Mera söndag- trots

Hästdagen har innehållit lite allt möjligt och inleddes med stalljour i det stora stallet vilket innebär fodring, utsläpp och intag av närmare 20 hästar.

När alla hästarna var lyckligt tillbaka i sina boxar var det dags för mig att försöka mig på en skrittrunda med Kreon tänkandes att det kunde gå hur som helst eftersom han bara har gått i hagen i 3 dagar.

Worse case scenario hade varit en helt överpigg häst som vägrade lämna stallplanen utan att härja och detta slapp jag tack och lov men däremot blev det mycket protester när vi hade skrittat typ 50 meter och var vid ridhuset.

Längre än så tyckte inte Kreon att vi skulle gå och jag fick verkligen jobba mig svettig för att övertyga honom om att det är JAG som bestämmer.

Men iväg kom vi och det kändes otroligt skönt att det gick.

Jag hoppas verkligen slippa skritta runt i en överhettat ridhus framöver utan ska försöka vara ute så mycket det bara går.

bild(53)

Gullis kollar in vad Soya gör.

Jag är verkligen förtjust i min gula kompis som är så klok. Hur han förstår att just Soya är snäll och inte är det minsta rädd för henne trots att jag har sett honom skena iväg när han sett en annan hund på låååångt avstånd begriper jag inte men det är väldigt trevligt att de kan vara nära varandra.

2 kommentarer Skriv kommentar

  1. Dressyrtant

    Med dessa djur får man aldri g slappna av… Jag känner igen mig så otroligt mycket. Jag har ju varit kaxig att jag nog har fått ordning på min hingstiga lilla vän… Idag var det tävling på schemat och djuret gick som en klocka på framridningen och möjligen red jag lite mesigt men värre häst inne på banan får man leta efter. Jag kallar det tråck.Han står emot, går in i sin bubbla, viftar med svansen och går inte att få kontakt med. Jag sparkade på honom till jag var lila i ansiktet och djuret svarar med att från samlad galopp bryta av til skritt, mitt framför domaren , och sedan vägra fatta galopp…. Jag blev så arg. Jag smackade och sparkade allt vad jag orkade och tänkte att jag skiter i vad som händer. Djuret måste fram. Hjälpte föga. Bakdelsvändningarna vägrade han göra annat än i piaff, ja, listan kan bli lång.
    Summa summarum, Birgitta, slappna aldrig av. De här hingstiga varelserna behöver ständig påminnelse om vem som bestämmer.

    Svara
    • Birgitta

      Men herregud….stackars dig! Och just hästar som inte vill GÅ FRAM är så gräsliga tycker jag. När man trycker och trycker med skänklarna och responsen är NOLL.

      Så blev Archie att tävla och såldes därför och så kan Kreon vara när han inte vill gå fram ute. Tack och lov går han ju alltid fram när man rider dressyr.

      Men jag håller helt med dig- ständiga påminnelser måste till och det är just därför jag tror det var extra trotsigt idag för nu var hästen inte riden på några dagar.

      Sista gångerna jag ridit har jag annars känt att ett ”genombrott” är på väg och vi ska nog komma dit också- bara jag inte ramlar av eller något annat händer som hindrar min träning.

      Jag är övertygad om att Kreon kan bli mycket, mycket bättre men som du skriver- man kommer nog alltid eller i alla fall under lång tid framöver att behöva påminna honom.

      Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>