Månadsarkiv: september 2014

En tränarfråga till

Ni som har bytt tränare, oavsett gren, pga missnöje: VAD är det ni har varit missnöjda med?

Själv har jag, ganska naturligt, hunnit avverka X antal tränare på mer än 25 år och anledningarna har varierat.

En av de senaste hade fräckheten att flytta till Stockholm 🙂  så där fanns det liksom inte mycket att diskutera.

Om jag ska berätta om en tränare jag hade för många år sedan och som jag nog inte har nämnt på bloggen alls så slutade jag att träna för denna person för att jag upplevde att hen helt enkelt ”tappade stinget”.

Tränaren upplevdes alltså av mig som att hen inte längre var egentligt intresserad av att träna mig men gjorde det för pengarna och det var jag definitivt inte intresserad av att utnyttjas till.

Det jag framför allt reagerade på var att tränaren började komma för sent till lektionerna, först med enstaka minuter men ibland ganska många sådana men lik förbannat avslutades lektionen precis när den SKULLE ha varit slut OM tränaren kommit i tid.

Och visst, ibland kan man absolut avsluta en träning i förtid, framför allt om hästen gjort allting jättebra eller om den känns trött men när detta började sättas i system lackade jag ur för jag betalade ganska mycket för dessa minuter som alltså krympte mer och mer.

Tyvärr konfronterade jag aldrig tränaren med ovan fräckhet, därtill var jag för konflikträdd och denna person var inte en som inbjöd till att ta upp diskussioner av detta slag.

Jag ”bara” slutade att träna när jag hade hittat en annan, långt mer engagerad tränare.

Tisdag- fin-fint

Dagens träning för Christina blev en väldigt bra sådan tycker jag- ”givetvis” finns det massor att finslipa på men KÄNSLAN…den blir faktiskt bättre och bättre för varje tisdag.

Det är så klart ibland knappt märkbara förändringar men de finns där, det vet ju jag som tragglar på och det känns jättebra.

Annars var det ingen revolutionerande träning på något vis utan vi övade på ungefär det vi brukar dvs mest skolor, enkla byten, lite samling i galoppen osv.

Något som idag gick bättre än vanligt var slutorna som är vår stora akilleshäl på tävling där vi oftast knappt får godkända betyg.

Om jag först red några steg öppna i början av långsidan och sedan direkt ur öppnan gick i in sluta blev det faktiskt lättare och bättre så det är all idé att träna så framöver.

Måndag- morgonskritt

Med en morgontemperatur på runt 15 plusgrader kan man inte annat än vara nöjd- ingen jacka när jag och Vicke skrittade ut klockan 6 på morgonen!

Nu fick vi mest hålla oss på grusvägarna, lite på asfalt och lite på en halvkass stubbåker (lite för gropig) innan vi var hemma igen och jag kunde köra till jobbet medan Vicke fick gå i hagen.

Efter jobbet blev det en snabbvisit; lite borstning, Cornucrescine på hovarna, Back om track på bakbenen, kolla så att boxen var bajsfri och sedan tack och ajö 🙂 .

bild 1

Hejdå favorit-stubbåker!

En tigrerad häst

bild 2

En whippet kan ha många olika färger- just helsvart som Soya är ganska ovanligt medan de ”brindlade” (tigrerade) väl är vanligast gissar jag.

För egen del har jag aldrig gillat just de sistnämnda alls så jag finner det lite komiskt att min HÄST i dagsläget är väldigt lik en brindlad whippet i HÅRREMMEN, tack och lov inte i hullet ha ha.

Det måste vara vinterpälsen som börjar växa fram och som har blandat sig med den sommarblekta sommar-diton som har skapat denna fula färgskiftning som jag tack och lov aldrig tidigare har haft på någon häst. Ful-Vicke ha ha ha!!!!!

Veckan som gått

Efter att ha skrämt upp i alla fall Malmö-borna med en rejäl översvämning förra söndagen valde vädret att visa sig från sin allra bästa sida hela veckan- det har varit sommarvarmt och soligt varje dag.

Det enda jag själv har märkt av översvämningarna är att många hissar har varit ur funktion då vi gjort våra hembesök liksom att vår egen hiss på jobbet strejkade ända tills i fredags. Inte så kul när man jobbar på 5:e våningen kan jag säga….

Vicke har jobbat på utmärkt i veckan och som jag har nämnt tidigare tycker jag att jag får bättre och bättre känsla för varje pass- jag kommer allt snabbare till lösgjordhet och bättre trav och galopp än vad som är Vickes grundgångarter så att säga.

På tävling vill det sig inte ännu- Vicke blir spänd och jag lyckas inte till fullo rida honom som jag vill.

Nu är det slutridet på stubbåkrarna för vår del- det var roligt så länge det varade och jag kommer att sakna dom men det är ju årstidernas gång så att säga.

Just nu fäller Vicke otroligt mycket- i våras märkte jag inte av hårandet hälften så mycket men nu är det rejält.

Jag gissar att klippmaskinen kommer att plockas fram innan månaden är slut, så brukar det vara i alla fall.

Söndag- mer soppa

Tyvärr verkar Vicke har fått smak för ”glo-soppa”, han stod emot och ojade sig nästan mer i dagens MSV C:1 än förra söndagen och det var så klart inte kul.

Procenten när man inte kan rida avslappnat, när hästen är lite ”av och på”, står emot och till och med slog sig fri vid något tillfälle blir ju därefter, idag 58,3.

Så efter dagens tävling är jag både besviken och inte- besviken för att det känns som att vi ”ger bort” poäng fullständigt i onödan och för att jag inte alls får till så bra ritter som vi skulle kunna prestera om jag bara fick Vicke bättre med mig i stället för att han ska glo på hur banala saker som helst.

Samtidigt så tycker jag faktiskt att jag får en bättre och bättre känsla, framför allt hemma men också på framridningarna så det är bara att bita ihop och träna vidare- för det är så jag ser på tävlandet i dagsläget ; det är minst lika mycket träning i att ”uppföra sig” inne på banan som något annat.

Jag ska hålla utkik efter någon pay-and-ride om gloendet inte avtar snart- där kan man ju rida som man vill höll jag på att säga…nej, inte riktigt så klart men det kan nog hjälpa mig en del tänker jag 🙂 .