Månadsarkiv: april 2014

Ett nytt Birgitta-projekt

Som jag skrev för ett tag sedan hade jag gärna haft en häst till under några månader framöver (medan vi har en boxplats ledig i vårt stall och tills den häst som den är reserverad för kommer efter sommaren) men eftersom det verkar vara svårt att genomföra har jag hittat ett annat ”projekt” att roa mig med under en tid framåt.

Jag har ju aldrig haft/ ägt en yngre häst än en 3-åring (Décima och Archie) men tänkte nu ta mig an en 1-åring för att få lite egen vana i hur man hanterar så unga djur.

Den som ska få utstå mina omsorger och med sina ägares goda minne är ett snyggt rödhårigt sto som står på vår anläggning.

Rödluvan visade tidig mycket egen vilja och kommer nog att må bra av att få lite vägledning i hur vi människor vill att hästar ska uppföra sig.

Än så länge handlar det om att träna ”Messy” (som är efter Messenger) i att bli borstad över hela kroppen och att lyfta benen- vi har innan dess tränat på att gå till och från hagen självständigt vilket har gått utmärkt.

Fördelen med en så här liten varelse är att man inte behöver lägga några längre eller ens dagliga stunder på tex borstning- jag kommer att träna henne några dagar i veckan och så får vi se hur det hela utvecklar sig.

Det enda som redan känns lite jobbigt är att det ju kommer att dröja tills vi kan börja rida på Messy (vilket jag INTE planerar att ta hand om utan bara agera medhjälpare).

Tålamod är inte en av mina dygder utan jag vill göra allting nu, nu, nu så det är ju tur att det ändå finns en del man kan LEKA fram även med en bebis-häst.

bild(68)

Det gäller att vila upp sig…..
bild(69)

….innan den där besvärliga människan kommer och börjar…..
bild(70)

…..borsta och ha sig.
bild(71)

Men jag är sååå DUKTIG och uppför mig så fint!

Onsdag- tankar vid igångsättning

Även idag blev det ett kortare (30 minuter) ridhuspass på morgonen eftersom jag visste att jag inte skulle hinna rida efter jobbet och innan Åsa och jag beger oss till Dalby med hundarna.

Nu när jag rider så korta pass försöker jag ÄNNU mer att verkligen få kvalité i det lilla jag travar- i varje steg! Så klart ska man ju alltid vara noga med hur man rider tycker jag men nu blir det liksom än mer viktigt så att man inte ”slösar bort onödiga steg”.

Jag försöker också trava så samlat jag kan- dels för att detta stärker hästen mer men också för att jag inbillar mig att det sliter mindre ju långsammare benen sätts ner i varje steg.

Sedan är jag glad att det är i ett framben hältan suttit och inte i ett bakben för det ju mot att bära mer vikt på bakbenen i alla fall min ridning går ut på i mycket och ju mer jag kan avlasta frambenen desto bättre är det säkert.

För övrigt vidhåller jag att man kan arbeta hästar väldigt bra i skritt om man inte FÅR göra något annat och jag rekommenderar det absolut framför att bara leda hästen eller skritta på lång tygel.

Att min tidigare häst Décima klarade många (8 om jag minns rätt) veckors skrittande efter en buköppning så bra och var väldigt lätt att sätta igång därefter tackar jag helt och håller det uppsuttna skrittandet på tygeln och dito tömkörning.

Hade jag bara släpat runt på henne i ett snöre hade vi, eller i alla fall jag, dött av LEDA om inte annat.

Ett tips om man inte får sitta på hästen är för övrigt att leda den inspänd vilket dels botar eventuell stallmodighet mycket bra och dels får hästen att jobba i alla fall lite.

Birgitta minns och jämför

Denna korta artikel fick mig att minnas tillbaka på hur det var när jag köpte min första häst för över 20 år sedan och stallade upp den på ridskolan.

