Månadsarkiv: december 2013

Skrivet

Veckan som gått

Den sista novemberveckan har passerat och än är det en del plusgrader med omväxlande väder- vissa dagar har varit härligt soliga och våra tidigare ganska geggiga hagar har torkat upp ganska mycket.

På grund av att det numera är mörkt redan vid 4-tiden på eftermiddagarna har jag inte ridit ut en enda dag under veckan- inte optimalt men det beror också på att jag hade besök av fysiterapeuten Eva i fredags som ”förbjöd” ridning under helgen, de dagar jag i vanliga fall kan använda för uteritter.

Jag har i alla fall longerat ute och gått små promenader både i lördags och söndags- alltid något.

Annars har det blivit dressyrpass i ridhuset, träning för Christina i tisdags och hoppning på egen hand i torsdags.

På tal om hoppningen utspelade sig en lite lustig konversation mellan mig och fysioterapeuten i fredags:

Jag: Och tänk så lustigt att det har visat sig att Vicke är så duktig på att hoppa. Jag som varken travade över en bom med honom vid provridningen eller ens BRYDDE mig om huruvida han kunde hoppa eller ej.

Eva: Men…sa du inte att det är REN HOPPSTAM i hästen? Kanske inte så konstigt att han kan hoppa då 🙂 ?

Jag: Ehhh…ja, just det ja…det har du ju rätt i :)! Det tänkte jag inte på…

Under den gångna veckan har jag också varit och besiktigat min bil- något jag har ångest över i flera dagar innan besöket varje år men som vanligt höll jag på att säga så bet Volvon ihop och visade upp sig från en så god sida att det bara blev några smärre anmärkningar.

Det är just att det kan bli så otroligt DYRT med reparationer av gud vet allt som gör mig så nervös inför besiktningarna men visst- ska jag välja mellan att laga bilen eller hästen väljer jag ju tveklöst det förstnämnda :).

Skrivet

Söndag- kjol i sol

Idag har det både varit strålande sol och ett jäkla blåsande- väldigt behagligt med det förstnämnda men vinden kunde vi gott varit utan- då blev det genast ganska kyligt trots flera plusgrader.

Jag har stalljour åt en bloggläsare som har sin häst i stora stallet vilket innebär att jag både har släppt ut och tagit in 20-talet hästar och än återstår att kvälls-mata allihop lite senare i kväll.

Soya, Vilja, jag och Åsa tog en lång promenad i skogen och där var det tack och lov lä och skönt att gå och som belöning för vår flit kunde vi därefter äta lussekatter som Åsa hade bakat dagen innan.

Vicke fick en repris av gårdagen och longerades således i paddocken och idag flög ryggvärmaren omkring en hel del i blåsten men lilla hästen jobbade på lika fint för det.

Och det är förresten en sak som jag glömde att nämna som en fördel när man longerar i dagens inlägg om detta: att man kan använda snör-springandet till att utan risk för egen del vänja hästen vid en miljö som den kanske går och spänner sig i av olika anledningar.

Jag tömkörde/ longerade Kreon i paddocken några gånger just av denna anledning; för att vänja honom och inte riskera att ramla av medan han sprang och glodde på allt möjligt som kunde komma gående/ körande på 70-vägen precis utanför.

När han hade fått coola ner sig lite var det sedan inga problem att rida där men han var ju inte pålitlig när det var saker som skrämde honom så i just hans fall var detta en bra taktik.

Idag har jag förresten invigt min täck-kjol och den ger jag absolut ett bra betyg. Inga problem att varken gå i skogen med den eller att longera så den kommer jag säkert att ha glädje av i vinter!

Skrivet

Lite om hur jag longerar

Jag har för flera år sedan skrivit ett inlägg om hur man tömkör (kanske också om hur man longerar men det har jag i så fall glömt 🙂 ) men eftersom många tycker att det är krångligt att hålla reda på 2 linor och föredrar att longera tänkte jag berätta lite om hur JAG gör detta- rätt eller fel får sedan var och en avgöra och välja om den vill ta till sig eller inte, helt eller delvis.

