Månadsarkiv: juni 2013

Fredag- äntligen Ullared!

Av olika anledningar var det jättelänge sedan jag var i Ullared (någon gång förra hösten tror jag) så till och med mina ofta välfyllda lager av allt möjligt gapade tomma sedan länge- inte bra!

Idag fick jag otroligt nog sällskap av maken som egentligen HATAR att gå i affärer så att jag lyckades riva av all shopping på 2,5 timme var nog världsrekord för oss båda- för maken att han stod ut och för mig som hann köpa allt jag behövde.

Givetvis hade jag hittat ännu mer om vi stannat längre men det kändes ändå ok att få en hel del kläder för egen del, lite till häst och hund och massor till hemmet.

Dagens fynd var likadana röda ridbyxor som jag köpte förra sommaren men som det gick hål på när jag gick emot vad det nu var. Dessa är helskodda med något svart konstmaterial och kostade idag 149 kronor!!!

Några linnen för 40 kronor styck blev det också, lite pikétröjor och en fleecetröja till stallet för 89:-.

Jo, ett fynd till blev det- en jeansskjorta för bara 69:-.

Kreon fick nöja sig med en nylongrimma för 39:-, alltid bra att ha i reserv, samt e-vitaminer, Effols flugspray samt en borste medan Soya fick de sedvanliga grisöronen och leversnittarna 🙂

Rid mer så rider du bättre!

Ibland ser och/ eller läser jag om ryttare som ganska ofta inte riktigt ”får till det” i sin ridning på olika sätt.

När de sedan berättar om sitt ridupplägg, hur ofta och länge de rider så tror i alla fall jag att det ibland KAN vara där skon klämmer och att de genom att ändra detta kanske skulle få en bättre känsla.

För ridning är enligt mig ändå till i alla fall viss del en form av ”nötande inlärning” och rider man för sällan tar det mycket längre tid att lära sig att rida bra än om man gör det regelbundet, för att inte säga flera gånger om dagen.

Nu kan ju få av oss hobbyryttare rida flera gånger om dagen men jag tror att man i alla fall bör försöka träna dressyr (om det nu är den grenen man ”satsar på”) 3-4 gånger i veckan så att både man själv och hästen ”får in känslan” så att säga.

Ibland hör jag också resonemang som ”det kändes så bra att jag slutade efter några varv” och här vill jag också höja ett varningens finger.

Så klart ska man inte sitta och nöta samma saker om och om igen till leda men ibland behöver både hästen och man själv som sagt ”få in känslan” och att då sluta så fort denna känsla infunnit sig tror jag är dumt.

Ibland är det i min bok bättre att verkligen njuta av vad det nu var man ville uppnå- rida en stund i detta och berömma hästen och inte genast bryta av, ge lång tygel och sluta passet.

Allt är givetvis en avvägning mellan uppbyggnad och att både tjata ihjäl och kanske också rida itu hästen men jag anser att en normal, frisk häst i sina bästa år ska kunna ridas i varje fall 45-60 minuter flera gånger i veckan utan att man ska vara rädd för att överanstränga den.

Åter talar jag om anpassad ridning med skrittpauser men att ofta rida pass på bara runt 30 minuter tror jag KAN vara en orsak till att man ofta upplever att det inte känns 100 % när man rider.

Hästen bygger knappast någon kondition av hobby-dressyrridning (LA-rörelser kan vi säga) i 30 minuter varav man skrittat hälften och man själv, menar jag, hinner inte få in ”känslan” på så kort tid.

Väntar man sedan några dagar tills nästa pass har man som ekipage hunnit förlora ännu mer av känslan och så blir det, om inte en ond cirkel, så i alla fall ett evighetsarbete att utvecklas.

Att proffsen kan rida och utbilda hästar superproffsigt på 30-minuterspass är jag den första att instämma i men vi hobbyryttare kan inte jämföra oss med dessa utan behöver mer mängdträning rent ut sagt- det tror jag på i alla fall.

Så är du inte helt nöjd med din träning- prova att träna oftare och lite längre- jag tror att det KAN hjälpa vissa i alla fall.

Mera torsdag- min modiga kines

Idag var det dags för återbesök på djursjukhuset i Malmö med Soya.

Det togs ett nytt blodprov som visade att alla värdena var så gott som normala nu och därefter blev det lungröntgen som även den gav positiva besked- även lungorna ser mycket bättre ut än för bara en knapp vecka sedan.

Veterinären tyckte att Soya var till med bättre/ friskare än väntat medan jag själv inte blev lika förvånad- jag har ju dagligen märkt på Soya att hon i alla fall utåt verkar näst intill återställd.

