- ja, som ni kan utläsa förbereder jag Kreon för MSV C-programmen.

I slutet av passet fick jag ett sådant härligt sug i bettet och Kreon travade på väldigt energiskt men utan spänning- urhäftligt! Mer av detta tack min lilla häst!

Snö-träning- NOT

Insåg när jag tänkte efter att jag denna vintern inte fått till EN ENDA DAGS  ”snöträning”, dvs ridning/ tömkörning eller longering i djupsnö.

Detta hade ju annars varit typ en av få fördelar (medan jag kan hitta tusen nackdelar) med vintern men tji fick jag.

Och nej…NU vill jag definitivt inte snö-träna- nu vill jag ha VÅR!

Hur ser det ut hos er?

Genomför ni någon form av snö-träning?

Veckan som gått

Vad gäller väder och vind börjar i alla fall jag äntligen skymta ett ljus (ordvits) i tunneln- det BLIR märkbart ljusare för varje dag och bara detta faktum gör hur mycket som helst tycker jag.

Att vi har sluppit mer snö och många minusgrader har också varit tacksamt.

Desto hemskare var min upplevelse i måndags-kväll då Soya fick sitt första och GUD GIVE sista epilepsi-anfall- det var obeskrivligt gräsligt!

Jag fick i alla fall åter bekräftat att jag är en handlingens kvinna i skarpa lägen- jag och Soya var på djursjukhuset inom 30 minuter.

Eftersom jag inte visste säkert vad som drabbat min älskade hund ville jag försäkra mig om att jag i varje fall gjort ALLT i min makt för att ta henne till sjukhus innan det eventuellt skulle vara för sent i stället för att börja googla på nätet eller ringa runt.

NU vet jag vad jag ska göra (i princip ingenting) om ett nytt anfall skulle komma och jag har också fått en ”akut-medicin” (Stesolid som man för upp i ändtarmen på hunden om anfallet inte verkar ge sig) vilket ökat min trygghetskänsla mycket.

Annars finns det inte något man kan göra innan ett eventuellt nytt anfall och att gå omkring och vara livrädd hela tiden orkar man inte.

Jag har fått höra både hoppfulla berättelser (ett anfall och därefter aldrig fler) och de med långt sämre utgång (avlivning)  och det känns som att jag inte kan påverka hur det kommer att bli och därför faktiskt på sätt och vis har slappnat av (lätt att skriva och påstå men jag ÄR fortfarande lite extra på tårna….).

Muppe-duppe har i alla fall läst bloggen och insett (I wish….) att han måste staga upp sig som vi säger i Skåne.

Tisdagens träning för Christina gick sååå bra och när X sedan deltog i en pay and jump i torsdags så fortsatte djuret att leverera; kanske ville han inte heller ge mig rätt när jag så tvärsäkert hade sagt till Christina (som dömde) att ” nu får du äntligen se vad han sysslar med inne på banan”.

Jag ropar definitivt inte hej på grund av den lugna tävlingsritten, det ska nog mer till för att dämpa mitt känsliga djur men det är ju tveklöst ett GIGANTISKT steg i rätt riktning.

Även i fredags då jag skrittade ut ENSAM (!) skötte sig Kreon mycket bra liksom förresten i onsdags då jag red dressyr samtidigt som det hoppades åt alla håll och kanter i ridhuset så kanske, kanske…..

Det har även blivit sedvanlig studshoppning som jag tycker är en bra variation i söndags och en skrittrunda med tant-vännen Hera så jag hoppas att även Kreon är nöjd med den variation jag försöker att ge honom.