Månadsarkiv: mars 2013

Hur du blir av med tjatiga människor

Visst känner vi väl alla några personer som man liksom aldrig kan ”bli av med”? När de väl börjar prata tar det aldrig slut och ibland har man ju varken tid eller lust att stå och lyssna på deras svada.

Jag har tack och lov upptäckt ett mycket effektivt sätt att få dom att tystna och till och med vilja GÅ SJÄLVMANT och det kan ju ”come in handy” då och då.

Börja helt enkelt att prata om vilken underbar häst du har- då tappar de ofelbart intresset, börjar skruva på sig och vill som sagt avlägsna sig.

Har du ingen häst går det lika bra med din hund eller för all del din avkomma 🙂 !

Prova. Det funkar. Jag lovar.

Avdelningen ”delad glädje är dubbel glädje” eller….inte?

EDIT: Detta inlägg skrev jag innan jag fick diverse kommentarer igår om hur irriterande det är när någon pratar KONSTANT om sin häst/ hund/ barn/ whatever.

Dessa personer menar jag är i en klass för sig men man behöver absolut inte gå så långt för att få folk att tröttna.

Enligt min erfarenhet räcker det med att man glatt berättar hur otroligt nöjd man är med tex dagens träning för att en del ska vilja avlägsna sig- det är tydligen väldigt svårt att glädja sig med andra ens korta stunder.

Att ingen däremot orkar lyssna på evighetsutläggningar om att ”Kreon är världens bästa häst” förstår jag absolut.

Torsdag- X-dag

Som ofta på torsdagarna åkte vi idag till X för att Kreon skulle få lära sig att veta hut :).

Skämt å sido- som jag redan har berättat många gånger borde Kreon tacka sin lyckliga stjärna att jag valt en så snäll person som X för att vidareutbilda honom; han kan inte ha det lugnare och tryggare än med X utan att det för den sakens skull blir mesigt eller slappt.

Tvärtom satte X lite mer tryck i skolorna idag; Kreon fick flyga runt ridhuset ordentligt framme för skänklarna OCH med rejäl tvärning; inte så som det kommer att se ut på tävling där det krävs mer samling och kanske inte fullt så mycket tvärning men som gymnastik och ett led i att spänna bågen lite mer, kräva lite mer än mellanmjölks-skolor nu när Kreon HAR blivit starkare.

Skulle man rida så här på tävling finns dessutom risken att Kreon, av själva tävlingssituationen som sådan (med den ökade spändhet detta innebär för honom) skulle börja galoppera tex i stället för att trava eller slå mot en för kraftigt sidoförande skänkel- där får man än så länga tänka mer safe medan man på träningen kan testa var gränserna går och också ta eventuella protester.

Men det blev faktiskt inte några protester alls idag- Kreon såg liksom mer ut som att ”hoppsan, nu får jag nog ta och skärpa mig” vilket är en långt bättre attityd än hans tidigare ”går du på mig för mycket ska du få se vad jag kan göra”.

Sluta smacka!

Tillhör du dom som vet med dig att du ständigt måste påminna din häst om att gå mer fram genom att smacka på den?

Efter att ha studerat några ryttare som har denna, enligt mig, OVANA, misstänker jag att de flesta som smackar så pass frekvent inte alls är medvetna om detta utan att det sker mer eller mindre omedvetet, som någon form av tics.

Och eftersom jag bara ser nackdelar med denna ibland missbrukade HJÄLP skulle jag önska att de som KONSTANT smackar skulle sluta med detta.

Dels upplever jag det som direkt störande att rida tillsammans med någon som inte håller munnen stängd mer än 5 sekunder i taget och däremellan alltså smackar precis hela tiden (tro mig….jag har upplevt det flera gånger…det är knappt man tror att det är sant) men framför allt så bidrar detta oväsen till att ganska snabbt trubba av den aktuella hästen för ryttarens hjälper och det är väl knappast det man önskar uppnå med smackandet?

Jag har studerat de hästar vars ryttare ständigt påminner dom ”genom munnen” och det intressanta är att ingen av hästarna verkar reagera det minsta för smackningarna så man kan ju verkligen undra varför ryttaren ändå fortsätter att ”låta”?

Det som jag också har tyckt har varit konstigt är att ingen av ryttarna har använt sporre/ spö till att ge hästen en REJÄL ”uppväckare” vilket högst sannolikt hade gett ungefär 500 % mer effekt utan man sitter alltså med ganska stilla skänklar, utan att använda spö och smackar konstant medan hästen går i exakt samma, för långsamma tempo precis, exakt hela tiden.

Nej, helt obegripligt för mig och jag tolkar det alltså som att ryttarna egentligen inte är medveta om ATT de smackar hela tiden och ATT detta bara har trubbat av hästen, ingenting annat.

Det enda man uppnår är att man ”stör” andra som rider (ja, jag ÄR väldigt känslig för vissa ljud) och troligen också riskerar att trubba av sin häst även för andra hjälper, inte bara smackningen.

För har hästen väl lärt sig att gå in i sin egen bubbla för att tex slippa lyssna på detta ljud så tror i alla fall jag att den också kommer att ha lättare för att stänga av annat- om man ger även andra hjälper på ett nötande vis utan pauser.

Onsdag- dubbla turer

Efter 2 dagars dressyr i ridhuset tyckte jag att Kreon behövde lufta sig och vi skrittade vår sedvanliga, numera 55 minuter långa tur.

Det går mycket bättre nu när jag leder djuret de 10 första minuterna och vi tog oss runt utan större mupperier.

När Kreon var avlämnad i sin box var det dags för Soya att få springa delar av samma runda som jag precis hade ridit- denna gången satt jag dock på min stålhäst och Soya nöjer sig inte med att skritta utan både travar och galopperar :).