Månadsarkiv: oktober 2013

Veckan som gått

Som så ofta kan jag på rak arm knappt komma ihåg vad som hänt under den gångna veckan- det går i ett.

Men i måndags red jag båda hästarna- lilla röd i mina lika röda gummistövlar (!) och Vicke i de vanliga läderridstövlarna :).

I tisdags tränade jag för Christina; vi fortsatte att arbeta med skänkelvikningarna och lade även till lite skolor.

I onsdag red jag ut, i torsdags dresserade jag åter båda hästarna och i fredags red jag ut igen.

Helgen var så intensiv att jag skulle behöva vara ledig i en dag efter den för att vila upp mig :).

I lördags handlade jag foder, dresserade Vicke i ridhuset och höll på med en del trädgårdsarbete och i söndags hade jag stalljour, tävlade 2 klasser, åkte och hämtade min justerade dressyrsadel och klippte Vicke.

Tävlingen var veckans höjdpunkt och jag hade verkligen inte samma känsla som söndagen dessförinnan då jag bara önskade att programmet skulle ta slut (helt sant).

Än så länge stämmer mina teorier om att Vicke behöver komma ut på tävlingar ofta och gärna gå 2 klasser för även om han är gudasnäll så blir han spänd och därmed styv i kroppen = svårpåverkad.

Men den första rosetten är bärgad i alla fall och jag är väldigt hoppfull inför framtiden.

Tänkte förresten ge er ett boktips om ni gillar deckare: kolla in en författare som heter Sofie Sarenbrant.

Läste om henne i Ridsportförbundets medlemstidning av alla ställen och har nu läst 4 böcker av henne som alla varit bra.

Och ÄNNU mera söndag- björn-lik

Man skulle kunna tro att jag hade fått nog av hästaktiviteter efter att både ha haft stalljour och tävlat två klasser och jag hade gärna tillbringat resten av dagen i soffan men det lät sig inte göras.

Min kära sadel skulle hämtas eftersom den var färdigjusterad och dessutom måste jag lämna tillbaka den sadel jag lånat av Vickes förra ägare imorgon. Och att sitta och rida i min flatback känner jag inte för 🙂 .

När sadeln var hämtad utanför Flyinge var det dags för nästa nödvändiga projekt- klippning av Vicke.

Över en natt förvandlades han igår från ”häst som behöver klippas SNART” till ”häst som riskerar att bli skjuten av skyddsjägare i boxen, misstagen för en BJÖRN som förirrat sig in på anläggningen”.

Att han var oklippt idag var bara bra eftersom jag ju red i regn och jag sällan använder länd/ridtäcke på tävling men annars blir han genomsvettig om jag rider i ridhus och det tycker jag inte om.

Klockan 1900 var djuret äntligen färdig- och hel-klippt och då kunde jag kvällsfodra och äntligen köra hem.

DSC_9398

Foto från förra söndagen

Mera söndag- första rosetten

bild(11)

Som ni kan se på bilden ovan var det verkligen en minst sagt blöt tävlingsbana jag och Vicke beträdde när vi skulle rida LB:1.

Framridningen var likadan om man valde att inte rida i det lilla ridhuset och på ett sätt var det ju bra; man kunde förbereda sin häst på vad som komma skulle.

Nu såg jag inte så där jättemånga ekipage men de jag såg verkade faktiskt inte speciellt berörda av att paddla runt i vattnet- en del tvärtom nästan dansade fram?!?!

Jag brukar verkligen inte vara den som ”bangar” men min lust att stryka mig var faktiskt stor- dels kändes det inte så frestande att dra på sig den redan sedan tidigare blöta ridjackan och dels trodde jag inte att Vicke skulle tillhöra ”dans-kategorin” av hästar. Och så var jag redan så nöjd med föregående klass att jag tyckte att vi hade kunnat åka hem nöjda så.

Men eftersom klubben hade varit mycket justa och låtit mig starta sist i klassen (jag har jour i mitt stall och lyckades med nöd och näppe få ihop utsläpp och intag med tävlingen emellan) så stannade jag kvar och uthärdade.

Och med facit i hand var det bra :)!

Trots att ritten inte kändes lika flott som den förra (fast det spända var tack och lov i princip borta- helt enligt plan och det var därför jag VILLE rida 2 klasser)  så plaskade vi ihop strax över 67 % och hamnade på samma poäng som 3:an men blev 4:a eftersom vi hade sämre betyg på de allmänna intrycken.

Men en ny 7:a på sitsen…vad säger ni om det?

Och ursäkta att jag tjatar men en lättare häst att ha med sig på tävling får man banne mig leta efter, i alla fall om jag ska döma efter dessa 2 tävlingar som vi genomfört.

