Denna bild påminner mig om att det är förvånansvärt många som verkar ha större eller mindre problem med att tränsa sin häst.
Det ska lockas med sockerbitar, trugas och tjafsas.
Själv skulle jag aldrig orka hålla på så- för mig är det så självklart att detta bara ska fungera utan problem. Punkt.
Alla hästar jag själv har ägt har varit hur lätta som helst att tränsa och en del har mer eller mindre ”hoppat” in i tränset bara man har hållit det framför deras huvud.
För mig handlar tränsningen i 99 % av fallen om ren uppfostran och att man genom konsekvens och lugn visar hur man vill ha det för även om det finns hästar som pga tidigare ”trauman” (svamp i öronen, blivit bremsade i örat osv) är rädda om huvudet så testar majoriteten bara ledarskapet eller är rent ut sagt ouppfostrade och sådant råder man i min värld lätt bot på.
Att lära en häst galoppombyten, piaff eller passage KAN vara svårt om man inte vet hur man gör men att lära en normal häst att bli tränsad utan en massa lock och pock handlar som sagt bara om lugn och konsekvens och det kan alla lära sig.
När jag kommer med tränset sänker min häst huvudet, stoppar själv in det och gapar. Det har jag lärt ”alla” mina hästar. Eller, just gapandet står hon faktiskt själv för. Tom den som tyckte att det var så obehagligt att bli tränsad att jag i början fick knäppa upp nackstycket, gick att få fason på. Allt går, bara man är lugn och konsekvent, och låter det ta tid.
Jag har aldrig haft några problem att tränsa någon häst, med ett enda undantag: Jag har ju haft en unghäst med kraftigt överbett, och i samråd med tandgurun TL väntade vi med bett till han var nästan fyra – han reds in på sidepull. Han gillade inte när bettet kom emot framtänderna, så under nästan ett halvårs tid tränsade jag honom genom att knäppa loss bettet i ena sidan, och sen ta på tränset och fästa nosgrimma och käkrem med bettet hängandes på höger sida. Sen tog jag handen och körde in den i vänster mungipa, genom hela munnen, greppade bettet och drog det igenom lanerna. På så sätt fick hans känsliga framtänder vara ifred. Så småningom kunde jag göra likadant, men föra bettet mot tänderna framifrån, för att till sist kunna tränsa helt normalt. Genom att vara lugn och metodisk var hela processen odramatisk, även om folk som såg det kunde undra vad jag sysslade med.
Råkar jag ut för en häst som kör upp huvudet samlar jag ihop tränset i ena handen och lägger den på nosryggen. Det brukar räcka att hålla så några sekunder så går det bra att föra in bettet sen.
Jamen precis- lugn och metodisk- det är allt som behövs 🙂 ! Och i din häst fall fanns det ju speciella omständigheter som krävde lite extra tid.
Intressant… Våra egna hästar har vi aldrig haft problem med… Förutom om det var någon som Romantique inte kände, då fick han för sig typ efter 18 års ålder att inte öppna munnen. Hände ett par gånger när jag någon enstaka gång lånade ut honom för att han skulle få komma ut på en uteritt med någon kompis eftersom jag själv inte han när barnen var små.
Winston gapar själv, och sonens Ponny Bella öppnar själv munnen, Rosea hade nog någon åsikt om tränsningen precis när hon var nyinköpt och då endast riden i 3 månader, fast hon slutade med tramset och lät sig snällt tränsas utan några större krusiduller. Kom inte ihåg att jag gjorde någon affär av det heller.
På sonens ridskola, när han gick där kunde någon häst ibland trilskas när barnen tränsade.
Ja, att lektionshästar konstrar är inte så konstigt….de blir nog tränsade på alla möjliga vis av okunniga och har säkert inte lust att bli ridna alla gånger heller….
Men nog är de ”ögontjänare” ibland!
Minns när något förtvivlat barn ibland kom och bad om hjälp för att hästen bara vände baken till när barnet ville tränsa eller vägrade öppna munnen. Jag hann inte mer än komma in i boxen så gapade hästen så villigt….