Om att uppnå sina mål

imageIdag funderar jag över vad jag nästan tycker är det jobbigaste med att ha en häst köpt för träning och tävling och det är faktiskt inte ATT den kan bli sjuk/ skadad utan så mycket träning som KAN gå till spillo i samband med detta.

Givetvis är det skillnad på skada och skada och sjukdom och sjukdom men även skador som inte åsamkar HÄSTEN något större lidande och/ eller annat än tillfällig rejäl smärta (en vrickning tex) kan åsamka ägaren/ ryttaren desto mer ”smärta” i form av både tex ovisshet och känslan av att man går hur många steg som helst tillbaka när hästen väl blivit frisk.

Jag tänker så klart på främst Vickes vrickning i februari- det tog 5 månader innan jag kunde börja tävla igen och i vart fall 6 månader innan han ridmässigt kändes som han gjorde innan ett feltramp (?) gav mig så många månaders bekymmer.

Med hästar är det ju inte som med en tröja man stickar eller en mur man murar.

Hur länge man än lägger ifrån sig stickorna eller mursleven så blir ju inget förstört under pausen men det kan det verkligen bli med hästarna.

Och ska jag vara ärlig så är det detta med att man riskerar att hela tiden ”aldrig komma fram till målet” (vilket det nu är) som stressar mig en del och som jag tycker är en så negativ del av hästägandet.

Sedan har jag kanske haft otur (?) eller vad man ska kalla det men det har gått så väldigt många år som jag inte har lyckats nå ett av mina mål med ridningen: ”att tävla framgångsrikt på MSV B- nivå”.

Decima hade sitt tungfel, Archie var för seg, Kreon fick en obotlig skada och så nu Vicke som man ska våndas över….

Helt klart borde jag med facit i hand gjort annorlunda med tex Decima (inte kämpat i 8 år…) och hade jag haft mer pengar kunde jag ju ha köpt en ”färdig” häst som redan gick MSV B men det är lätt att vara efterklok…

Nåväl…hela denna långa utläggning får mig att undra om NI någonsin har nått något av era större ”slutmål” med hästarna?

Jag minns att jag hade en stallkamrat för länge sedan som tyckte att hon gjorde det- hennes häst var alltid placerad i alla LA-klasser hon ställde upp i och räckte inte riktigt till i kombinationerna i MSV så hon sålde den.

Men annars hör jag sällan att hästägare blir liksom mätta på framgång med befintlig häst- säljs den är det väl snarare pga motsatsen.

13 kommentarer Skriv kommentar

  1. JohannaB

    Men Decima gick väl MsvB och fick en del rosetter i den klassen också?
    Och i nuvarande MsvC var hon väl riktigt bra?
    Det börjar vara så länge sedan nu men så minns jag det i alla fall 😀

    Jag förste inte riktigt vad du menade med sista meningen?
    ”Men annars hör jag sällan att hästägare blir liksom mätta på framgång med befintlig häst- säljs den är det väl snarare pga motsatsen.”
    Du menar att om du skulle uppnå målet (tävla framgångsrikt MsvB) skulle det vara en anledning att sälja? Det lät ganska osannolikt 😀
    Det FINNS, en del ryttare har sålt hästar som varit mkt framgångsrika för att de inte haft tid/råd att tävla på högre nivå (dyra resor och mkt tid för resande) men det är nog främst en ekonomisk anledning, man har en häst som har ett högre ekonomiskt värde än vad man behöver för sin egen del?

    Jag har inget äkta ”slutmål” utan brukar ha mål 2-3 år framåt i tiden och flera delmål längs vägen, du har inte försökt formulera ned ditt högre mål till flera mindre och jobba mer strukturerat med dem istället?
    För målbilder, att planera träningen och ha struktur tror jag är en framgångsfaktor men det gäller att inte få det för flummigt utan med konkreta saker som verkligen leder till det mål man har… Och tillräckligt kortsiktigt med övningarna för att kunna överblicka resultatet men med rätt övningar för att få resultat som verkligen mot slutet genererar det man ville åt och inget annat 😀

    Svara
    • Birgitta

      Nej, jag skulle inte sälja Vicke om jag nådde målet att tävla framgångsrikt på MSV B-nivå- detta är, och det missade jag att nämna, mitt LÄGSTA-MÅL med denna häst.

