När jag var ute med Soya i morse började det regna ungefär 3 sekunder efter att vi hade hoppat in i bilen för att köra hem- dessförinnan var det hur soligt och behagligt som helst.

Och sedan händer nästan samma sak på vår andra runda för dagen!

Denna gången var även maken med och vi gick en långrunda i Dalby när det började regna kanske 5 minuter innan vi nådde bilen.
Eftersom vi gick i tät lövskog märkte vi inte mycket av regnandet förrän vi började köra och nu hör jag hur det fortsätter att smattra mot rutorna.

Annars har jag varit i ”mitt” stall en kort vända för att mocka till en stallkamrat och växla några ord med stallfolket, lagat en mega-gryta med korv stroganoff och varit och hämtat ut ett paket med ett par skor jag beställt på nätet.

Mycket mer än så har jag inte gjort denna slappar-dag men jag vill gärna ha sådana dagar också- de behövs tycker jag :)!

Idag fortsatte jag med gårdagens övningar på Zack- gjorde i princip samma saker, de enklare ”LB-sakerna” för att kolla av så att det kändes bra och tex den förvända galoppen för att styrketräna i den.

Jag märker som jag skrev igår stor skillnad i Zacks styrka vad gäller just galoppen men ännu har vi inte nått fulländning ha ha.

Jag gissar att Zack tycker att jag är en mycket ohjälpsam ryttare som inte vill ge honom det han säkert helst skulle önska:

* handen som ett femte ben att lägga sig tung i

* ständigt understödjande skänklar som manar på honom

* en friare form där huvudet helst skulle köras upp i vädret

* ett tempo någonstans mellan arbets och mellangalopp

I stället kräver jag lätthet i handen och att han ska gå i form och jag låter benen hänga ganska fritt fast det ibland känns som att han ”trav-galopperarar” eller kommer att bryta av till trav när som helst.

Känns det för oengagerat får han en lätt touch med dressyrspöt då och då för att ta i lite mer och nu har vi faktiskt kommit dithän att spö på baken inte bemöts med ett surt ”vad vill du” utan ett lugnt ”ok, jag fattar”.

Vad gäller att få en bättre bärighet i den förvända galoppen tror jag på samma koncept som jag har använt mig av för att förbättra den rättvända- träning och åter träning, det måste vara lite jobbigt och tröttande för att orken så småningom ska infinna sig.

I början använde jag mig av lätt sits för att göra det lättare och galopperade inte så långa sträckor- ju mer jag tränar desto mer skärper jag kraven och galopperar både längre och med mer och mer samling.

Dagens ryggningar kändes också mycket, mycket bättre än då jag började med dessa- då var det jättespjärnigt och ett ålande utan dess like men även här har jag genom många repetitioner och genom att ibland rygga ganska långa sträckor (tvärtom mot vad man brukar rådas till)  fått dom helt ok.

Viktigt när man ryggar är att man är lugn i hjälpgivningen då många hästar, kanske av tidigare ryttare straffats genom ryck och/ eller dragande i tyglarna och en del ryttare kan också i affekt ”straff-rygga” en häst vilket då kan göra att hästen förknippar ryggning med något negativt.

I Zacks fall tror jag att det handlade om att han inte förstod vad jag ville och på honom fungerar att liksom nöta in grejerna vilket ju inte heller är en metod som alla hästar är bekväma med.

Efter vårt dressyrande skrittade vi ut på en runda som blev längre (50 minuter) än vad jag tänkt då jag red lite vilse och varken Zack eller Soya gjorde något för att stoppa mig :).