Månadsarkiv: maj 2013

Sadelgjordsfråga

Har läst väldigt mycket positivt om denna sadelgjord och undrar vad era erfarenheter är?

Just nu har jag en Amerigo-gjord som jag tycker är mycket snygg så frågan är vad som skulle berättiga till ett byte av denna, enligt mig, mycket fulare gjord.

OBS! Kreon har INTE sadeltvång.

Lördag- lugnt

Här händer det inte så mycket just nu.

Den lilla hästen hagvilar fortfarande, borstas och får Metacam dagligen men mycket mer action än så blir det inte och just ACTION vill jag inte ha heller, varken nu eller fram tills nästa veterinärbesök.

Jag hoppas snarare på att djuret håller sig lugn, både i hagen och när jag ska börja skritta- det är så ordinationen ser ut i alla fall.

Dagens (prioriterings)fråga

Du blir i jobbet erbjuden att resa på en tjänsteresa där du har möjlighet att till en mycket låg kostnad stanna kvar på orten över helgen, dvs inte resa hem på fredagen när själva jobbet upphör.

Precis den helgen har du anmält dig till ett efterlängtat meeting alternativt en helgkurs för en tränare som bara kommer 2 gånger om året.

Orten det handlar om är Paris/ New York/ Rhodos (välj det som skulle attrahera dig mest).

Hur gör du:

* Jag stannar kvar på orten och avbokar tävling/ helgkurs utan att tveka.

* Jag stannar kvar på orten men grämer mig också mycket över det jag ställt in.

* Jag reser hem på fredagen.

Mera fredag- veterinärrapport

Jaha, då har vi kommit hem från veterinärbesöket- inte så mycket klokare kanske men i alla fall liiiite lugnare eller vad jag ska säga.

Nu känner jag i alla fall att jag har gjort allt jag kan för att försöka utreda vad som orsakar Soyas anfall även om dagens undersökningar (blodprov) inte visade något annat än perfekta värden vad det än gällde (lever, njurar, blodkroppar och allt vad det var).

Svar på fästingprov kommer i nästa vecka och nu på söndag ska ett ultraljud av hjärtat ske.

Om detta ultraljud inte visar något onormalt så ska Soya börja medicineras med Fenemal, den vanligaste epilepsimedicinen på hund och den som jag i förra inlägget skrev kunde ha olika effekt på olika hundar.

Jag fick även recept på Stesolid som man kan ge om anfallet inte ger med sig (visste jag redan) men också OM det ger med sig (nytt för mig) för att förhindra nya anfall inom kort.

Eftersom Soya alltid varit verkligt kärnfrisk så måste jag lära mig att leva med att denna sjukdom SER hemsk ut men egentligen inte påverkar hunden medan ett anfall pågår (då är hunden medvetslös) och så länge hon bara blir trött efteråt så…tja…vad ska jag säga…det kanske inte är hela världen?

Rasen är ju Sveriges tröttaste oavsett 🙂  och sovit hela dagarna har hon ändå alltid gjort så skillnaden kanske inte blir så stor EGENTLIGEN (Birgitta 12 år griper efter halmstrån…)?

Nu ska jag åka och hälsa på den andra sjuklingen och borsta lite på honom, ge honom Metacam (sååå bra med medicin som smakar gott…minns när man gav Fenylbutazon som inte ens det värsta matvraket gick i närheten av frivilligt).

Fredag- nytt veterinärbesök

Att en olycka sällan kommer ensam har jag upplevt flera gånger och nu är det dags igen.

Som en del av er kanske minns fick Soya ett epileptiskt anfall den 11 februari- något som verkligen skrämde livet ur mig eftersom det såg så otäckt ut och jag inte visste vad det var.

Medan hon låg i jättekramper i soffan med fradgan rinnande ur munnen var jag säker på att hennes hjärta skulle stanna vilken sekund som helst- fruktansvärt!