      Dvs, skulle jag efter säg ytterligare 2 skadefria år märka att det inte sker någon utveckling för vår del så kommer jag nog att sälja honom, ja, för det var inte för att rida MSV C på 60-63 % jag köpte honom. I dagsläget är det good enough och jag ser och känner utveckling hela tiden men det får inte stanna här- inte hur länge som helst i alla fall och definitivt inte för gott.

      Sedan tycker jag själv att jag är bra på att ha realistiska delmål.

      Tex var målet när jag började tävla i somras att försöka få till avslappnade rundor inne på banan eftersom detta alltid har varit en akilleshäl för Vicke- även med föregående ryttare (som dock tack vare sin skicklighet och extremt frekvent tävlande redde ut det bättre än jag).

      När jag märkte att det inte hjälpte tillräckligt att ”bara” rida en klass har jag ändrat strategi och har börjat rida 2 klasser per dag.

      Jag har också tagit hjälp av X för att komma vidare med bytena- just för att bättre och snabbare kunna komma till mitt mål.

      Jag har även lite andra planer för framtiden (fortsatt tränande också för Jeanna om det ges tillfälle) men vill inte outa allt förrän det blir verklighet.

      Och vad gäller strukturerade och planerade träningar får jag nog säga att detta är min ”parad-grej”- jag försöker verkligen att rida på detta vis alltid, i alla lägen.

      Min tränare Christina kommenterade just detta för någon vecka sedan; att jag alltid har en PLAN (och mellan oss oftast en plan B och C också ha ha ha)!

      Vad gäller Décima så gick hon bra i LA-klasser men inte speciellt bra på MSV B-nivå nej. Hon hade 2 placeringar på denna nivå och om jag ska vara lite elak så berodde det nog på att domaren som dömde båda gångerna kanske inte riktigt såg hennes akilleshäl; hon bytte ofta ”ett halvt efter bak”.

      Dessa bytesbesvär parat med ett tungfel som kunde dyka upp precis när som helst utan minsta logik gjorde henne enligt mig olämplig för tävlande på denna nivå- i alla fall med mig på ryggen.

      Svara
  2. Prick

    Jag hade länge som mål att rida *-klass i fälttävlan. Nu när målet är uppfyllt kan jag väl kanske höja ribban men jag är osäker på om det är genomförbart. Det kräver så mycket mer resor att det blir svårt rent ekonomiskt. Jag försöker istället ha andra ”mål”. Att göra en tävlingsplanering för året och ha vissa tävlingar med extra fokus, planera formtoppar tex är bra års-del-mål, kräver nog så mycket planering och att vissa bitar måste vara på plats.

    Ha en bra dialog med en tränare/mentor/coach tror jag också är viktigt. Den personen kan hjälpa till att sätta både mål och delmål som är realistiska för både ryttare och häst.

    Diskuterar du dessa saker med din tränare?

    Svara
  3. AU

    Johanna B – så bra formulerat!

    Jag jobbar också mycket med delmål när det gäller hästarna även om jag så klart tänker i ”stora mål långt fram i tiden” också. Den ena hästen – som idag bara är 5 år – tror jag har kapacitet att gå hela vägen baserat på att han har tre helsyskon som går/gått Grand Prix, han har en otrolig arbetsvilja, väldigt lätt för sig osv. Men han är bara fem år och självklart kan inte GP vara ett mål för oss nu utan det är ju många, många mål på vägen dit. I år var t ex målen att vara stadig runt 65-70% i LA:3 samt kvala till Falsterbo vilket han också gjorde. Anledningen till att vi startade honom i Falsterbo trots att vi visste att han inte skulle få några direkta procent där (då krävs det helt andra gångarter) var för att vi ville att han skulle ha gått där en gång innan han ska gå där som sexåring (vilket är ett mål för nästa år). Och eftersom vi formulerat målet på det sättet så var vi nöjda med resultatet i Falsterbo även om det procentmässigt var ganska blygsamt.