Nu blir det ett förhoppningsvis sista besök 1 juli med en ny lungröntgen och så fortsatt penicillin-ätande i sammanlagt 3 veckor.

Får Soya nya EP-anfall tyckte veterinären att vi ska börja medicinera henne, hon menade att varje nytt anfall kan öka risken för att nästkommande kommer tätare och också ger skador på hjärnan.

Helst ska hon inte börja med medicinen medan hon äter penicillin men det lär ju komma ett nytt anfall någon gång och då sätter vi igång med medicinen.

Beträffande motion är det koppelpromenader som gäller till återbesöket- inte springa och därmed anstränga lungorna.

Soya var en tapper soldat idag- det ville inte komma något blod när hon skulle stickas för provet och hon stod och darrade men härdade ut medan nya försök gjordes och att ligga på röntgenbordet tyckte hon inte heller om men hon bet ihop. Min lilla hjältinna :)!

Torsdag- bönhörd

Ibland ska man kanske tänka sig för innan man önskar sig något- som jag önskade regn igår.

Idag har det ösregnat stora delar av dagen vilket förvisso var välbehövligt men tänk om det fortsätter :)? Då lär jag ångra mig- det är ju trots allt sommar.

En som säkert uppskattade regnet var Kreon- jag lämnade en renduschad häst igår efter ridningen och fann en lertäckt fyrfoting som bara svagt påminde om min glänsande häst idag.

Ska man hitta en fördel med vintertäcken så är det att man i alla fall alltid möts av en REN häst under den årstiden medan jag nu träffar en jättedammig eller lerig Kreon varje dag.

Dagens ridpass ägde rum i den nu fint sviktande paddocken, den behövde verkligen regnet.

Red mest omkring ganska kravlöst men lite längre och känner att jag nu vill ha en tränare som säger till mig vad jag ska göra :).

Jag blir ganska bekväm och tycker att allt känns bra och så är det gissningsvis INTE :).

Det lär finnas saker att finslipa på och bågen behöver spännas men det är lättare med tränarhjälp tycker jag.

Mer om att kolla upp misstänkt halta hästar

Minns ni att jag ganska nyligen skrev om en bloggläsare som misstänkte att hennes häst var halt, DELVIS utifrån vad hon läst kring mina beskrivningar av Kreons bak-knähälta.

Läsaren mailade mig och beskrev sin hästs förändrade beteende vid ridning  och frågade vad jag tyckte- jag rekommenderade att läsaren skulle lita på sin känsla och det gjorde hon också och beställde en veterinärtid.

Summan av den kardemumman vet vi inte till fullo än då fullständig diagnos ännu inte kunnat fastställas utan fortsatt utredning då hästen visade hälta på flera ben och behandlades lite överallt.

Läsaren är så klart glad att hon följde SIN känsla och inte lyssnade på tex den som rekommenderade henne att ”ut och galoppera mer”.

Så…än en gång bekräftas det jag ofta hävdar; att det går omkring  långt fler halta hästar än vad ägarna alltid förstår initialt.

Just när det handlar om subtila rörelseförändringar är det lätt att bortförklara dessa som att hästen är otränad, ung och vinglig, att underlaget inte bra osv.

Kanske ber man någon titta på hästen utan att denna person kan se något direkt- jag har varit med om att man både kunnat träna och tävla utan att ”andra” reagerat på att hästen inte gått 100 % rent.

Så vad kan man då göra om det nu är så himla svårt att säkert veta om en häst bara är ”svag och otränad” eller faktiskt halt och behöver behandlas?

Ja, som jag redan har föreslagit flera gånger så återstår nog inte mycket mer än att just lita på sin egen känsla, att inte försöka sticka huvudet i sanden om man har ett ridproblem som sitter i under en längre tid.

Att tro att en halt häst kommer att visa sin hälta genom PROTEST är att göra det för enkelt för sig- åter igen vet jag hästar som kunnat gå med ledinflammationer i många, många veckor utan att varken hoppa på tre ben eller försöka slänga av ryttaren.

Ibland kan det hjälpa att longera hästen på hårt underlag- hältor kan framträda tydligare då men man ska också själv vara skicklig nog att kunna SE en orenhet.

Som redan nämnts i tidigare inlägg kan man be någon skicklig hästperson att titta på hästen när man rider/ longerar om man är osäker men inte heller detta skulle jag lita på till 100 % om min egen osäkerhetskänsla kvarstod.

Några andra tips har jag tyvärr inte- i min värld åker man in till klinik och kollar hästen- är den frisk får man betala ur sin egen ficka för detta glädjebesked  (och det hade i alla fall jag gladeligen gjort) eller så hittas något och då har man gissningsvis hästen försäkrad och får hjälp med kostnaderna den vägen.

