Skrivet
Ibland läser jag på nätet att någon ”rakat” sin häst- ett uttryck som jag aldrig hör i Skåne; här KLIPPER vi våra hästar, precis som en fårklippare klipper får.
Man säger väl inte får-rakare och inte rak-maskin heller för den delen så varför skulle man raka en häst med en klippmaskin?
För mig är att raka en häst att hos veterinär och med den minsta klippmaskinen ta bort hår inför injektion eller operation.
Vad säger ni?
Skrivet
Mysig uteritt i härligt solsken stod på schemat idag.
Jag travade ganska mycket i kort trav vilket jag brukar göra när jag rider ut- tycker det är bra träning att kunna sitta bra även när Vicke spänner sig lite vilket han helt naturligt gör lättare/ oftare ute än i det lugna ridhuset.
På hemvägen mötte vi en stallkamrat som vi fick sällskap av vilket var trevligt eftersom vi nästan alltid är helt solo.
Skrivet
Jag vet inte hur många gånger jag har hört maken säga ”hon är ju som ett litet människobarn” om Soya och jag kan bara instämma.
När hon snusar så sött bredvid oss eller ligger och drömmer…eller bara ÄR :)!
Skrivet
Läs och skaka på huvudet!
Skrivet
Fick en fråga från en läsare som handlar om hur ni ställer er till organiserade träningar med så att säga reserverat ridhus för träningen kontra ”öppet hus” där vad som helst kan hända.
Så här skriver läsaren:
Hos oss är tillåtet med egen ridning samtidigt som det pågår träning. Har man otur så innebär det att man ska trängas med någon som longerar, ett par som inte kan ridhusregler och några barn som inte kan styra sina ponnyer. Som extra plus ska det dessutom gärna fara runt några hundar och så någon som börjar hoppa!!! Ja, det har hänt…
Iaf jag menar att det är stor skillnad ifall jag och tränaren har ridhuset för oss själva, då tror jag att de flesta gärna betalar extra- vad tror ni?
Ja, vad säger ni läsare?
Hade ni betalat lite extra (hur mycket) för att få rida ostört?
Hur fungerar det på er anläggning? Bra/ dåligt? Varför?
Om jag ska svara på min egen fråga så tycker jag att det OFTAST fungerar bra hos oss eftersom jag TAKTISKT har valt att ta den första träningstiden just med tanke på ”störande element”.
Jag vet med mig att jag är lättstörd, troligen eftersom jag sedan urminnes tider alltid ridit ensam och saknar vanan att behöva ta hänsyn till andra.
Så när min träning börjar (16.45) är jag oftast ensam och det är så jag helst vill ha det.
Jag är som sagt lättirriterad ibland och tycker att andra rider som yra höns (fast det tycker de säkert om MIG också) och ska jag lägga 350:– för 45 minuters träning vill jag helst slippa väja för andra osv.
Med Kreon som ibland själv störde sig på andra hästar var det extra jobbigt, de andra hästarna har i alla fall inte brytt sig och det gör inte Vicke heller.
Så för egen del skulle jag gärna betalat i alla fall en 50-lapp för att vara GARANTERAT ensam men mycket mer….nej…..eftersom redan träningen i sig kostar en del.
Skrivet
Skrivet
När det blev Vickes tur att bli riden idag tänkte jag att jag inte skulle vara sämre än att jag skulle prova mina egna träningstips på honom.
Sagt och gjort- det blev ett jättebra pass där jag ständigt påminde mig själv om ”lama ben”- dvs att bara låta benen hänga utan att klämma eller inverka annat än om Vicke tappade fart.
Nu sitter jag riktigt obehindrat även i traven (hemma i alla fall) och hoppas aldrig mer behöva återuppleva de första så skumpiga veckorna att jag ett tag tänkte med fasa ”tänk om jag måste sälja hästen för att jag inte kan sitta på honom”!
Det börjar förresten bli dags för omklippning av finingen- det är inte ovanligt med temperaturer på 12-15 grader på eftermiddagarna och han blir genomsvettig efter våra dressyrpass trots att jag absolut inte tycker att jag pressar honom över några som helst gränser. Men det är varmt helt enkelt.
After work!
Skrivet
I morse hade jag ett riktigt behagligt pass på lilla röd-allting flöt liksom på i en jämn ström, harmoniskt och utan tjafs.
Måste förresten kommentera era skämtsamma (?) svar från förra torsdagen då ni menade att det var för tidigt på morgonen (runt klockan 5) för att kräva något vettigt jobb av Zack- så är det enligt min erfarenhet absolut INTE och känns det så för er så beror det enligt mig högst troligt mer på en morgontrött ryttare än en dito häst.
Jag har ju i perioder ridit tidigt på morgnarna i hur många år som helst och på en mängd hästar och aldrig upplevt att de skulle vara annorlunda (i negativ bemärkselse alltså) att rida tidigt på morgonen mot andra tider på dygnet.