Anfallet gick ju dock över efter bara någon minut och efter att jag hade kört henne till djursjukhuset i ilfart blev jag ändå ganska lugnad då jag dels fick veta att vissa hundar kan få ett enstaka anfall och därefter aldrig fler och dels att det ser värre ut än vad det är- hunden är medvetslös under anfallet och har inte ont.

Soya kvicknade ju också till på kanske 10 minuter och betedde sig därefter som om ingenting hade hänt- hon viftade på svansen och såg lika glad ut som alltid.

Sedan detta anfall har det dock kommit 2 till- ett lika milt i måndags och ett lite ”värre” igår då hon blev trött och såg ”tagen” ut vilken hon inte gjort de 2 föregående gångerna.

Jag har läst på massor om epilepsi hos hundar- det kan både finnas bakomliggande orsaker (hjärntumör eller hjärnhinneinflammation tex) eller ”oförklarlig epilepsi” (som kallas IDEOPATISK) till vilken man alltså inte hittar någon orsak och den sistnämnda verkar vara väldigt vanlig och kan inte botas.

Det man kan göra är att medicinera hunden; på en del hjälper det mycket bra, på andra inte alls och vissa hundar får färre och mildare anfall.

Vi ska idag på en första undersökning och jag känner mig tämligen modstulen.

Jag har läst om hundar som fått fler och fler anfall (uppemot 6 om DAGEN!!!!) och i värsta fall går anfallen inte att häva utan hunden dör om den inte kommer under vård mycket snabbt.

Jag har ingen möjlighet att dygnet-runt-bevaka Soya och vilken hundägare har väl det?

Men; nu får jag ta ett steg i taget och börja med denna underökning och se vad den leder till.

I dagsläget är jag mer eller mindre konstant livrädd för ett nytt anfall men så kan man ju inte heller leva utan jag får nog bara acceptera att detta KAN hända och att jag inte kan påverka det.

Dagens (veterinär)fråga

Idag undrar jag hur ni agerar när er häst blir sjuk/ halt?

Har ni en speciell veterinär som ni ”alltid” vänder er till eller ringer ni ”var som helst”?

Vad avgör vilken klinik/ veterinär ni vänder er till? Avståndet? Ryktet? Priset? Väntetiden?

Som väl har framgått av mina inlägg genom åren vänder jag mig vid hältor alltid till samma veterinär och det har jag gjort i ganska många år nu trots att jag har några kliniker på närmare håll än till min (till vilken det tar 1 timme att köra).

Ännu längre tillbaka i tiden körde jag faktiskt till ”rullbandsveterinären” PS utanför Halmstad men även om jag var mycket nöjd med hans tjänster så blev det för drygt att köra i ca 2 timmar enkel resa. Att han ofta hade lite längre väntetider bidrog också till att jag bytte och numera brukar jag nästan alltid få tid inom 2-3 dagar vilket passar en hysterisk människa som mig mycket bättre.

Jag minns när jag köpte min första häst; då var det inte ovanligt att man fick vänta i 2 ibland 3 veckor på veterinärtid och det var näst intill outhärdligt tyckte jag. Dessutom tänker jag faktiskt även på hästen; varför ska den behöva gå obehandlad onödigt länge?

Min erfarenhet är att det i Skåne finns ett stort utbud av BRA veterinärer och det gäller ”bara” att hitta någon man har förtroende för.

Jag tror att det är bättre att hålla sig till en och samma person som över tid (om man har otur vill säga) har möjlighet att följa hästen, lära känna dess rörelsemönster och eventuella avvikelser, hur den brukar reagera på bla bla bla osv.

Exempelvis Archie gnisslade alltid argt tänder om man böjde ett ben han hade böjprovsreaktion på vilket tex Kreon inte alls gör. Han ser lika obekymrad ut om man böjer hans onda bakknä som något annat ben.

Förhoppningsvis jag….sen….

tant

At 101 years old, Connie Reeves was still riding her horse every day. she was a huge inspiration to many people. her health was great and her mind was sharp. someone once asked her what her secret to longevity was. she said: “Well honey, you just don’t let that rocking chair take over…you get up and go even if you don’t want to.”