Idag reflekterar jag över att många unghästar faktiskt kan vara mer lugna och uppfostrade än deras långt äldre artfränder.
Jag ser ju hur det går till i ”mitt” stall när jag morgonfodrar; den som står tystast och mest stilla är en 2-åring medan en del av de andra (faktiskt inte Vicke) både hoppar omkring och bankar i väggarna ”här…här…ge mig…glöm inte mig”.
Samma sak i vardagshanteringen, tex när man ska leda hästarna.
Alla unghästar som fötts upp på anläggningen har varit sååå snälla, Messy var lite besvärlig i början men har också rättat in sig i ledet, medan en del vuxna hästar inte alls har varit lika fogliga.
Kanske beror det i vissa fall på att de unga hästarna liksom inte har ”lärt sig” att börja åbäka sig- som vid fodringen tex?
Sådant beteende kan ju smitta av sig, dvs om en häst börjar väsnas så följer andra efter men det kanske också är så att man är mer NOGA med hur man hanterar en unghäst?
Med de vuxna hästarna kanske ”man” tror sig veta var gränserna går så att säga och inte är lika petig med att hästen verkligen ska lyda till 100 % ”för det går ju bra ändå” medan man har en annan koll på en 1-3 åring för att man vet att så unga hästar kan vara väldigt oberäkneliga?
Man blir fan vansinnig när en bankar helt maniskt så fort den hör att man är pågång med burkarna, genom åren är det bara två stycken jag inte lyckats ”bota”. det enklaste sättet är att sätta upp en riktigt tung massiv gummimatta där den brukar sparka. någon har skrapat hysteriskt och då blev det på golvet. men beteendet slutade sen när det blev ”tråkigt” för att det inte gav effekt. inget ljud ingen resonans ingen uppmärksamhet. ja de unga är ofta lite ”mjukare” i sitt sätt men det övriga hanterings beteendet på vuxna hästar handlar nog mest om den som äger och hur de gör, pluttenuttiga påhittade måsten och särberhandlingar uppkomna av ägarens egen osäkerhet eller okunskap skapar direkt problem när hästen ska hanteras av andra tex vid rullande scheman i stallar.
Exakt! Min tolerans för fjanterier är mycket låg. MEN: har också märkt att jag ibland med egna hästen och med åren tillåter lite lösare tyglar som hade retat mig hos ANDRA hästar…mina barn och andras ungar typ.
Men tror nog att alla som hanterat mina hästar exklusive Kreon ibland har tyckt att de varit mycket fostrade.
Jag undrar om det inte är lite mognad?
Jag kan tycka att unga hästar ofta kan sakna lite karaktär, och att de även om de med ålder lär sig mer allt eftersom de utbildas och blir lättsammare än en outbildad unghäst kan bli mer och mer vakna, ”egna” och speciella?
Jag har ju en ”bankare” själv o vet hur frustrerande det är. Nu hade hon ju det beteendet när hon kom så det är inget hon lärt sig hos oss… Hon är en häst som går igång så fort hon vet att ngt är på gång, det gäller definitivt inte bara fodringar, utan samma när det ska släppas in från hage, ridas, transporten mm…suck…
Har kommit en bit vad det gäller uppstressningen inför ridning mm men fodringen är ju inte jag som har o alla som jobbar i stallet har säkert olika rutiner så där kommer jag ingen vart. Ingen av mina tidigare hästar har hållit på så här så jag kan inte direkt påstå att jag känner mig skyldig till hennes inlärda beteende, även om jag förstås inte gillar det…
Hästar är ju rätt läraktiga och har de väl lärt sig att bankandet ger mat sitter ovanan som en smäck. Fast oftast går det att bryta med lite konekvens och list.
Jag har en lite äldre häst som var extremt matfixerad när den kom. Har nu iofs bra hö så behöver inte ge så mycket annat men det som läggs i krubban ligger där när de kommer in från hagen. Det tog 1-2 veckor innan det var inlärt att ingen mat i krubban några andra tillfällen fastän de andra får. Lugnt och skönt. Det där med att de måste få ngt i krubban ”bara för att de andra får” är bs, har sett det på flera hästar, bara man är konsekvent och inte sticker till dem mat/godis i tid och otid. Bland det värsta jag vet när hästar står och bankar och tigger.
Om det vuxna hästen är bra eller dålig på att bli ledd handlar om uppfostran. Unga hästar behöver förstås lära sig och det brukar vara ett dåligt sätt att hantera dem i kollektiv. De flesta är rätt oerfarna (och därmed dåliga) vad gäller unghästhantering.
Spot on, Prick! 🙂 Det dar med ”bara for att andra far” avskyr jag! Mina hastar kan sta bredvid en annan som far, utan att sjalva fa. Inte heller ger de sig pa att ata ur hinken forran de far tillatelse. Skulle de banka sa skulle de inte fa forran de slutade. Fast jag har aldrig haft nagon som bankar da mina rutiner inte ar sadana att jag har hungriga hastar som star i boxar och vantar pa mathinkar. Hade ett sto som lade oronen bakat nar mathinken kom: hon fick inte sin hink forran oronen kom fram, och larde sig snabbt att sluta med sina fasoner.
Bra och intressant inlägg! 😉
Kram
Visst är det ju så att dom lär sig.
Jag hatar när dom skrapar och krafsar så jag brukar bara vända mig och ignorera dom. Så länge dom skrapar så får dom ingen mat och det fattar dom väldigt fort.
Men då när gubben som äger stället tycker att det är gulligt för ”dom är ju så hungriga” och pratar gulinutt ”oj oj oj äl ni så hungliga oj oj” med dom och även gärna rusar dit och ger ett äpple eller nått. Ja då krafsar dom som besatta igen.
Apropå ” bankare” så finns det en grej man kan köpa o sätta upp i boxen. När hästen bankar så sprutar den vatten. Vet inte vad man ska tycka om saken i sig, blir det inte väldigt stark upplevelse för hästen, så den känner sig otrygg i sin egen Box?
Finns också ett ”halsband” man sätter runt nederdelen av benet, till detta är fäst en trä/metall-kula (osäker på vilket) stor som en tennisboll.
När hästen sparkar slår bollen mot benet.