Nog för att alla mina hästar har varit mycket snälla, även knäppgöken Kreon faktiskt men de har ändå inte stått som statyer när man sadlar tex vilket Vicke gör utan tvekan. Allting blir ju så mycket lättare på detta vis och även om det inte i först hand var för att han är snäll att ha med sig på tävling som jag köpte honom så tackar jag och tar emot, mycket belåten.

Söndag- älskade Vicke!

Skriver detta från Åsbo ponnyklubb där Vicke precis har gått en LB:2 precis som förra söndagen.

Men vilken skillnad!

Då tänkte jag bara ”låt det ta slut” inne på banan- känslan var hemsk och jag kom inte alls till ridning.

Även idag glodde Vicke på allt möjligt och gick på korsen och tvärsen både här och där men jag SATT och jag RED :).

65,8% blev det och 7:a på…..SITSEN?!?!?! Lycka!!!

Och bortsett från ”snedgåendet” så sköter sig Vicke som ett urverk!

Det regnar, vi rider fram i gyttja och ska snart rida en LB:1 i ännu värre gyttja men jag är sååå nöjd :)!

Dagens (strö)fråga

I ett stall jag besökte nyligen är det ett krav att alla hästar ska stå på halmbädd, något jag själv hade haft extremt svårt för att acceptera.

Spontant undrar jag om jag ens hade kunnat stå på en sådan anläggning faktiskt då JAG inte tycker om bädd.

Och nej, ni behöver inte försöka övertyga mig om en rätt skött bädds förträfflighet, det må vara hur det vill med den saken men jag vill inte ha en massa kiss och bajs i boxen, punkt slut.

Och så har jag alltid tyckt, redan innan jag köpte Sveriges mesta bajsproducent till häst (hej Vicke…din jäkla skitgris….).

Så dagens frågor lyder som följer:

Vad strör ni med och varför använder ni just det strömedlet till er häst? Kan ni välja andra alternativ?

Finns det strömedel som ni absolut inte hade kunnat tänka er att använda?

Själv är jag förutom permanentbäddar tveksam till både spån i allmänhet och torv i synnerhet, särskilt om jag inte hade haft möjlighet att ge hästen lite halm att tugga på.

Ni som har beskådat min box genom åren vet att jag inte tillhör dom som snålar, tvärtom, och på den tiden jag använde spån (till Décima, i ett fruktlöst försök att minska hennes kolikanfall) gick det åt fler balar i veckan än jag vill tänka på.

Idag hade spån och/ eller torv ruinerat mig och bortsett från det så tycker jag att det är trevligare för hästen att stå på något den kan äta av hela tiden.

Men hur är det hos er och är ni nöjda med sakernas tillstånd?

Lördag- ingen kort trav här inte :)!

Brrr…väderleksrapporten stämde alltför väl i morse- frost (!) på rutan och endast 2 plusgrader när jag körde till stallet vid 7.30.

Jag klippte faktiskt ner hallonbuskarna under dagen- det började bli lite tröttsamt att plocka en näve hallon var tredje dag typ så nu får det vara nog för i år.

Lite lövkrattning blev det också- denna sisyfos-syssla som är sååå rolig….NOT!

Åkte och handlade mat till Vicke på lunchen, det blev vardera säcken av lucern, soja och betfor.

Jag blev av förra ägaren ”varnad” för att Vicke är svårfödd så det är tur att hans mage verkar vara ett bottenlöst hål- han kan äta hur mycket som helst och han gör det i världsrekordfart!

När det var dags att rida förlade jag passet till ridhuset och valde att prova att rida med spö, något jag bara gjort en gång (första gången jag red hemma) eftersom Vicke inte verkade gilla att man petade på honom med detta.

Och han blev inte förtjust när jag petade till honom med det idag heller utan blev lite stark och ville gå iväg men det passade faktiskt väldigt bra eftersom han i vanliga fall är nååååågot för ”vek” i halsen och inte tar ett så pass bra stöd i handen som man skulle önska alla gånger.

Nu blev det ett annat sug framtill och då kom också en annan trav fram- mycket trevlig.

Och åhhh vad jag önskar att någon hade varit där och filmat för jag lovar att jag satt hur obehindrat som helst och verkligen red och satte takten, inte försökte klamra mig fast halvt om halvt okontrollerat som i början när Vicke kom.

Den dagen jag kan få Vicke att trava så här avspänt på tävling kommer det att bli RIKTIGT bra- det lovar jag :).

Nu travade jag mest runt och njöt av den fina, ”nya” traven men jag samlade också galoppen en del och ”tvingade” Vicke att acceptera att jag ville använda spöt som en lätt förstärkning när jag kände att han började tappa fart.

Visst kan man även använda skänklarna men dels vill jag kunna rida med helt ”hängande ben” och dels måste Vicke förstå att spöt är en HJÄLP inte något man ska bli rädd för.