Månadsarkiv: november 2013

Skrivet

Tisdag- snabb träning

Idag var det träning för Christina som vanligt på tisdagarna och när den var slut tänkte jag som många gånger förut att den gick allt för fort.

Jag tycker oftast knappt att vi hinner börja- så är träningen slut.

Men ”tiden går fort när man har roligt” säger man ju och det hade nog varit värre om man hade suttit på hästen och tänkt ”är det inte slut snart” (som jag tänkte första gången jag tävlade Vicke ha ha ha).

Vi hann i alla fall med att fokusera på formen som har blivit mycket bättre sedan jag köpte djuret som då gärna släppte bettet och kröp ihop.

Idag fick jag göra uppresande tygeltag med yttertygeln de gånger näsan dippade men det är som sagt mycket bättre och jag har ett helt annat sug i tyglarna.

Jag fick också göra en mängd bakdelsvändningar och träna rakriktning i galopp innanför spåret och tja…sedan var lektionen i princip slut :).

I stallet flög fan i mig- troligen pga dagens blogginlägg om ”the catwhisperer” och jag slängde fram handen och klappade Skyggis rakt över ryggen…bara sådär.

Kanske fick hon en chock men mest troligt är hon nu….jag höll på att säga inriden…men vad ska man säga om katter…INVAND vid en mänsklig hand kanske?…och därför lät hos sig klappas.

Bra jobbat Marielle säger jag för det var precis samma sak med Hatten- jag kunde knappt röra honom utan en massa ojande från hans sida tills Marielle hade visat honom var skåpet skulle stå och sedan dess har han bara blivit tamare och tamare och är nu en spinnande liten boll när man lyfter upp honom :).

Skrivet

Vi har en cat-whisperer i stallet :)

Ni som följer även stallkatternas öden och äventyr på bloggen vet att vi just nu har 3 stycken: hanen Gullis (gul), hanen Katten med Hatten (svart) och honan Skyggis (grå).

Medan Hatten har fått sin namn enbart för att jag tycker att det låter så roligt (sa Birgitta 6 år) så avspeglar de andra katternas namn hur de ÄR.

Gullis är således gullig och Skyggis är…exakt: skygg. Extremt och irriterande skygg ska jag kanske säga med tanke på att hon har funnits i stallet i vart fall under de 4 åren jag huserat där.

Men nu håller någonting på att hända!

Min stallkamrat Marielle som tillsammans med sina föräldrar främst ska ha cred för att Hatten numera är så tam som han är har nu börat träna även med Skyggis och undernas under: kattskrället låter sig klappas av henne!

Jag är mäkta imponerad eftersom jag själv har gjort totalt fruktlösa försök genom åren- inte ens en sekundsnabb beröring har detta egensinniga djur tillåtit mig, eller någon annan för den delen.

Men Marielle har uppenbarligen andra gåvor och jag undrar nu mest om vi måste döpa om Skyggis i framtiden och vad hon i så fall ska heta- KELIS kanske :)?

Skrivet

Länk till ett clinic-referat och lite om mina åsikter i sammanhanget

Läser att Patrik Kittel gav en clinic nyligen som jag tyvärr missade- det hade varit roligt att vara där.

Referatet tycker jag innehåller både kloka och för mig självklara kommentarer och det jag fäste mig lite extra vid är hur länge ett ridpass à la Patrik Kittel pågår.

Där är det inte tal om att riva av ett pass på 40 minuter- något jag tycker har blivit ”inne” bland vissa ryttare att förespråka de senaste åren menandes att ”man inte ska sitta och nöta ihjäl hästen”.

Nej, det ska man givetvis inte- en trött häst presterar inte bra men att som vissa förespråka korta ridpass som mer regel än undantag- det köper inte jag i alla fall.

Framför allt våra hobbyhästar som tävlar lätta klasser rids i allmänhet så himla lite och står/ går så lite i ibland väldigt små hagar att det minsta man kan begära är att de i alla fall motioneras uppsuttet och/ eller för hand runt en timme om dagen.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört ”försvaret” att ”min häst gör allt jag vill under 30-40 minuter och då tycker jag att det räcker” men enligt mig innebär detta resonemang att man sällan tänjer på gränserna- precis det Patrik Kittel förespråkar att man ska göra för att komma någon vart.

Dessutom menar jag att man kan SKRITTA ”hur länge som helst” även om hästen nu råkar gå som guds gåva till mänskligheten i trav och galopp i 20-30-40 minuter.

Nej, vill ni veta MIN provocerande åsikt så är det för att folk inte har tid/ ids rida mer än 40 minuter som de kommer med kommentarer enligt ovan och visst…har man inte tid så har man inte tid men att liksom skylla på att detta är det bästa för HÄSTEN- nix pix…det håller jag inte alls med om.

Skrivet

Måndag- lösgjord

Brrr vad kallt det blev idag. Inga minusgrader än men närapå och det kändes som i vart fall 3-4 minus.

Jag kom till stallet efter en hel dag med huvudvärk och ett tandläkarbesök som avslutning och gick in med Vicke i ridhuset för ett enbart lösgörande joggingpass.

Och som ofta då jag sitter i sadeln glömde jag både huvudvärk och trötthet och bara njöt.

Jag red bara lätt i traven och i lätt sits i galoppen och fokuserade på lång och låg form men med stöd- ibland gör man ju som ryttare felet att låta hästen nästan släppa bettet bara för att formen förändras och då blir det inte alls lika bra arbete.

Jag fräste runt i en (för mig ha ha ha) väldigt frisk galopp som jag varierade med arbetsgalopp och några byten, i traven red jag mest runt men gjorde också några skänkelvikningar.

Vicke kändes superfin i detta lite mer kravlösa arbete och jobbade verkligen med hela kroppen- precis som önskat :).

Skrivet

Licenser 2014

Ser i TDB att man redan kan lösa ryttarlicenser för nästa år och någon har tydligen redan gjort detta.

Själv är jag för skrockfull om sanningen ska fram :).

Att lösa licens är ju liksom att FÖRUTSÄTTA att man ska tävla och är det något jag har lärt mig genom åren så är det att allt kan hända när man har häst, dvs bara för att man tror att man ska tävla så behöver det inte alls bli så.

Så nej, jag skulle inte VÅGA lösa licens flera månader innan det är dags att äntra tävlingsbanan och ser ärligt talat ingen anledning att göra det heller.

Numera går det ju så snabbt att beställa saker via TDB så att ligga ute med 750:– tills i vår….finns ingen anledning, eller?

Skrivet

Veckan som gått

Är det bara jag som tycker att veckorna bara flyger förbi? Läste på Facebook att någon kommenterade att det är en månad till jul- jag tyckte nyss att det var sommar!

Spontant kan jag inte komma på något så där speciellt som har hänt under veckan- det mesta har rullat på utan större drama.

På grund av vädret i allmänhet och mörkret i synnerhet blir det mest ridhusridning numera och jag har börjat variera dressyrpassen med att hoppa en gång i veckan.

Det är inga avancerade övningar som jag och Vicke utför men jag tror på omväxling om inte annat.

Mina semesterdagar varje fredag är mycket uppskattade; det är skönt att se dina djur i dagsljus och kunna ta det lite lugnt och ägna dom lite extra tid den dagen.

Igår tog jag en en kruka med pelagonier inomhus- de blommade fortfarande lite trots att de stått ute i regn och stormar, gissningsvis tack vare den milda hösten där vi inte haft minusgrader en enda dag och bara någon enstaka (1-2) natt.

Gissningsvis går vi mot kallare tider nu men det är ju egentligen inget konstigt- om bara några dagar är det december!