Härom dagen hade vi stallmöte på anläggningen- en odramatisk historia där stallägarna gav en kort information om ett fåtal punkter och där vi som hästägare gavs möjlighet att ställa frågor och ta upp sådant som vi eventuellt hade på hjärtat.
Idag undrar jag hur det fungerar i era stall, stora som små?
Har ni stallmöten? Hur ofta? Varför inte? Bra eller dåligt?
Själv har jag varit med om sammankomster av alla de slag under mina mer än 25 år som hästägare, en del vettiga och givande, andra oproffsiga med härskartekniker utan skådat like där hästägarna blev totalt överkörda och där till slut ingen mer än glappkäftade Birgitta vågade öppna munnen.
Värsta mötet jag upplevt var ett där jag från ingenstans fick ett sådant personangrepp slängt i ansiktet att varken jag eller någon annan fann sig- det ångrar jag än idag att jag lät passera ens i efterhand.
Men i sak är jag för att man träffas och får chansen att dryfta sådant som rör alla eller många i stället för att det ska gnällas i det tysta.
Sedan får man väl acceptera att det alltid kommer att finnas de som tycker en massa i det tysta eller i slutna grupper men som inte säger ett ord när de väl får chansen. Inget unikt för stall och hästmänniskor…..
Har ing stallmöten, vi är bara två, men tycker det viktigaste är att man HAR möten. Självklart viktigt att mötena leds på ett bra sätt men man vet ju hur hästfolk kan vara också .., Tror stallmötet speglar stämningen i stallet ganska bra om än ibland förstärkt.
Det tror jag också.
Det var just på ett sådant här möte där jag bestämde mig för att byta stall. Jag bestämde mig för att ta upp den totala slöheten hos en del av hästägarna när det gällde in och utsläpp. Jag var dödstrött på att folk lät andra(läs jag) slita ihjäl sig och de bara struntade i att sätta upp sig på listorna vi hade. Det blev som en Lars Nore’n -pjäs där stallägaren skrek att vi skulle se till att vi släppte in och ut hästarna för stallet var hennes guldklimp i tillvaron, någon grät och andra var högröda i ansiktet. Jisses!
Anonym: Sådär blir det när man tror på att folk ska lösa det själva… Har haft medryttarhäst i ett sånt stall. Om man ska generalisera så behöver folk bli tillsagda vad de ska göra, annars är det alltid en liten klick som struntar i det om de kan.
Stallmöten i mitt förra stall var ungefär som du skriver sist Birgitta. Innan mötena pratade folk vitt och brett om vad de skulle ta upp och vad de ville ändra på, men när själva mötet utspelade sig så fick en stackare föra ordet och fick sen inte den utlovade uppbackningen. Fegt tyckte jag och sa det, haha, och rörde om i grytan.
I nuvarande stallet är allt perfekt och ordnat, så även mötena tack och lov. Där pratar ingen om vad som är dåligt, för det löser ägarna ändå. Där tas bara roliga saker upp, extrasaker och framtid.
Det är min erfarenhet också Trasselkvast.
Som stallägare måste man, vare sig man vill eller ej, oftast peka med hela handen, dvs vara (över)tydlig med vad som gäller/ förväntas.
Jag står ju i ett litet kollektivstall nu och har genom åren märkt att man inte alls behöver ha samma syn på sådant som är väldigt självklart för mig.
Har aldrig varit med om att det har varit stallmoten pa nagot av de inackorderingsstall jag statt pa (ca 8 stycken under arens lopp). Det har alltid funkat sa att agaren bestammer och sa gor man som de har bestamt. Eller om man inte gillar det sa pratar man med dem (t.ex. var det en stallagare som helt plotsligt lade pa en stor summa pa vinter-manads-rakningarna for att varma upp sadelkammaren for att hon och hennes mamma gillade att sitta dar och fika! Jag sa att jag har noll behov av uppvarming, for jag sitter inte dar – vilket hon visste ocksa – och det ar inte kallt nog hos oss for att det ska behovas nan uppvarmning allmant, sa jag vagrade att betala det och hon gav med sig pa en gang) eller sa flyttar man.
Håller med Cecilia ovan. Antingen gör man som stallägaren bestämmer eller så flyttar man. Det beror såklart på situationen, om det är ett större kollektivstall eller mindre stall. Men generellt så tycker jag att man inrättar sig efter de regler som finns. Och följs de inte har stallägaren all rätt att ta ut avgifter för ej utfört arbete etc. Står man hemma på någons gård visar man väl hänsyn och sköter sig, och framför allt så får man faktiskt anpassa sig lite. Även om man inte håller med om allt eller hellre skulle göra på sitt eget sätt så blir allt lite trevligare om man är smidig. Sen kan man hitta andra vägar för att ändå få det på sitt vis. Och man trivs bättre om stämningen är bra, det gäller ju både folk och hästar. Det tar bara energi att hetsa upp sig över och störa sig på småsaker. Och så får man tänka på att hästvärlden är liten, och man vill inte ha dåliga referenser om man måste leta ny stallplats av ngn anledning. Men tyvärr är det ändå fullt av bråk, skitsnack och dumheter. Och hästar som flyttar runt alldeles för ofta pga husse/matte måste ha sista ordet.
Har erfarenheter från två stall. Ett, jag får väl kalla det, mellanstort inackorderingsstall, där vi hade möten, och där alla som normalt sätt hade jättemycket att påpeka, inte sa ett ord. Helt plötsligt fick lilla jag ta upp allt, och fick ingen uppbackning=stallägaren sket fullständigt i det jag sa. Jag kan till viss del hålla med om att stallägarens regler gäller, men i just mitt fall så upplevde jag att det var olika regler för olika personer. Jag tycker även att en stallägare ska vara lyhörd och lyssna på sina inhyrda, det är inte alltid bäst att bara fortsätta som man alltid gjort.
Jag flyttade från det stallet, efter några år så fick jag nog helt enkelt. För mycket prat och för lite verkstad. Nu står jag i ett mindre stall, vi är bara några enstaka personer. Stallmöten känns överflödiga helt enkelt, vi pratar med varandra och har en bra dialog. Man behöver aldrig ha en klump i magen för att ta upp något man är mindre nöjd med.
När jag under mer än ett möte upplevde dels total tystnad från hästägare som tidigare hade haft hur mycket åsikter som helst i det tysta dels blev totalt sågad och förlöjligad av mötes-ledaren när jag önskade att en högre foderranson än 6 kg (!!!!) ensilage skulle ingå i stallhyran bytte jag strategi- inte stall (inte då i alla fall).
Jag bestämde mig i stället för att köpa till mer ensilage (vilket jag var ensam om?!?!?) och köra mitt eget race dvs aldrig mer försöka företräda andra (fegisar) utan bara tänka på mig själv.
Vi är endast fyra personer inhyrda för närvarande och har inget behov av formella möten. Är det någon/något som inte fungerar med rutinerna tar stallägarna det direkt med den personen och vice versa. Vi har några enklare trivselregler som man följer, bl a att stallet är en plats man trivs på och att man inte pratar skit om varandra. Är så mycket lugnare på ett sådant här litet ställe. Mycket bestämmer man ihop med den/ de man delar hage med eftersom vi sköter våra insläpp själva.