Till att börja med vill jag bestämt avråda från det man ser ganska ofta när folk longerar- en människa som står som fastnaglad på en och samma plats i ridhuset/ på banan medan hästen springer runt runt.

Jag är en stor älskare av BRA underlag och det finns inget som förstör detta lika snabbt och lätt som denna mänskliga staty eller rättare sagt hästen som springer runt den.

Det blir snabbt ett märkbart spår och det är både respektlöst mot den som kanske precis har harvat banan och de som ska rida efter en att förstöra underlaget på detta vis.

RÖR DIG när du longerar- det mår du bara bra av och enligt mig finns det ingenting som säger att hästen skulle få ett bättre jobb av att endast kunna springa runt på en begränsad cirkel- tvärtom; det blir ett onödigt slitage på hästens kropp.

I min värld ska du ha samma kontroll när du longerar som när du rider- att du inte sitter i sadeln är ingen ursäkt för att hästen plötsligt ska få lov att fara iväg, dra i linan, bocka eller hålla på med annat som du inte hade accepterat uppsuttet.

Detta kan man så klart behöva arbeta med om hästen är ovan och/ eller olydig men åter igen: det ska INTE tillåtas och ursäktas.

Vill hästen rusa i galopp- bryt av, trava lite och försök igen.

När jag longerar vill jag gärna att hästen jobbar i lång och låg form för att stretcha ryggen ordentligt och om du inte kan få hästen att gå i denna form ”av sig själv” (vilket är extremt ovanligt vill jag påstå) bör du använda inspänningstyglar eller chambon.

Att longera hästen oinspänd och om den inte går i form anser jag fullständigt meningslöst och rent av inte så bra- framför allt om hästen hetsar och/ eller springer med huvudet högt i luften och med sänkt rygg.

Om du har svårt att få hästen att sänka sig lång och låg kan du också försöka visa den vägen genom din egen kroppshållning (tänk gammal gubbe med ryggskott 🙂 ), dvs genom att själv luta dig framåt neråt, gärna medan du trycker ner linan lite (kanske till din egna knähöjd).

Du kan också säga tex ”kom ner” eller något annat kommando (”down”?) medan du gör detta och så fort hästen söker sig neråt så berömmer du ”braaaa”, ”duktig”, ”rääääätt”.

Som jag redan nämnt bör du förflytta dig medan du longerar, inte bara för att inte göra ett spår utan minst lika mycket för att ytan som hästen går på mer ska motsvara hur den går när du rider (för mindre ”kropps-slitage”).

Här får du så klart ta hänsyn till eventuella andra ekipage som kanske befinner sig på banan samtidigt med dig- klart bäst är om du kan vara ensam och inte störa andra men detta går ju inte alltid att uppnå och då får du visa hänsyn och tyvärr kanske begränsa din yta.

Hur länge du kan/ bör longera beror delvis på ytan- i sak är det inte mer ansträngande för hästen att springa runt i ett snöre utan ryttare på ryggen men om du måste stå på en liten volt sliter detta för mycket om du ska hålla på några längre stunder.

Rätt utförd är longering inte alls så tråkig som den kan se ut FEL utförd-dvs häst som bara springer runt runt utan man kan både variera gångarter, tempo och form. Man kan också göra halt, byta varv ofta, låta hästen gå över bommar eller cavallettis eller rent av hoppa låga hinder (Kreon kunde hoppa 6 studshinder på rad utan minsta problem så att han kom upp i över 100 språng/ tillfälle).

Jag har till och med longerat i grimma (med en häst som var mycket lätt att få att gå i form) och hack men detta är överkurs och har egentligen bara varit lite lek från min sida- det kan man ju också tillåta sig ibland :).

Men annars ska man, tycker jag, generellt ”bruka allvar” när man longerar, precis som när man rider och kan då ha stor nytta av att hästen kan springa fint i snöret om man av någon anledning inte kan rida.