Månadsarkiv: november 2014

Tjuvlyssnat i cafeterian

På en tävling nyligen satt det några kvinnor bredvid mig i cafterian.

Den ena kvinnan berättade en historia som lät så otrolig (?) att jag nästan undrar om den var sann?

Enligt berättelsen skulle en islandshästsägare plötsligt tyckt att hästen kändes väldigt konstig att rida.

Samma sak nästa gång hen red och hen ville då låta veterinärundersöka hästen.

Det visade sig att det inte var något fel på hästen dock- ägaren hade ”bara”råkar ta in fel häst från hagen och hästen som kändes ”konstig” hade inte varit riden så länge…..

Nog för att jag har tagit fel häst mer än en gång men SIN EGEN?!?!?! Näää……

Veckan som gått

imageEn lite mer ”avslappnad” vecka har passerat- den föregående innehöll lite för mycket oro över  lösa och sedermera avtrampade hästskor, inställda träningar, en lite låg Soya pga medicinbyte osv.

Soya är numera ”sig själv” tycker jag- vi har slutat med utfasningen av den gamla medicinen vilket gjorde henne trött och seg- tänk själv att äta två mediciner som båda ger biverkningen trötthet. Nu är ju whippet en ”trött ras” inomhus oavsett så EN medicin visade ingen direkt skillnad men medan hon åt både den gamla och nya medicinen blev det väldigt tydligt.

Vicks har mest ridits i ridhuset i veckan- det blev även ett pass på utebanan och 2 dagars tävlande.

Tävlingen ja: jag red ju 2 klasser på lördagen och en klass på söndagen och känslan inne på banan blev bara bättre och bättre.

Den sista klassen avlöpte helt utan det klassiska ”Vicke-gloendet” och ingen vore tacksammare än jag om vi aldrig såg röken av detta mer.

Nu tror jag inte att vi kommer undan så lätt men om jag i fortsättningen rider 2 klasser per dag kommer det säkert att bli mycket bättre i alla fall.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Relativt ofta händer det att inlägg jag skriver till bloggen och som JAG tror ska rendera kommentarer och åsikter inte alls gör det medan andra, mer ”oansenliga” alster får mycket mer uppmärksamhet från er läsare.

Här kan vi verkligen tala om en bloggare som missbedömt läget 🙂 .

Har nog aldrig läst så mycket kritik från läsare kring ett tips som i detta fallet!

Söndag- meeting it is!

Idag har det varit fullt upp på hästfronten- jag har både haft stalljour och varit och tävlat.

Och det är bara att konstatera precis det jag gör i rubriken, Vicke ”ska” nog tävla flera klasser och helst 2 dagar i rad!

Som ni vet har gossen hemma en stor skräck för att gå vid den ena ridhuskortsidan (där vi har halm) och vi har samma diskussioner om detta VARJE gång ett pass i ridhuset ska börja (mer om detta i separat inlägg nästa vecka).

Men på tävlingen idag var det inte alls det beteendet jag fick uppleva utan en häst som nog gjorde sin mest ”otittiga” start med mig på ryggen.

Vi fick betyget 7:a på vägarna och det är ju trevligt att det som med tidigare hästar varit mitt paradnummer; att rida korrekta vägar, även gick att genomföra med Vicke efter allt snedgående, gloende och annat han förstört våra vägar med.

Procenten blev bara 60,4 och kritik på att Vicke ”dyker” (domarens ord) i traven men bortsett från detta så är jag super-supernöjd med att jag kunde rida ett helt program utan glo-spänning 🙂 .

Förresten: Om ni har kört förbi våra hagar idag och undrat varför jag inte lever som jag lär eller om även jag har drabbats av täckesnarkomani 🙂 kan jag förklara att Messys gående med täcke (med hals dessutom) enbart var i träningssyfte då hon fortfarande blir lite förskräckt just när täcket läggs på.

Men jag hoppas att hon förstod det sköna med täcke när det blåser så hårt som det har gjort idag och då blir det också kallt.

Vad är det med vissa karlar?

image
På tal om inlägget för några dagar sedan om ”gatu-pissande” karlar

Vad får jag se på dagens tävling om inte det på bilden ovan.

