Att en olycka sällan kommer ensam har jag upplevt flera gånger och nu är det dags igen.
Som en del av er kanske minns fick Soya ett epileptiskt anfall den 11 februari- något som verkligen skrämde livet ur mig eftersom det såg så otäckt ut och jag inte visste vad det var.
Medan hon låg i jättekramper i soffan med fradgan rinnande ur munnen var jag säker på att hennes hjärta skulle stanna vilken sekund som helst- fruktansvärt!
Anfallet gick ju dock över efter bara någon minut och efter att jag hade kört henne till djursjukhuset i ilfart blev jag ändå ganska lugnad då jag dels fick veta att vissa hundar kan få ett enstaka anfall och därefter aldrig fler och dels att det ser värre ut än vad det är- hunden är medvetslös under anfallet och har inte ont.
Soya kvicknade ju också till på kanske 10 minuter och betedde sig därefter som om ingenting hade hänt- hon viftade på svansen och såg lika glad ut som alltid.
Sedan detta anfall har det dock kommit 2 till- ett lika milt i måndags och ett lite ”värre” igår då hon blev trött och såg ”tagen” ut vilken hon inte gjort de 2 föregående gångerna.
Jag har läst på massor om epilepsi hos hundar- det kan både finnas bakomliggande orsaker (hjärntumör eller hjärnhinneinflammation tex) eller ”oförklarlig epilepsi” (som kallas IDEOPATISK) till vilken man alltså inte hittar någon orsak och den sistnämnda verkar vara väldigt vanlig och kan inte botas.
Det man kan göra är att medicinera hunden; på en del hjälper det mycket bra, på andra inte alls och vissa hundar får färre och mildare anfall.
Vi ska idag på en första undersökning och jag känner mig tämligen modstulen.
Jag har läst om hundar som fått fler och fler anfall (uppemot 6 om DAGEN!!!!) och i värsta fall går anfallen inte att häva utan hunden dör om den inte kommer under vård mycket snabbt.
Jag har ingen möjlighet att dygnet-runt-bevaka Soya och vilken hundägare har väl det?
Men; nu får jag ta ett steg i taget och börja med denna underökning och se vad den leder till.
I dagsläget är jag mer eller mindre konstant livrädd för ett nytt anfall men så kan man ju inte heller leva utan jag får nog bara acceptera att detta KAN hända och att jag inte kan påverka det.
oj vad tråkigt! Hoppas att de hittar medicinering till henne eller att anfallen slutar!
Usch, förstår din oro mycket väl. Dock brukar många hundar kunna leva symptomfria flera år med medicinering. Sen kanske det kan vara värt att kolla upp om hon skulle kunna vara hjälpt av akupunktur. Läste en artikeln i Jakthunden för några år sedan om att man sätta som ett örhänge på hunden som gjorde att den inte fick några anfall. Ska googla lite och se om jag hittar någon mer information om det.
Hittade inget direkt om akupunktur men på den här sidan finns mycket o bra information. Intressant det där med tillskott av B12 vitamin http://www.fredda-o-ac.se/hundepilepsi
Hittade faktiskt den sidan i början av veckan och köpte vitamin B12 och började ge i onsdags- i torsdags fick hon 3:e anfallet :(.
Ska till veterinären om en timme (har räknat minuterna sedan 08.00 i morse)- får se vad de säger.