I princip alla privathästar fick mellan 3-4 kilo havre/dag och då ska man betänka att de flesta var helt vanliga hobbyhästar- inga elitpresterande djur.

När jag flyttade från ridskolan för snart 5 år sedan hade ransonerna minskat ganska mycket även om det enligt hemsidan fortfarande ingår 5 kilo havre/ dag i stallhyran. Gissningsvis är det ingen som nyttjar denna mängd eller i vart fall  endast ett  fåtal.

På nuvarande anläggning finns det inte heller hästar som äter några 5 kilo kraftfoder utan snarare långt mindre.

Sedan vågar jag inte svara på om vi är representativa för häst-Sverige i allmänhet men man kan ju hoppas.

Hur ser det förresten ut hos er? Många kilo havre eller nästan ingen kraftfoder alls?

Vill ni diskutera Ryttareliten?

En läsare ville att jag skulle göra ett eget inlägg om gårdagens avsnitt av Ryttareliten så här kommer det!

Som jag skrev till en bloggläsare i mail redan efter avsnittet så tycker jag att serien är jättebra och att karaktärerna växer mer och mer och blir nyanserade.

Har man något innanför pannbenet så tror jag nog att det framgår att deltagarnas liv inte är något surfande på en räkmacka- det är både hårt jobb, inre och yttre press att lyckas, leverera, tjäna pengar och precis som för oss hobbyryttare kan man otroligt snabbt stå och falla med en enda häst.

Just det sistnämnda har jag själv faktiskt inte riktigt tänkt på- jag har snarare tänkt precis motsatsen nästan ”ja, ja…det är väl inga problem när man har så många hästar att byta med”.

Sedan kan man ju vrida och vända på allt.

Alla deltagarna HAR som i alla fall jag ser det tveklöst haft (och/eller har) ”fördelar” som många hobbyryttare inte haft.

Att ha en stenrik pappa som Charlotte är få förunnat, att växa upp på Springfield farm och bara ha TILLGÅNG till hästar, ridhus, ALLT som har med ridning att göra och att som Peder vara uppvuxen i en familj som älskar hästar- visst har det högst sannolikt hjälpt dom alla på olika vis.

Men man ska också kunna FÖRVALTA det man omges av, klara pressen, vilja lägga tiden och energin osv.

Och som sagt; det tycker jag nog framgår i programmet att dessa personer gör.

Tisdag-en liten Silvia-vinkning

Puhhhhh!!!!

Efter dagens veterinärbesök säger jag samma sak som jag sa till en väninna redan i förra veckan: ”jag ropar inte hej än men en försiktig ”Sivia-vinkning” kan jag i alla fall kosta på mig”.

För att ta det från början tyckte jag redan någon gång i början av förra veckan att Vicke såg ohalt ut på lina och på hårt underlag (på mjukt underlag hade han sett jättefin ut ett tag) så jag gjorde som veterinären rekommenderat mig: jag började trava uppsuttet och rakt fram kortare stunder.

Detta har vi alltså ägnat oss åt under 7 pass innan dagens veterinärbesök och jag har verkligen inte känt ett enda ”konstigt” travsteg var jag än har travat; ute, på ridbanan eller i ridhuset.

Så jag hade ärligt talat blivit både förvånad och ledsen om veterinären hade upptäckt någon hälta idag men konstigare saker har ju hänt i mitt ridliv tyvärr.

Men dagens besök bekräftade det jag trodde och hoppades; Vicke både longerades, böjdes och sprangs med utan problem.

Det som jag inte tycker om är att vi fortfarande inte med 100 %-ig säkerhet vet exakt vad som orsakat hältan; har ”enbart” blödningen i hoven som vi hittade varit boven eller vrickade han sig samtidigt? Eller har det varit något helt annat?

Veterinären TROR att det har varit en hovledsvrickning och jag har inga argument för att säga emot honom men som sagt, vi VET inte.

