Som vissa av er vet stod jag i många år uppstallad på en stor ridskola i Malmö.

Där var det extremt ovanligt att vi hästägare gjorde saker gemensamt i stallet- gissningsvis för att det finns betald personal som ska sköta ”allt”.

På nuvarande, långt mindre anläggning, förväntas vi inackorderade inte heller jobba ihjäl oss precis men en gång om året (på sommaren) har vi en gemensam städdag då hela stallet tvättas och vi förväntas också hjälpa till med halmintaget vilket brukar ta ungefär 2 kvällar i anspråk.

Personligen tycker jag att dessa arrangemang brukar vara väldigt trevliga och inte speciellt betungande- vi jobbar, snackar och fikar och får  ganska snabbt gjort det vi ska eftersom vi är flera som hjälps åt.

Och det är ju det som är ”grejen”; sådant som skulle ta en evighet om man var själv och som dessutom skulle vara mycket tråkigare att göra ensam går jättesnabbt om man hjälps åt.

För egen del skulle jag kunna tänka mig säg 2 ”fixardagar” om året då alla hjälptes åt med olika projekt men jag vet också att vissa inte alls skulle vilja ha det så; dels kanske för att de har fullt upp med annat i sina liv men kanske också av någon slags ”princip”; ”om jag betalar stallhyra ska jag inte även behöva jobba gratis”.

Hur har ni det i era stall?

Finns det någon form av ”arbetsplikt” och står den inskriven i era uppstallningskontrakt?

Hjälper ni gärna till och med vad i så fall?

Vill ni helst slippa och varför ?

En vän var nyligen på en sommarkurs med sin häst- inackorderade då både sig själv och hästen, red några pass, umgicks med likasinnade osv.

Inte annat än att man blev sugen för egen del kände jag- det lät hur trevligt som helst.

Dock brukar ju dylika kurser gå på flera/många tusenlappar och då slogs jag av tanken att man i vissa fall kanske hade kunnat göra ett eget litet ridläger eller i alla fall unna sig en rejäl träningsvecka- kanske när man har en längre semester eller så TAR man en semestervecka till detta?

Man behöver kanske inte göra det krångligare än att man frågar sin ”vardagstränare” eller någon som man tränat för tidigare och varit nöjd med om man kan ta en ”intensiv-vecka” där man kanske bokar träningar…tja säg tex måndag, tisdag, torsdag och lördag…eller vilket som nu skulle passa.

Förvisso blir det en del körning under veckan om man inte kan stalla upp hästen hos den man tränar för eller kan få tränaren att komma till ens anläggning men jag tror nog ändå att en eller två sådana veckor om året hade kunnat vara ett lyft och till inte alls samma kostnad som regelrätta kurser som man åker iväg på.

Är man två stallkompisar som gör detta kan man väl ändå göra det lite extra mysigt med medhavd lunch eller vad vet jag- man behöver ju inte ”bara” träna sina 45 minuter och sedan kasta sig i bilen och köra hem om man inte vill?

Insåg härom dagen varför jag tycker att det finns så mycket läskigheter som kan skrämma hästarna på de rundor man kan rida runt vår anläggning.

Det är liksom inte så mycket det som så att säga FINNS som skrämmer utan det som kan dyka upp från ingenstans- som en clown som hoppar upp ur en födelsedagstårta eller nå´t 🙂 !

Med Kreon var ju ”allt” ett presumtivt läge för att stanna och vägra att gå så han var ingen bra måttstock för ”vad som kan skrämma en häst”, inte Archie heller som hade kunnat gå över eld och vatten utan att blinka.

Men Vicke- han tycker jag beter sig mer normalt om uttrycket ursäktas.

Han passerar det mesta utan att bekymra sig, både kompressorer som är igång, dito motordrivna gräsklippare, bilar som kör centimetrar från honom osv men det är när ett så kallat överraskningmoment dyker upp som han kan bli rädd och sådana vimlar det.

Människor som ligger nerböjda i sina rabatter och som plötsligt studsar upp, hundar som kommer rusande i full fart från ingenstans och ger upp illvrål eller som härom dagen- en mamma som blåste upp ett litet barntält bara någon meter från Vicke.

Tro f..n att han blev rädd, det var så att jag hoppade till i sadeln när tältet bara vecklades ut till full size på en sekund.

Men detta är ju vådan med att rida i närheten av bebyggelse- man kan knappast förbjuda folk att göra vad dom vill i sina trädgårdar och att bara rida på 70-vägen som går utanför stallet känns inte mycket mer säkert faktiskt.

Sedan är det också så olika hur människor som inte är vana vid hästar agerar – många FÖRSTÅR inte att de håller på att skrämma skiten ur ens häst och andra bryr sig rent ut sagt inte.

I fallet med mamman och tältet förstod hon dessutom inte svenska så mina rop om att ta det lite lugnt nyttjade föga.

Så vi får väl fortsätta att få hjärtat i halsgropen då och då, Vicke och jag…..