Månadsarkiv: augusti 2014

Lördag- bättre och bättre

Jaha…då var tävling nummer 3 i raden avklarad i Vickes och mitt ”tävlings-tränande”.

I dagsläget ser jag nämligen tävlingarna mer som träning- träning på att ”uppföra” sig inne på tävlingsbanan där Vicke förra hösten var lite för tittig för min smak.

Det syntes säkert inte alls lika mycket som det kändes men han girade omkring i hörnen, spände sig och blev svår att sitta på osv och även om det inte kändes det minsta lilla otäckt så kostar ju även sådant poäng och framför allt fick jag ingen bra känsla där jag studsade omkring i sadeln.

Dessa 3 tävlingar i sommar har bjudit på väldigt ”o-tittiga” omgivningar runt banan och idag tex fanns det verkligen inget att titta på i ridhuset bortsett från att domaren satt som i en liten ”lucka i sargen” och inte vid ett domarbord vilket Vicke förvisso tittade på men inte så att det störde min ritt.

Efter dagens program, MSV C:1 kan jag inte vara annat än verkligen jättenöjd med Vicke- utifrån rådande förutsättningar tycker jag att han gick i princip så bra han kunde.

Med rådande förutsättningar menar jag att vi ännu inte har hittat tillbaka till den fina trav som dök upp i vintras och som inte bara kändes fin- den såg härlig ut enligt vittnen.

Jag är övertygad om att denna trav kan komma tillbaka men först när Vicke har blivit starkare och som jag redan har nämnt flera gånger så kan just styrka omöjligt komma hur snabbt som helst- oavsett träning, ryttare osv.

Vicke har ju bara ridits för fullt i ca 6 veckor och dessförinnan inte gjort många knop på 4 månader så det är ju inte konstigt om han inte är i topptrim just nu.

Hur som helst är jag som sagt mycket nöjd- bara att kunna SITTA helt obehindrat på hästen och att denna är SJÄLVGÅENDE är en helt fantastisk känsla efter höstens skumpande och med minnet av hur jag, helt verkningslöst försökte baxa runt Archie i samma program X antal gånger innan jag gav upp och sålde honom.

Dagens procent är fortfarande blygsamma (61,8) men jag tror absolut att det finns mycket kvar att hämta men inte just exakt idag och här och nu utan med mer träning och styrka.

Bärigheten anmärkte även denna domare på och skolorna är ju svaga (raka) så det är bara att fortsätta att träna på båda delarna tänker jag.

Annars är det toppen att kunna åka och tävla tidigt på morgonen och släppa ut hästen i hagen en timme efter avslutad ritt- jag är inte alls lika förtjust i eftermiddags/ kvälls-starter eftersom jag ändå inte kan koppla av under dagen utan är så inställd på tävlandet.

Och om någon oroar sig över att Vicke tävlat 3 lördagar i rad kan jag trösta med att det han rids på tävling (max 25 minuter i trav och galopp) är långt mindre än vad han tränar hemma.

Så vill jag ha det av flera anledningar; dels för att vara säker på att jag inte rider honom för trött innan vi kommer in på banan och dels för att han ska tycka att tävlandet är något lätt och kul- inget man blir helt utmattad av.

Dagens reflektion

Nu när semesterdagarna börjar tryta för många läser jag statusuppdateringar på Facebook i stil med ”nu börjar snart helvetet igen”.

Förstår inte hur folk vågar skriva så faktiskt?

Dels tycker jag på fullt allvar att man ska vara tacksam över att man HAR ett arbete och dels bör man nog tänka på att både ens NUVARANDE och eventuella FRAMTIDA arbetsgivare kan läsa vad man tycker om sitt levebröd.

Fredag- början till slutet

Idag är sista vardagen på min semester- efter helgen börjar jag jobba igen.

Som alla veckor har även dessa 4 semesterveckor gått i raketfart och det har verkligen varit superskönt att vara ledig.

Vicke fick ungefär samma pass som igår och det kändes bra.

Formen är genomgående bättre, trycket likaså så vi är på rätt väg känns det som.

Hemma har jag tvättat en massa- alla plädar som vi har liggande i soffan, fåtöljen och Soyas hundsängar samt allt möjligt annat också.

Har också städat och fixat med sådant som kan vara skönt att ha avklarat när man börjar jobba så nu tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av soffhäng resten av dagen.

