Stadsbor på landet

Nyligen pratade jag med en bonde om det här med att vi ”stadsbor” inte alltid ser skillnad på gräs och gräs 🙂 .

Allt som växer och är grönt är inte avsett av ridas över, rasta sin hund i eller i värsta fall köra med en fyrhjuling över.

Vårt samtal fick mig att tänka på en händelse som jag fortfarande minns trots att det hände för över 30 år sedan- DÅ var det något av det underbaraste jag upplevt!

Jag och min bästa kompis, båda runt 8-10 år gamla hade fått lov att gå ut med hennes släktingars 2 settrar.

Dessa, för oss små flickor, starka jakthundar fick vi ut i ett sädesfält där dom DROG oss i rasande fart över grödan.

Jag minns känslan av att nästan FLYGA- åhhhh så härligt det var och vi njöt i fulla drag.

Vad bonden som ägde åkern tyckte efter vår förödelse skänkte vi små barn inte en tanke- vi hade bara så otroligt roligt så det var inte sant!

En kommentar

  1. My

    Som barn boende på bondgård hade vi full koll – men jag minns särskilt en gång när någon ridit på två volter på vårt blivande hö och vi fick skulden trots att vi visste att man inte fick och blånekade. Sånt fastnar i små barnhjärnor, i alla fall min, vi visste ju och skulle aldrig få för oss att våga göra så.

    Avdelningen ”traumatiska” barndomsminnen 😉

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>