Hoppas att du snart får en lååång period med friska djur och utan veterinärbesök
Usch, vad otäckt. Vi har också en epilepsihund, men som tur är så är vårt fall ganska odramatiskt. Hon har fått krampanfall ett par gånger om året (3-4) sedan hon var 3 år gammal, nu är hon 8 år. Numera ser jag direkt på hennes rörelsemönster om ett anfall är på gång. Hon blir vinglig, osäker och vill vara nära en. Det är som att hon förlorar sin kroppskontroll. Kroppen lyder inte henne och hon kan ramla eller halka på golvet, så när hon får ett anfall brukar vi lyfta upp henne eller sitta bredvid henne i soffan för att lugna henne och se till så att hon inte ramlar ner. Anfallen brukar hålla i sig i mellan 5-10 minuter, men är inte så kraftiga. Ett av de senaste anfallen var kraftigare än de andra varit och hon var påverkad länge samt fick ”återfall”, så då åkte vi till djursjukhuset med henne och skrev ut medicin (Fenemal, tror jag den heter). Första gången åkte vi också in med henne för att vi blev oroliga och trodde att hon fått en nerv i kläm (ramlade ner för en fåtölj samt halkade/vinglade omkring på golvet). Vad jag har förstått så brukar andra hundar tugga fradga, kissa osv. men det har vår hund aldrig gjort. Medicinen gillar jag inte riktigt, hon har blivit tröttare och den har tagit bort en del av hennes ”personlighet” tycker jag (kan tillägga att hon har den lägsta dosen). Hoppas att ni hittar en medicinering som funkar och att det inte blir värre, vi är så tacksamma över att vår hunds anfall är såpass milda och få men det är ändå skrämmande och jag blir helt förtvivlad varje gång!
Vad har du för ras Agnes?
I ert fall låter det inte så farligt nej.
Har er hund alltid sällskap eller tror du att hon kan ha fått anfall när hon varit ensam också?
Vi har en dvärgpudel. Hon är hemma själv om dagarna, men hon ligger mest och sover och det verkar som att anfallen oftast brukar komma när hon är uppe och rör sig (men inte alltid). Men visst är det otäckt att veta att hunden kanske kan få ett anfall när man inte är hemma och kan hjälpa till. Under vissa perioder har hon varit lite osäker och skyndat sig uppför trappan, så jag vet inte om det kan ha hänt någonting där? Min moster är veterinär och hon rådde oss att vänta med medicinering så länge anfallen är milda och få. Hur gammal är din hund? Vi uppfattade det som att det nog är positivt att hon var såpass ung när det började och att medicinerna ofta fungerar bättre då.
Soya fyllde 5 i januari.
På vilket sätt tycker du att din hund tappat lite av sin personlighet?
Hon är fortfarande samma sprudlande glada hund, men hon har blivit tröttare och sover mer. I för sig så börjar hon ju bli gammal, så det är inte säkert att det bara beror på medicinen, men det är den tydligaste skillnaden som vi har märkt. Hon skäller inte lika mycket, ”fnattar sig” inte längre vilket hon kunde göra i perioder innan och kräver inte lika mycket motion (innan kunde hon bli understimulerad). Pälskvaliteten har blivit sämre. Men som sagt så är ju detta saker som kommer med åldern också, äldre hundar brukar ju i regel vara lugnare än unga.
Ja, trötthet ska ju vara en biverkning av Fenemal på VISSA hundar men i din hunds fall skulle jag nog också säga att det är svårt att veta vad som är medicinen och vad som är åldern.
Usch vad jobbigt, hoppas veterinären har någon ny fiffig lösning som kan hjälpa er.
Fick själv epilepsi som jag vuxit ifrån (efter hjärnblödning) och min erfarenhet och ifrån andra människor verkar det som att man oftast inte har särskilt ont utav det under själva anfallen (oftast blir man ju medvetslös och tappar minne ifrån attacken) utan man är mest förvirrad, mår dåligt och är trött efter.
Det man skadar sig på är att man faller och kan falla på ett dåligt vis för kroppen eller på någonting som man kan skada sig på.
Exakt. Hunden är medvetslös men eftersom hon alltid ligger i sängen / soffan är väl den största risken att hon ramlar ner och slår sig.
Nej vad ledsen jag blir att läsa detta!! Hjälper inte medicinerna? Håller verkligen alla tummar o tassar vi har för att de kan ”ställa in” medicinerna så det funkar krama Soya från oss alla!
Soya börjar troligen medicinera på söndag och det ska tydligen inte vara så jättesvårt att ställa min rätt dos. Däremot hjälper inte alltid medicinen på alla hundar.