    Tror det är oerhört viktigt att ha många lite mindre och mer överskådliga mål så att man kan stämma av ofta att man är på rätt väg samt också se framgångarna i ”det lilla”. Min andra häst är ett par år äldre, jättefin men har inte riktigt huvudet med sig och med honom får man ha helt andra mål än vilka klasser han ska gå vid vilken ålder. Där handlar det mer om mål av typen ”kunna gå ett program avspänt och lydigt”. Den dagen jag får honom helt lösgjord psykiskt och fysiskt på tävling, den dagen kommer vi ganska snabbt att kunna gå upp i klasserna för det är inte där problemet sitter med honom.

    Visst, man säljer kanske inte hästen för att man är ”mätt på framgång” men man säljer den kanske för att man tycker att man gjort det mesta med den på hästens ”maxnivå” och att det är dags för någon annan att ha glädje av hästen (läs – sälja medan den fortfarande är hel och man kan få lite pengar för den ;)). Men här skiljer sig det nog lite hur man resonerar beroende på hur förutsättningarna runt en ser ut, hur många hästar man har osv.

    Sedan ÄR det ju ofta mycket motgångar med hästarna och precis som du skriver Birgitta så är det en det ena och än det andra som gör att saker inte blir som man tänkt sig. Men det är just därför jag tycker det är otroligt viktigt att ha små delmål som man kan glädja sig åt när de uppfylls och det blir också lättare med sådana mål att stämma av att man jobbar på rätt sätt och närmar sig det lite större målet som man har satt upp.

    Svara
    • Birgitta

      Instämmer helt i att delmål är viktiga och det är ju dom som man kan glädja sig åt när/om de uppfylls på väg mot ett större mål.

      Tex så var jag i lördags jätteglad över att ha fått en 7:a på en mellantrav, just för att Vicke har haft så svårt för detta och för att jag själv tycker att det har blivit bättre med lite intensivare träning kring detta moment den senaste tiden.

      Och faktiskt var det samma sak med slutorna i helgen.

      Jag sa just till min tränare igår att även om jag bara fick 5,5 på båda och båda dagarna så var det i alla fall bättre än vanligt eftersom vi 9 gånger av 10 får betyget 5.

      Så även om 5,5 är dåligt så är det ju ändå ett framsteg.

      Jag tycker att jag alltid försöker att hitta glädjande delmål/ småsaker som håller humöret uppe.

      Jag minns tex när jag hopptävlade och det kanske inte gick så bra inne på banan. Då kunde jag tänka på ett eller flera ”super-språng” jag fått till på framridningen och glädja mig åt dessa.

      Samma sak nu när jag tävlar dressyr; antingen gläder jag mig åt att framridningen kändes bra (för det gör den oftast) eller att något specifikt moment inne på banan förbättrats.

      Och efter söndagens ritt på 60 % var jag superglad- inte åt procenten men för att detta var den mest avspända ritt jag fått till på MSV C-nivå någonsin.

      Svara
  4. Sara P

    Intressant ämne. Börjar fundera. Med några få års uppehåll har jag under de senaste 25 åren haft mellan en och nio hästar i min ägo(sällan så många som nio – men de har hänt…). De flesta har varit avsedda för tävling i hoppning, fälttävlan eller reining. Jag har givetvis blivit en bättre ryttare av all ridning och träning men ska jag vara krass så har jag faktiskt bara på EN enda tävling, i EN klass, med EN häst nått mitt mål.

    Utifrån min ridkunskap, mitt hästmaterial och ekonomiska förutsättningar (!) har inte målen varit orimliga – hopphästen ville jag tävla 1.30 med, fälttävlanshästen rida debutant fälttävlan och i reining nå mer än score 70.

