Månadsarkiv: februari 2014

Onsdag- bevis

mms_img-631529981

Fick denna bild via mms idag – en vän har tagit den i våra (Skåne)-trakter så nu har ni det svart på vitt, eller snarare i färg 🙂 ! Våren kommer även om det kanske kommer några set-backs till.

Det har varit soligt hela dagen och jag hoppas att Vicke njöt i hagen- dagens enda motion för hans del.

Jag rider ju ofta upp till 13-14 dagar i sträck så någon enstaka dag kan han gott få vila sig helt.

Planen är att vi ska träffa hans fd ägare ikväll- det ser jag fram emot!

Ett självklart val- eller inte?

Läser följande på Matilda Holmströms blogg som är en av de få jag följer dagligen:

Om Wanda en dag helt plötsligt skulle bestämma att hon inte vill gå dressyr, då skulle jag sluta med det på henne. Jag håller inte på med detta för att tävla i dressyr (även om jag älskar det, såklart), utan jag håller på med detta för att jag älskar min häst. Utan Wanda skulle jag troligtvis inte rida, för det är hon som gör det hela roligt.

Ja, så känner hon inför sin häst och min fråga är- är detta något ni känner igen?

Vad är viktigast för ER: er häst eller den träning ni kan ”få ut” av densamma så att säga?

Skulle ni tex sluta att rida dressyr om er häst plötsligt verkade tröttna och det inte var något övergående?

Har ni upplevt något liknande och hur har ni agerat?

Själv älskar jag att rida dressyr och hur mycket jag än tycker om Vicke så skulle jag tveklöst sälja honom om scenariot enligt ovan inträffade och det samma gällde för alla hästar jag ägt fast jag enligt mitt eget sätt att se det i alla fall tyckte otroligt mycket om dom.

Madrasserade ben

Funderar på det här med att en del ryttare har sina hästars ben konstant madrasserade; i boxen, i hagen och när de rids.

Skälet är om jag har förstått saken rätt oftast inte att hästen tex har en gammal skada, gallor eller annat som man vill underhålla på olika vis utan mer en allmän säkerhetsaspekt, dvs att hästen aldrig ska kunna slå sig på benen.

Tanken är (väl?) i och för sig god men dels tar det ju en jäkla tid att hålla på att linda på och av hästen non-stop och dels funderar jag på hur bra det egentligen är?

Finns det en risk att hästen bara av själva madrasseringen så att säga bli mer oförsiktig eftersom den aldrig riskerar att slå sig?

Är det bra att stå lindad 24/7 och finns det risk för att man därmed vänjer hästens ben vid detta och får problem den dagen man av olika anledningar inte kan hålla på att linda på detta vis?

Är det verkligen bra att ha skydd på hästen när den går/ står i hagen många timmar om dagen och är det inte en större risk att skydden skaver, glider, att grus kommer mellan ben och skydd?

VAD ÄR ERA ERFARENHETER och hur gör ni?

Tisdag- det börjar bli vår!

Nej, jag bryr mig inte om vad ni ”vinter-älskare” vill ha och att ni påstår att våren dröjer- nu har jag upplevt 2 ”våriga” dagar på kort tid och även om det skulle komma ett ton snö inom den närmaste tiden så hävdar jag bestämt att en av mina favoritårstider faktiskt är på G.

En som också är på G är Vicke- dagens träning för Christina gick galant.

Vi red ganska mycket skolor där sluta på volten verkligen fick Vicke rejält lösgjord- en bra övning som jag ska använda mig av framöver.

I galoppen red jag linjerna ur MSV C:1 och visade att galoppen faktiskt blivit mer samlad på bara en vecka och att de enkla bytena också förbättrats på dessa få dagar.

Fortfarande tar Vicke lite för många steg innan den nya galoppen kommer men avbrottet sker mycket mjukare än förra veckan och jag märker en klar skillnad.

Lite trampträning hanns också med, det gäller att passa på när jag har Christina som kan hjälpa mig med detta.

Speciella annonser del 527, less IS more…jag lovar!

Kolla in det här fina huset!

Intressant vad som döljer sig bakom en ganska sparsmakad fasad 🙂 !

Till att börja med undrar jag hur man som människa FÅR PLATS bland alla grejer….

Och varför har man inte anlitat någon home-stylare som hade kunnat plocka bort minst 50 % av grejerna så att man SER något (för jag antar att dockorna och kuddarna ändå inte kommer att ingå i köpet…..)?

