För en tid sedan köpte jag ungefär ganska samtidigt ett par John Whitaker-ridbyxor för runt tusenlappen och ett par snarlika byxor i Ullared för ungefär en tredjedel av detta pris.

Båda ridbyxorna är mörkblå, helskodda och har använts och tvättats ungefär lika mycket.

När jag nu betraktar byxorna kan jag konstatera att båda slitits för ögat exakt lika mycket- skinnet i baken och vid knäna är ”sandpapprigt” och känns tunnare än då byxorna köptes.

Att Gekås-byxorna för runt 300 spänn ser ut och känns på detta vis kan jag tycka är helt ok- jag har trots allt använt dom en hel del och priset var ju minst sagt modest.

Att däremot JW-byxorna genomgått samma slitage kan jag inte tycka är lika OK med tanke på priset.

Nog borde tyget hålla lite bättre än som om jag suttit över en gammal trästock i stället för i min supermjuka Equipe-sadel, eller?

Nåja…det är som det är och jag kan bara än en gång konstatera att man inte alltid får det man tror att man betalar för- billigt kan hålla i en evighet och dyrt kan slitas fort, typ.

Dagens fråga till er är om ni har exempel på hästsaker ni köpt där ni verkligen varit nöjda med kvalité och hållbarhet, oavsett pris? Vad har det handlat om för utrustning?

Själv vill jag nog framhålla mitt ena schabrak från Mias som kostade mellan 500 och 600 kronor om jag minns rätt.

Schabraket (vitt så klart) har använts till både träning och tävling och tvättats massor av gånger men är fortfarande i utmärkt skick, bara lite slitet precis under sadelgjorden. Passformen har inte ändrats en millimeter vilket jag i princip inte upplevt med några andra schabrak, billiga såväl som dyra, som framför allt brukar krympa så att man till slut får använda dom på hoppsadeln i stället.

Så Mias är en favorit- absolut!

Men nu vill jag veta era erfarenheter om saker ni köpt!

Ja, efter helgens sammandrabbningar och tumult i Malmö måste jag ställa rubrikens fråga.

Jag läser om demonstranter som på olika sätt har försökt att skada polishästarna, det talas om ballonger fyllda med ammoniak- extremt frätande som man kastat mot dessa stackars djur.

Och med det djurskydd som vi har, eller FÖRSÖKER ha i Sverige idag måste man väl ändå i alla fall ställa frågan om det är rätt att utsätta oskyldiga djur för dessa galningar som verkar gå till mer och mer extrema åtgärder för att hävda sin sak?

Samhället hårdnar och personligen tycker jag absolut inte att vi stillatigande ska titta på utan att agera men frågan är om det är med hjälp av just polishästar som en del av agerandet ska ske?

Jag har ju dagligen varit omgiven av dessa djur under mer än 20 års tid eftersom ”min” ridskola är granne med Malmös polisrytteri och vi till och med delade stall under en herrans massa år så jag vet hur noga hästarna sköts på alla sätt och vis.

Med vad hjälper det mot huliganer och andra dårar som ger sig på hästarna?

Jag undrar om det inte är stora mått TUR och inte bara skicklighet som gjort att vi HITTILLS inte fått läsa om riktigt allvariga skador på hästarna eller till och med dödsfall men kanske är det bara en tidsfråga?

Som alla som bor i Skåne vet finns det en sak man inte kan undkomma som hästägare på hösten: leran i hagarna, i större eller mindre utsträckning.

Enligt min erfarenhet är det inte alltid ens hagens storlek som avgör om den ska lerindränkas eller ej- jag har sett jättehagar stå helt under gyttjigt vatten.

Våra hagar är ju relativt små och blir ibland hårt drabbade men vår stallägare gör i alla fall vad han kan för att försöka hålla dom så torra som det går.

Redan förra året lades asfaltkross ut vid ingångarna och det hjälpte absolut även om man behöver fylla på allt eftersom tiden går.

Härom dagen började förberedelserna för denna hösten, det är bättre att förekomma än att förekommas!

Asfaltkross vid ingången till hagen…..

…det är ju oftast där hästarna står och ibland också skrapar när det är dags för intag.