Och det händer kanske 1 gång på 100, om ens det, att hästen ligger ner när jag kommer. Så nu vet ni det 🙂 .
Hur som…idag fortsatte jag tisdagens arbete med enkla byten och skolor och la även till travökningar.
De sistnämnda har jag ju nästan från början hävdat har varit vårt paradnummer men i kanske 2 veckors tid nyligen så har de inte alls känts så bra- Zack har velat slå sig fri och har verkligen studsat mig ur sadeln på ett obehagligt sätt- hände tex sist vi tävlade och kändes så klart inte alls roligt när man vet hur han KAN öka.
Dessutom blir i alla fall jag lite fundersam när något som flutit på så lätt och bra plötsligt blir dåligt.
Men efter senaste tävlingen så fick jag till det ganska bra igen när jag provade hemma och idag var Zack tillbaka i fornstora dagar 🙂 .
Idag LYFTE han mig rejält ur sadeln men det är en stor skillnad mot att man STUDSAR ur densamma kan jag säga och det går fortfarande att ”sitta med” på ett bra sätt till skillnad mot då man tappar all balans och därmed också förmågan att sitta snyggt (och korrekt).
De enkla bytena känns också bättre och bättre- jag tränar dom så som de ligger i MSV C:1 och här är det viktigt att jag verkligen får till avbrottet rakt över medellinjen och att även fattningen sker rakt mot långsidan, inte som i en liten ”serpentinböj” som hästarna själva gärna vill göra och ryttarna ibland slarvar med.
Skolorna utmed långsidorna känns ok men där behöver jag fortfarande en tränares öga mer känner jag.
Avslutningsvis gjorde jag lite mer galoppjobb som jag tänkte ge er som dagens träningstips- eller egentligen 2 tips som hör ihop och som båda tränar dels hästens styrka i galoppen men också stämmer av hur på hjälperna den är.
Börja först med att galoppera och känn verkligen efter hur dina skänklar inverkar eller snarare sagt INTE inverkar på hästen.
I denna övning ska du kunna bibehålla den satta galoppen fast dina ben hänger ”lea-lösa” rakt ner och inte inverkar på hästen.
Du ska INTE behöva klämma eller ständigt ”ticka till” hästen för att den ska fortsätta att galoppera eller låta bli att öka eller minska.
En del ryttare driver omedvetet ständigt och denna övning kan du använda för att kontrollera så att du INTE gör detta.
Den andra övningen går ut på att du i galopp ska minska tempot så mycket du kan utan att hästen bryter av till trav (eller skritt).
Försök att samla galoppen genom att sitta tungt i sadeln, inte främst genom att använda tyglarna även om du kan behöva ta förhållningar.
Vill hästen bryta av så ticka till den med skänklarna som en påminnelse (”Nej, galoppera vidare”) och sedan fortsätter du att sitta tungt och STILLA igen (inte ständigt bearbeta hästen med skänklarna).
Rider du med spö kan du även använda detta som en reminder-en lätt smäll på bakdelen och sedan fortsätter du att försöka samla.
Själv har jag haft stor nytta av dessa övningar för att kontrollera både mig själv och Zack och han är numera hur duktig som helst på att galoppera ”orörd” trots att han i grunden har haft en mycket svag galopp.
Och som ryttare kan man inte ständigt sitta och klämma på hästen; dels ser det inte så snyggt ut (minst sagt) och dels gör man bara hästen skänkeldöd samtidigt som man tröttar ut sig själv utan att egentligen uppnå det man vill till fullo.
Skrivet
Skrivet
Dagens fråga till er som åker och tränar och/ eller tävlar:
KAN ni lasta er häst själv eller behöver ni hjälp?
Åker ni ensamma alltid/ ibland eller måste ni ha sällskap?
Själv har jag i princip alltid åkt ensam med alla hästar jag ägt.
Visst har jag haft sällskap ibland men då har det inte handlat om att jag BEHÖVT det utan för att det har varit roligt med sällskapet.
De hästar jag ägt har jag snabbt sett till att få så tama att jag kunnat lasta i och ur själv och också sadla och dylikt på främmande platser.
Jag har under nästan hela mitt hästägande liv både tränat och tävlat så pass frekvent att jag inte vet VEM som skulle orkat följa med på alla dessa evenemang eller haft möjlighet till det för den delen.
Jag var singel i många år och ingen av mina pojkvänner/ sambo/ make har haft lust till annat än extremt sporadiska encounters med tävlingsvärlden och ärlig talat så kan jag både förstå det och tycka att det har varit/ är skönt att slippa ha med sig någon som skulle tröttna långt innan tävlingen var slut.
Så för mig har ”själv är bäste dräng”-konceptet fungerat bäst- att inte vara beroende av någon.
Men hur gör ni och hur funkar det?
Senaste kommentarer