Om jag inte fick så mycket motion under dagens ridpass där jag mest gungade med i ultrarapid-galopp eller skrittade på mitt fina djur så blev både min mun och mina ben desto mer motionerade senare på kvällen då jag och Soya träffade Åsa och Vilja i Dalby.

Medan vi vandrade i över 1 timme i det kuperade Dalby så var det alltså inte bara benen som gick 🙂 , även våra munnar gick på högvarv så som det ofta blir när vi träffas, allt för sällan. Då har vi mycket att avhandla 🙂 .

Hundarna gjorde som vanligt; sprang och snusade på allt möjligt och fick det sedvanliga tokrycket i mitten av promenaden då Soya rusade runt i enorma cirklar allt vad hon kunde och Vilja gjorde tappra men fruktlösa försök att springa ikapp henne så vida hon inte lyckades genskjuta och tackla henne (det är alla andra rasers enda chans att hinna ikapp en vinthund 🙂 ).

Idag var det dags för ”veckans tjafs”- uteritt med andra ord….

Men som rubriken säger; även om mina och Kreons framsteg med normala hästars mått säkert ter sig skrattretande så är det storartade framgångar jag har uppnått den sista tiden.

Saker som Kreon förr kunde glo på i en evighet och vägra att gå förbi utan tusen minuters övertalning skrittar han numera förbi som ingenting och jag kan både trava och galoppera där han tidigare skrittat med tvekande steg.

Ja, idag var vi ute i en timme där jag galopperade ganska mycket i extremt samlad galopp, dels för att det är hårt i marken, dels för att det är bra träning men också för att jag inte vill ha någon större fart om djuret plötsligt skulle tvärnita eller kasta sig.

Och när hästen går, ja då går han ju lika fint som i dressyrarbetet och man sitter och njuter så kan man ”bara” få honom att just GÅ så är lyckan total :).

De som, ibland fullt förståeligt eftersom  de inte vet allt, undrar hur jag står ut med Kreons mupperier skulle ha sett honom idag!

Eftersom de blåste ganska mycket fick jag för mig att jag skulle ”utmana” Kreon lite och rida i paddocken.

”Börjar han dumma sig kan jag träna på att försöka visa honom vem som bestämmer” tänkte jag bestämt när jag äntrade utebanan och om Kreon kunde läsa mina tankar tänkte han nog ”knock yourself out du lustiga lilla flicka”.

Därefter följde ett ridpass to die for, galoppdelen var den bästa jag någonsin upplevt och då vet ni ju ändå hur otroligt fin jag tycker att Kreon är.

Det spelade ingen roll hur många gånger jag frågade Kreon ”kan du….” eller ”vill du…”- han svarade bara ”ja för f..n…självklart, absolut” på allting och gjorde det sååååå bra.

Det var som att han ville visa mig vad jag kommer att missa om jag säljer honom eller kanske be mig att tänka tillbaka på detta ridpass när jag känner mig rasande efter nästa gångs muppeirer….för de lär så klart komma när som helst och om inte annat om jag rider ut eller nästa gång jag tävlar.

Nej…jag var helt i chock över denna lydnadsmaskin som gick i rättvänd och förvänd galopp så samlat att han nästan stod stilla, som gick att flytta i öppna och sluta, kors och tvärs, som gjorde tusen fattningar ur skritt, världens finaste enkla byten…ja, det var ingen ände på vad som gick att göra utan ett enda felsteg.

Trots att jag tänkte att jag inte skulle göra några byten för att inte förstöra den 100 %-iga superkänslan så kunde jag givetvis inte hålla mig och undernas under….2 superbyten av 2 möjliga åt det lätta hållet och 2 av 2 helt ok byten åt det svåra hållet.

Ja, nöjdare kunde jag inte vara när jag avslutade men även förvånad….vad tusan tog det åt djuret?

Varför var han så otroligt lugn på den superblåsiga banan och varför gjorde han ALLT perfekt? Nej, det här djuret är inte lätt att förstå sig på 🙂 ……..