En karl som ställer sig och just pissar – typ 100 meter från ridhuset där det finns fullt fungerande toaletter (och ingen kö).

Hur många KVINNOR hade gjort samma sak? INGEN om ni vill veta vad jag tror!

Puss på mulen?

Jag läser ganska ofta att ryttare, även vuxna sådana, pussar på sina hästar och det är dagens fråga: gör ni också det?

Själv pussar jag nog aldrig på hästen och mycket  sällan på hunden- kanske för att jag vet var hennes nos har varit ha ha.

Men hur gör ni?

Lördag- 2 klasser it is!

Ja, som jag har misstänkt är det MYCKET bättre att tävla två än en klass med mitt glo- monster och det ska jag absolut försöka att göra framöver.

Sedan finns det ju skäl till att jag bara ridit en klass under sommar och tidig höst- jag har inte vågat anstränga Vicke för mycket efter vårens segdragna hälta.

Idag började jag med att rida en LA:3 och där fick vi, trots att Vicke stod emot en del pga sin spändhet vårt bästa resultat på denna nivå hittills: 63,1 %.

Och hör och häpna: en 7:a (!!!!) på den första mellantraven! Det kändes hur stort som helst för ni vet ju hur svag Vickes mellantrav har varit.

Domaren tyckte att jag skulle ”rida mer framåt” och det hade jag gärna gjort- om jag hade kunnat!

När Vicke tittar på något yttrar det sig i en spänd kropp som vill gena och tappa otroligt mycket fart så det är verkligen inte lätt att rida framåt i dessa lägen kan jag lova.

Hemma rider jag numera utan sporrar sedan flera månader tillbaka så ”grund-bjudningen” tycker jag absolut inte att det är något fel på.

Bara en timme efter avslutad ritt var det dags att värma upp till MSV C:2, den korta tiden gjorde att jag inte hann tappa fokus utan var jättetaggad och även om procenten blev blygsamma 60,4 så var känslan jättebra sett till ”gloendet” som nu var i princip helt borta.

Denna domare anmärkte på formen (låg nacke) och önskade mer påskjut- inga nyheter för mig utan sådant jag försöker förbättra (men som också handlar om ren styrka eller bristen på densamma).

Men som sagt; helt annan häst till andra klassen som inte alls glodde och stod emot som han brukar- jättebra!

image
Hemma i stallet provade jag ett lite mindre täcke på Messy än Vickes tält- se så fin hon blev!

Nytt sätt att få 15 minuter i rampljuset

Har noterat ett nytt sätt att få sina 15 minuter i rampljuset:

Man gör en ”god gärning” men nöjer sig inte med det utan postar givetvis hela händelseförloppet på Facebook och hoppas att ”alla” ska tycka att man är såååå duktig/ klok/ modig/ whatever.

Missförstå mig rätt; jag har definitivt inget emot att folk tar hem tiggare på middag,  avbryter mobbing, förhindrar en våldtäkt eller ingriper när de ser annat de brinner för/ vill förhindra osv men måste man alltid klappa sig själv på axeln via FB ?

Fredag- duktig

Ja, idag känner jag mig lite duktig eftersom jag har fått gjort en hel del på min lediga dag.

Jag tog äntligen itu med tvagning av mitt släp i allmänhet och det grönmossiga taket i synnerhet- det har stört mig ett bra tag.

Det var inte helt lätt att tvätta just taket men med en stege löste det sig (ordvits).

Även min bil fick sig en tvätt när jag ändå var igång- körning på bet-leriga vägar ett tag (ni skåningar vet vad jag talar om…) hade tagit ut sin rätt på min gamla slitvarg och ärligt talat trivs jag inte med att köra en hur skitig bil som helst.

Jag har också hunnit med att cykla lite med Soya, klippa hennes klor, plocka  det som återstår av fallfrukten i grannens trädgård och rida fina hästen på utebanan innan mörkret gjorde det omöjligt att se vad vi höll på med.

Nu sitter jag nyduschad i soffan med doggy bredvid, många tända ljus och en skål med chips- njutning helt enkelt!