    Jag tycker att det är riktigt roligt att tävla och blir så gott som aldrig nervös så det är inte nerverna som spökar, inte heller min förmåga att rida då jag på träning tillsammans med respektive häst presterar så pass att vi med lätthet skulle nå mitt mål. Problemet stavas SKADOR. Vet inte hur många gånger jag precis hunnit bara betala licencen och anmäla mig till tävling/alternativt rida någon enstaka tävling så händer det något.

    Gissa om jag har analyserat min ridning, träningsupplägg och hästhållning på längden och tvären? Den enda slutsats jag kunnat dra är att jag nog dess värre ”bara” är extremt otursförföljd (eller så är det någon som försöker tala om något för mig…).

    Hästen jag har nu är fyra år och är riktigt fin och rolig att rida, men han har snart haft alla sjukdomar i världen så vi har inte direkt kommit någon vart. Ännu. Hoppet är ju bekant det sista som överger människan…

    Om hästapållen nu klarar sig utan bestående men efter den senaste sjukdomsomgången så försöker jag intala mig att han hör till den där kategorin av hästar som är jätte-mycket sjuka och skadade som unga men sedan kommer att prestera fantastiskt som vuxen 🙂

    Den som lever får se. Men jag ska uppriktigt säga att nästa gång jag står utan häst kommer jag mycket nogsamt överväga om det blir någon ny. KANSKE går det att leva utan hästar fastän man är en inbiten hästmänniska???

    Svara
    • Birgitta

      Ja, ibland kan man verkligen känna sig som världens mest otursförföljda person men samtidigt ”vet” jag att det är samma för de flesta med häst och det har faktiskt tröstat mig när det varit tungt-detta att liksom inte sitta ensam i skiten…

      Fast nog har det känts extra djävligt ibland- tex när Kreon 5 minuter innan (!!!!) debut i MSV B med X kändes halt- vad f..n är oddsen för det liksom??? Och sååå nära ett stort mål….

      Svara
  5. Anna

    Mitt mål när jag köpte min oinridna häst var att rida 120-klasser och vara bra på den nivån. Det har vi gjort nu ett tag så målet är uppnått och jag är egentligen nöjd, kan träna vidare och bli bättre och ev hoppa någon 130. Det som stressar mig är att hästen visat sig vara väldigt duktig på det här och blir lovordad från tränare och åskådare. Känner att jag ”måste” ta den vidare för att den kan och för att den ska hålla sitt värde.
    Ska jag sälja den och köpa en ”sämre” häst för att minska pressen eller hur fasiken ska man tänka i den situationen! Jag tror inte att jag själv vill och vågar tävla så mkt högre…

    Svara
    • Katja

      Känn efter vad du vill, tycker du om hästen och trivs med den så sälj den inte. Varför ska man inte som ”glad amatör” kunna ha en fin häst utan att klättra i klasserna.
      Det kostar lika mycket att ha en roligt häst som en ”tråkig” häst.
      Ett annat alternativ är att låta någon annan tävla den lite högre, om du har möjlighet vill säga.
      Lycka till!

      Svara
      • Anna

        Tack för din kommentar :). Det är klokt som du skriver! Och att låta någon annan tävla lite högre är ju faktiskt en möjlighet och dessutom skulle det vara riktigt kul att se hur hon presterade med en riktigt duktig ryttare!

        Svara
  6. JohannaB

    Personligen har jag fått mål och utveckling att fungera väldigt bra med nuvarande häst, men båda de senaste åren har jag uppnått alla årets mål väldigt snabbt och kanske för enkelt?
    Så tipset från coachen är just nu att fylla på med lite fler mål inför nästa år, och våga sätta ett par riktigt utmanande.
    Intressant att se hur det funkar, om det gör att jag utvecklas mer eller om jag reagerar på den pressen med att prestera sämre? 😀
    Min tränare har gått utbildning i detta och där delade de upp målen i realistiska och dröm-mål… Det är där mitt nya kommer in, att sätta något mer och mer utmanande dröm-mål så att jag inte plötsligt klarar målen och står utan riktning liksom.

    Svara

Skriv en kommentar till JohannaB

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>