Onsdag- galen önskan?

Hur knäppt det än kan låta….och nu får jag väl alla semesterfirare på mig….men nu vill jag gärna ha några rejäla ösregn, helst hela nätterna givetvis.

Det är sedan ett tag stenhårt i marken i princip överallt och jag ska samtidigt börja rida för fullt på min för inte så länge sedan behandlade häst = ingen bra kombination anser jag.

Att fortsätta att skritta omkring är inget alternativ- det har jag gjort så länge och nu vill jag RIDA.

Idag red jag faktiskt i ridhuset för första gången på typ 5 veckor eller nåt och fler pass lär det inte bli där eftersom det stänger för underhåll från och med imorgon.

Kreon bjöd i alla fall på ett fint pass med bland annat underbar vänster galopp som jag hade kunnat samla mycket mer än jag vågade i dagsläget, bra övergångar mellan skritt och galopp och faktiskt också några helt ok byten.

Jag är väldigt tacksam över att han är så lätt att dressyrarbeta, just med tanke på att jag knappt vågar rida på just nu pga det hårda underlaget hade det inte varit kul att antingen behöva rida längre än jag egentligen velat för att få till hyfsade pass eller sluta i förtid fast det inte känns ok och genomarbetat.

Men som sagt; gärna lite regn nu fast inte så att hela sommaren blir förstörd men så att man kan rida på sviktande underlag tack!

Robotdomare- ja tack?

För att knyta an lite till gårdagens blogginlägg om dressyrdomare funderade jag i samband med detta också på vad som skulle vara den OPTIMALA DRESSYRBEDÖMNINGEN- i alla fall som jag ser det.

Och ärligt talat, mest rättvist hade det nog varit om man hade kunnat konstruera någon form av ROBOT som dömde alla ekipage utifrån vissa givna kriterier men det hör ni ju själva hur ogenomförbart DET skulle vara (eller 🙂 ???).

Ett annat alternativt som jag inte heller tror skulle vara praktiskt eller i vart fall EKONOMISKT genomförbart även om det då inkluderade mänskliga varelser 🙂 hade varit om man såg till att domarna alltid kom från platser lååååångt ifrån stället där de skulle döma och inte kände en enda av de tävlande på några vis eller hade någon som helst koppling till dom.

För hur det än är i Skåne i alla fall (att skånska domare åker till Norrland och dömer vet jag, det hände senast i helgen som gick men motsatsen har jag då aldrig hört talas om)  så kan man inte komma ifrån det faktum att alla hästmänniskor på någon jäkla vänster känner alla och är ”sammankopplade” på olika vis och frågan är hur DET eller OM det påverkar dressyrbedömningarna?

Jag har genom mitt ca 25-åriga och mycket frekventa dressyrtävlande sett, hört och läst massor som gör att man kan ställa sig ovanstående frågor.

Tävlande som i pauserna glatt konverserar domaren om både ditten och datten tex- det kanske inte är så konstigt om man känner varandra sedan barnsben eller står i samma stall eller tränar för samma tränare eller….ja, det finns ”tusen” exempel men för den som då kanske INTE känner domaren eller inte vill ”störa” denne under tävlingen kan det ändå kanske väcka frågor?

Ja, detta är som sagt bara ett exempel av massor- jag känner själv flera domare som jag både delat stall med, tävlat mot massor av gånger genom åren, rådfrågat inom ridningen osv och ärligt talat vill jag helst inte att de dömer mig.

För mig personligen känns det inte tillräckligt objektivt eller vad jag ska säga men där är man ju olika i hur man känner.

Och nu kanske många av er säger det som för vissa är så självklart- dvs att man som domare ska vara OBJEKTIV no matter what men jag vill ändå, precis som jag skrev igår ställa mig frågan om man verkligen och till 100 % kan styra sitt undermedvetna?

Dömer man verkligen en av sina bästa vänner till 100 % objektivt tex?

Jag tillåter mig att i alla fall tvivla och tro att det ibland är så och ibland kanske INTE- vad tror ni?

Men så länge som det ser ut som det gör tror jag inte att det finns mycket annat att göra än att gilla läget för hur det döms idag.

Och även om man tex skulle förbjuda domarna att tilltala NÅGON under en tävlingsdag  eller bara tillåta domare som levde som eremiter som inte kände någon, någonstans (ha ha ha…hur skulle DET se ut och var skulle man finna sådana enstöringar….) så kommer nog alltid frågor om 100 %-ig rättvisa att ställas och diskuteras- det tror jag.