Idag var det dags för en annan årlig tradition- träffen med Görel och Soyas syster Zahra för 4:e sommaren i rad.
Görel är en tapper bilförare som orkar köra nästan 4 timmar enkel resa för dessa släktmöten- heder åt henne säger jag som inte alls tycker om att köra bil.
Våra träffar följer ett invant mönster: först träffas hundarna i vår trädgård en liten stund så att Zahra får sträcka på benen.
Därefter beger jag och Görel oss till Staffanstorps centrum för en god lunch och när den är uppäten är det dags för hundpromenaden med stort H.
De senaste åren har vi gått på Järavallen som är fantastiskt vackert vid denna årstid och dessa promenader brukar ta över 1½ timme då hundflickorna oftast strosar nöjt sida vid sida.
Ingen av töserna är direkt leksugna utan de föredrar nosande i marken och lite spring efter en fågel eller ner i ett kaninhål för inspektion.
Efter vår långpromenad brukar vi alla vara rätt så rastade och då äter Görel och jag lite efterrätt och sitter och pratar medan hundarna slappar nöjt bredvid oss.
En trevlig tradition som vi hoppas ska hålla i sig i måååååånga år!
Zack den lyckosten (kanske han tyckte och kanske inte?) slapp sadeln idag- min plan efter 2 rejäla dressyrpass på rad var att skritta ut men det satte världens ösregn stopp för.
Nog för att jag uthärdar det mesta i väderväg om jag MÅSTE men att just skritta i ösregn kändes inte som att det fanns med på den listan.
Det var så trevligt!! Jag hoppas också att den här traditionen ska hålla i sig länge, hoppas också på att få se dig här hos mig vid något tillfälle så du få se Zahra i sin rätta miljö. 😀
Zahra slängde sig över matskålen när hon kom hem. Efter matskålen var tom rusade hon upp till sin favoritplats, min säng. Hilda blev överlycklig över att få hem sin kompis. Idag har ingen av dem gjort många knop. 😉 Just nu redigera jag bilderna, de kommer via mail så fort jag hinner.