Har ni någon gång under ert ryttarliv tagit en paus från hästar?
Vad föranledde detta och hur lång var pausen?
Varför återupptog ni hästeriet?
Själv har jag aldrig haft en paus och har aldrig ens övervägt det- i alla fall inte sedan jag köpte min första egna häst.
En kortare period innan dess red jag inte på ridskola varje vecka, så som jag hade gjort tidigare men då var jag å andra sidan sambo med en ”travkille” och red på alla möjliga travare i stället.
Jag har en paus så som du beskriver. Det är familjen sommjust binär viktigare, små barn som växer alldeles för snabbt och jag har valt att pausa hästandet för att inte missa allt för mycket i deras uppväxt. Denna tiden kommer aldrig åter med barnen, hästarna kommer alltid finnas kvar för mig, på ett eller annan sätt.
Nu hästar jag genom min dotter som rider och jag njuter varje sekund av att se henne upptäcka det fantastiska i umgänget med djur. Det man inte kan sätta ord på, det som bara känns och är
Snart kommer min tid åter och jag vet att det väntar en häst där ute nånstans…………..
Så fint skrivet. Du är så klok!
Direkt efter gymnasiet hade jag dåliga möjligheter att hålla på med hästar, så det blev en paus på ca två år. Längtan efter ridningen fanns hela tiden, och jag sparade så jag skulle kunna köpa en egen häst efter examen från universitetet. Men när jag träffade en ridkompis mamma från högstadietiden och hon drog med mig till ridskolan började jag rida en gång i veckan igen, och sen blev det två gånger i veckan. Jag engagerade mig i studentryttarföreningen och red studenttävlingar, där man lånar häst. Ett par månader efter examen var jag hästägare.
Jag funderade på att ta paus ytterligare en gång. Jag hade haft två unghästar och en pensionär. Den ena unghästen dömdes ut pga en skada och den andra passade jag inte alls med. Jag lämnade bort den för försäljning och tänkte inte köpa någon ny ridhäst på något år eller så. (Helpaus skulle det dock inte bli, pensionären gillade att promenadridas). Det höll i typ 14 dagar, sedan började jag leta häst, promenadridning räckte absolut inte för mig.
Jag hade en paus på 18 år… Trodde jag hade slutat helt, men blev skadad och var tvungen att sluta med min ”andra” idrott. Efter sex månaders ridskola köpte jag min häst. Det var som att komma hem, nu vet jag vad som har fattats i mitt liv.
Nästan exakt så för mig med. Jag har verkligen hittat hem och fått ett annat lugn i mig själv, trots ett tidsmässigt stressigare liv.
Jag hade paus under terminstid när jag gick på gymnasiet på internat nere i Devon, 4h med tåg hemifrån. Mamma tog hand om hästarna och jag red på loven. Sen gick jag på universitetet och red även då på loven (som är långa – 6v på jul o påsk) och jobbade med hästar under somrarna. Förutom det har jag inte haft nån paus sen jag blev hästägare vid 14.
Eller du kanske menar paus från ridning? Som du säkert vet hade jag ridpaus under graviditeten efter att ha blivit avbockad med buller och bång, och sedan ett bra tag då jag bara hade gamla halta hästar, men har inte haft någon HÄSTpaus som så.
Nä, inga pauser. Haha, det skulle väl vara pausen när man går hem från stallet vid 22 till dess man kommer tillbaka vid 0530 för att morgonfodra 😉
Skämt åsido, har full förståelse för att man prioriterar familj/barn framför hästeriet, konstigt vore väl annars. Men eftersom jag inte har några egna barn kan jag frossa i hästarna utan pasuer eller dåligt samvete!
Ofrivillig paus på 6 månader från att jag avlivat min häst fram tills jag hittade en ny. Nu har jag en ny paus pga graviditet och hästen står hos en duktig ryttare på utbildning.
Jag tog paus när jag läste vidare, men det gick inte så bra, tror jag klarade en termin men sen körde jag hem till min mamma och red så fort jag kunde och hade råd, och sen stallade jag upp hästen där jag bodde och pluggade i alla fall 😉 Inte lätt att ha egen lägenhet, bil och häst med studiemedel men det gick 😉
Jag har haft häst oavbrutet sedan 1976. Under den tiden hade jag inhyst med uppstallning som innefattade in och utsläpp/fodring under två år.
Alla andra år hade jag hyrt stallet eller har eget stall och skött allt själv (med hjälp av fader eller sambo).
Då är man rätt fast.
Nu har jag bestämt mig för att vara hästlös och prioritera annat som jag har velat göra men inte nog mycket för att leja hästskötare mm (och sådant jag kommer att upptäcka jag vill göra).
Tyvärr innebär det att jag säljer hästen. Men jag känner att jag måste göra detta.
Låter lite sorgligt ändå….men du känner ju bäst vad som passar just dig.
Jo, det är inte roligt att sälja en som är född på gården.