Och så är det ju ibland, vare sig vi vill det eller inte: man kan inte alltid få 100 %-iga svar.

Varför Décima fick kolik ganska många gånger fick vi aldrig klarhet i trots att hon till och med buköppnades (och inne i henne såg allting helt normalt ut), varför Archie fick fång är inte heller bevisat även om jag TROR att det berodde på det våta ensilaget osv.

Nu gäller det bara att dels lita på den veterinär i detta fallet jag har valt att anlita och inte lyssna för mycket på andras spekulationer och tankar kring hur DE skulle ha agerat och dels att försöka vara glad FÖR STUNDEN.

För som vi redan har konstaterat kommer Vicke, precis som den absoluta majoriteten av alla hästar som rids regelbundet att bli halt igen; snart, om några månader, om flera år eller vem vet?

Lika lite som jag vet när Soya får sitt nästa EP-anfall kan jag veta när Vicke kommer att bli halt igen- hältor kan ju komma av trettioentusen olika orsaker, de flesta ren ”otur”.

Så IDAG är jag glad :)!

Annars tyckte veterinären (SÅ KLART) att Vicks var fin (som han travade!!!) men att jag får passa honom så att han inte blir tjockare än vad vilan redan gjort honom (veterinären gissade att han vägde runt 600 kilo).

Vi diskuterade också Vickes skoning vilket för att göra en lång historia kort resulterade i att jag har beställt skoning med Classic Roller skor även till honom (både Archie och Kreon hade sådana- Archie efter fången och Kreon för att han redan hade sådana när jag köpte honom och jag inte ville ändra något).

Vicke har lite låga trakter och antydan till ”ankfötter” och överrullningsskor med korta tår och sidokappor (samt ett skoningsintervall på max 6 veckor) kommer att hjälpa hans hovleder trodde veterinären.

bild(65)

I morse blev det för övrigt ett kortare ”dressyrpass”, läs: jag red runt, runt på fyrkantsspåret i 25 minuter i skritt och superfin trav.
bild(66)

Efter passet var jag väl så upptagen av tankar inför det stundande veterinärbesöket att jag GLÖMDE ATT GE MIN HÄST HANS MORGONHÖ?!?!?!? Ett fall för djurskyddsmyndigheterna om ni frågar mig!!!
bild(67)

Som tur var så var stallägarinnan mer vaken än jag så den fina hästen fick sin mat i alla fall- RÄDDAD!!!!!

April, april…är du en dum sill?

Jaha…och idag är det första april vilket osökt leder mig in på frågan om ni någon gång har blivit lurade på ett verkligt minnesvärt sätt detta datum?

Själv är jag inte mycket för att luras- det ligger liksom inte för mig. Jag LJUGER aldrig utan är väl snarast ibland (för) ”brutalt ärlig”, på gott och ont. Ibland är det uppskattat…ibland verkligen inte.

Läste på Facebook att tidningen Ridsports aprilskämt är att ”Rolf-Göran Bengtssons ljumskar håller inte för hoppning- nu sadlar stjärnan om till dressyr”- det var väl ett ganska ”genomskinligt” skämt, eller hur?

Och i tidningen Equipage kan man läsa att skimmelägare kan ansöka om ett bidrag på 10.000 av EU för att ”färgens bevarande”. Också väldigt ”ljusblått” får jag säga…vem går på sådana ”skämt?

Birgitta 6 och 12 år på jobbet

tavla

Om ni undrar hur en anslagstavla hos en seriös *HARKEL* socionom kan se ut så kan ni studera bilden ovan.

I stället för en massa VIKTIGA papper kan man beskåda flera bilder på Vicks, vars en bild på Kreon och Arch samt 2 bilder på älskade Soya.

Jag har faktiskt även en gigantisk uppförstoring på Archie på den ena väggen- den fick jag av en arbetskamrat för flera år sedan.

Har man inga barn så….

Hur ser det ut på era kontor? Några bilder på era djur, barn, respektive?