Dagens (lastnings)fråga

Scenario:

En stallkamrat ber dig några dagar i förväg om hjälp att lasta en häst som du sedan tidigare vet är mycket svårlastad.

Hur agerar du:

* Jag säger att jag är upptagen den angivna tiden och försöker på alla vis slingra mig undan att hjälpa till.

* Jag går med på att hjälpa till men förvarnar om att jag kommer att avbryta lastningen om jag känner att det går överstyr.

* Jag går med på att hjälpa till utan att tveka.

Torsdag- dressyr och lite mer halm

Efter att jag i morse hade övertygat Vicke om att den vita plaststolen som stod utanför grusbanan inte skulle attackera oss blev det ett bra dressyrpass där jag fortsatte att tänka på bärighet och TRYCK.

Det får inte kännas ”tomt” framtill och oengagerat baktill och jag tycker nog att vi är på god väg till bättre action och spänst.

Annars är det linjerna ur MSV C:1-programmet som vi rider- skolor, förvänd galopp och enkla byten.

Idag blev det också fortsatt halmintag och det känns som vanligt skönt när loftet dignar av de välsignade stråna.

Även om vi kunde välja att ha hästarna på spån, torv eller något annat strömedel till samma kostnad skulle jag ändå välja halmen- den ger om inte annat hästarna sysselsättning vilket inte ska förringas.

Hästägaren suckar trött….

bild(159)

I morse försökte Vicks tala om för mig att vi skulle AKTA OSS- det fanns en MÖRDARE utanför ridbanan!!!!

Vid närmare påseende kunde jag konstatera att ja, det stod en stol där den inte brukar stå men den skulle inte hoppa in och äta upp oss även om Vicke inte alls var lika säker som jag.

Och den här gången SÅG jag i alla fall vad det var han trodde skulle äta upp honom.

Annars är det 99 gånger av 100 så att det även finns mördare gömda utmed den ena kortsidan i ridhuset och de måtte gömma sig väl bland den halm vi har staplad där för jag har då aldrig lyckat se någon…..

Till Vickes försvar får jag säga att typ alla hästar utom Kreon, som kunde glo på allt annat i världen, brukar ha åsikter om huruvida man verkligen ska passera denna kortsida utan att först oja sig i X antal varv så han är i alla fall inte ensam- långt därifrån.

Men man kan bli liiiite (läs MYCKET) trött på detta gloende när det som sagt inträffar trots att hästen har passerat denna kortsida uppskattningsvis 5 miljoner gånger vid det här laget.

Har era hästar någon sådan ”spooky” plats där hästätare gömmer sig?

Hage till varje pris?

Idag undrar jag hur er inställning till hagvistelse ser ut; dvs tycker ni att hästarna ska gå ute i alla väder, oavsett?

Finns det väder som ni inte släpper ut i och/ eller tar ni in hästarna tidigare vid en viss väderlek?

Hur mycket jag än värderar den begränsade hagvistelse vi har på anläggningen (runt 6-7 timmar/ dag) så finns det tveklöst väder som jag inte vill ha Vicke stående utomhus i men då handlar det om ”extrema” varianter som mycket hårda vindar, hällregn, snöstorm och rejäl hetta parat med högt insektstryck.

Nu inträffar ju väder som ovan väldigt sällan tack och lov men jag är alltså inte främmande för att varken hålla Vicke inne hela dagen eller ta in honom i förtid- hellre än att riskera något vid tex storm eller att liksom tycka att han ska stå ute bara för sakens skull så att säga.

Just Vicke har jag vid något tillfälle själv hämtat in från hagen under pågående hällregn och jag är tämligen säker på att han bara har varit GLAD över att få komma in (han har stått och sett helt världsfrånvänd ut med huvudet nere i marken) medan jag vet att det finns hästägare som liksom tycker att hästarna är ute så lite ändå så att de gott kan stå ute oavsett väder.

Sedan tycker jag att det är skillnad om man tydligt SER att hästarna inte bryr sig om det väder som råder- om de ser ut att njuta, om de småäter, står och sover osv eller om de står ihopkurade vid ingången och verkar vilja gå in så fort de ser en människa.

I det sistnämnda fallet har jag faktiskt svårt att förstå ”hage till varje pris” men om ni kan och vill får ni gärna förklara det för mig.

Men hur resonerar ni?