Nu börjar hösten visa sig på allvar även om temperaturerna dagtid ofta har indikerat att det snarare är sommar än den efterföljande årstiden.

Men mörkret sänker sig obevekligt- nu är det nästan nattsvart vid 20.00 och det blir inte ljust förrän strax efter 6 på morgonen.

Jag är en typisk sommarmänniska som påverkas jättemycket av ljus och värme så för mig börjar det sakta men säkert kännas tyngre och tyngre.

Min plan är att, likt tidigare år, ta ut lite semestertimmar och dito dagar fram till årsskiftet- det hjälper faktiskt otroligt mycket att bara vara ledig en dag i veckan och/ eller att sluta någon timme tidigare då och då.

Båda hästarna känns för stunden mycket fina och framför allt Zack, som jag initialt hade lite ”låga tankar” om fortsätter att överraska.

Jag sa ju från början att jag inte kunde föreställa mig liten röd gå ett MSV C-program ens i mina vildaste drömmar men idag känns det inte alls som en omöjlighet- tvärtom!

Att det blev placering i lördags gladde mig mycket, jag har själv i princip alltid en mycket fin känsla inne på banan och tycker sällan och aldrig att Zack gör några större missar vilket ju också de procent han brukar få indikerar.

Även Vicke bör komma ut på tävlingsbanorna snart- jag känner mig lite stressad över detta faktiskt.

Han tävlades mycket intensivt i vår och fram tills i juni ungefär och som jag har tolkat det hela så BEHÖVDE han komma ut relativt frekvent för att liksom bli bekväm med tävlingssituationen vilket också hans resultat i TDB visar.

Så det är detta som stressar mig nu- att det har gått några månader och att det gissningsvis blir till att backa några steg de första tävlingarna och räkna med en del spänningar och kanske lite hopp och studs.

Att direkt ta vid där föregående mycket skickliga ryttare slutade (på MSVB-nivå) är inte att tänka på- jag kommer att börja med någon LB för att överhuvud taget få en KÄNSLA för vad det innebär att tävla detta djur.

Tisdagens träning gick i alla fall mycket bättre än den föregående och Christina tyckte att det var stor skillnad vilket så klart var roligt att höra.

Klippningen klarades av i helgen och det innebär ett irritationsmoment mindre- jag gillar inte svettiga och därefter ”ihop-torkade” hästar och tycker att hästarna blir så mycket mer lättskötta när de långa håren försvinner.

Soya fortsätter att vara den underbara hund hon alltid har varit och har fördrivit veckan med långpromenader med maken, cykelturer med undertecknad och en date med sin väninna Vilja i tisdags. Fick jag välja att leva ett hundliv hade jag tveklöst valt Soyas- nästan bara slappande, god mat och motion i lagom mängd 🙂 !