Inte alltid på första försöket, eller :)?

Sitter och läser Anna Hassös gästkrönika i senaste numret av Ridsport och ler lite när jag läser vad en ”hoppstjärna” ska ha sagt till henne för ett antal år sedan: ”man förstör de tio första hästarna”.

Även om jag inte tycker att jag just ”förstört” några 10 hästar, jag har inte ens ÄGT så många, så är jag benägen att instämma i resonemanget som sådant, dvs att man behöver i alla fall någon eller några hästar att ”kladda på” innan man får till en bra tavla om jag ska ta målning som en liknelse.

När jag tänker tillbaka på hur jag tex red Heron skakar jag numera på huvudet.

Oj vad den hästen fick ”ta stryk” (tack och lov inte bokstavligt) på grund av min bristande kunskap och överambition.

Jag kunde rida så det svartnade för ögonen i tron om att det skulle bli bättre- utan att tex förstå att vissa grundförutsättningar inte kan ändras av ens gud fader själv (läs: en extremt skicklig dressyrryttare) och än mindre av orutinerade Birgitta.

Men visst; vi utvecklades absolut och kom väldigt långt tack vare bland annat min överambition men idag hade jag inte ridit på samma sätt som jag gjorde då.

Att ”man vet vad man har men inte vad man får” har jag också insett har varit ett galet sätt att resonera vad gällt mina hästar- både Décima och Archie borde ha sålts långt tidigare än vad som blev fallet, framför allt vad gäller Décima.

DÅ tyckte jag att hon var ”good enough” för att kämpa med i ÅTTA (!!!!) år, idag kan jag inte FÖRSTÅ hur jag tänkte.

Så nog tusan har i alla fall jag lärt mig en del genom åren-hur är det med er?

Tycker ni att ni har utvecklats och på vilket sätt?

Har ni haft hästar som ni har ”kladdat på” eller fick ni till den perfekta tavlan redan på första försöket?

Måndag- mycket galopp

Även denna måndagen inleddes med ett dressyrpass i ridhuset och idag valde jag ett lite annat upplägg än de senaste gångerna.

Tidigare har jag valt att ta galoppen sist och eftersom traven har känts så härlig och fin har jag kanske ridit i denna gångart längre tid än vad jag egentligen har behövt (bara för att njuta….) vilket lämnat lite mindre tid över till galoppen.

Idag värmde jag upp i trav som vanligt med red sedan bara skolorna under lättridning en stund för att inte trötta Vicke för mycket och sedan tog jag itu med galoppen direkt därefter.

Samlingen är helt klart mycket bättre än för bara några veckor sedan och vänstergaloppen känns i skrivande stund PÅ VÅR NIVÅ fantastisk.

Jag kan samla den bra, öka hur lätt som helst och med fin gest, göra försiktiga kvarts-vändningar i piruettförberedande syfte. Och det bästa av allt- hästen är ”linjal-rak” precis hela tiden.

Det jag måste arbeta med är att precis som med Zack tex tänka på att verkligen låta benen ”hänga rakt ner” även i samlingen- att inte vilja hjälpa till för mycket med varken ständigt drivande ben eller en dito sits utan sitta rakt och avslappnat i sadeln och vill hästen sedan bryta av till trav eller bara tappa stunsen i galoppen så är det bättre att ge EN skänkel och/eller en liten spö-påminnelse på baken.

Högergaloppen är inte lika bra- här vill baken komma innanför spåret även om det är mycket bättre än då jag köpte Vicke.

Då tyckte jag att detta med den otroligt girande högergaloppen var ett av mina största problem och då kunde jag inte heller bibehålla den alla gånger utan tog jag för mycket i vänster tygel i syfte att rakrikta så fick jag ett flott byte i stället.

Nu är galoppen som sagt bättre, jag har bra håll på yttertygeln utan att få några byten men rakriktningen är ännu inte 100 % där.

De enkla bytena var jättefina idag och när jag hade gjort några stycken valde jag att avsluta passet innan Vicke började kännas för trött.

Jag tycker ju att vi den senaste tiden har höjt oss ganska mycket på alla möjliga sätt och det gäller att kroppen rent fysiskt ska orka med denna ökade samling som vi nu rider långa stunder i.

Jag har i korta sekvenser känt att jag varit på väg över gränsen då tröttheten håller på att infalla och då gäller det att genast avsluta- att rida då kan inte medföra något positivt alls som jag ser det.