Månadsarkiv: december 2014

Veckan som gått

 

image

Jaha, då var den av många så efterlängtade julveckan över.

Själv är jag ingen firare av denna högtid i sak men tycker absolut att det har varit jätteskönt att vara ledig- det är det alltid.

Det jag kan tycka är synd är att en del bygger upp sådana jätteförväntningar och framkallar sådan otrolig stress inför denna ynka dag (julafton) som trots allt förflyter lika långsamt eller snabbt som årets alla andra dagar också.

Men, man gör som man vill- jag har i alla fall absolut inte stressat.

Och trots att jag utger mig för att inte vara en julfirare har jag faktiskt fått flera otroligt fina julklappar, bland annat en bärbar dator av maken.

Fick också en otroligt generös julklapp av en trogen bloggläsare med familj- tack än en gång B!

Veckan började annars bedrövligt med en Vicke som på måndagen var tjock i ett framben och halt och som på tisdagen, som lök på laxen även hade blivit tjock i samma sidas bakben.

Ni som känner mig vet att jag sällan spiller något tid på att ”vänta och se om det går över”, så inte heller denna gång utan det blev ett besök på Jägersros hästklinik redan tisdag eftermiddag.

Besöket lugnade mig MYCKET eftersom veterinären instämde i min egen teori ”smäll på frambenet” och nu verkar det som att Vicke är helt återställd, precis som veterinären förutspådde.

Resten av veckan har ägnats åt slappande  i allmänhet, det har inte blivit så mycket mer än stallbesök, långa promenader med Soya, ett besök hos modern som bjöd på god middag och en massa soffhäng.

Vädret slog på juldagen om från vidrigt regnande till vackert men kallt med flera minusgrader så nu har hagarna förvandlats från gyttjebassänger till stenhårt knöliga inhägnader- pest eller kolera om ni frågar mig (mer om detta i ett separat inlägg i veckan).

Nu återstår några arbetsdagar till innan vi kan säga hejdå till 2014 men efter all denna ledighet känns det helt ok faktiskt.

Vintervatten-tips

Läste detta tips på Facebook; har inte provat själv men det kanske fungerar bra:

Ett litet tips i vinterkylan:

Häll en skvätt rapsolja i hästarnas vattenspann så fryser det inte så lätt då oljan lägger sig på ytan…. vi häller dessutom i lite salt som våra hästar älskar och då dricker dom mer och risken för förstoppning minskar.

Söndag- på rätt väg

Jag hoppas verkligen att jag inte har sagt för mycket men nog känns förra söndagens ”onda ben” som ett minne blott.

Svullnaden är nere och när jag travade och galopperade en kort stund i ridhuset i eftermiddags kändes det hur bra som helst.

Vi avslutade dagens pass med att skritta ut en kvart och det blir nog den sista uteritten för i år gissar jag.

Än har smällandet inför nyår inte satt igång men det är väl bara en tidsfråga gissar jag och jag tar inga risker.

image

Fina Vicke…..

image

….på en liten tur runt stallägarens ena åker.

Tillbakablickar: Birgitta gör egna julkort

Har ni, liksom jag, noterat hur strömmen av ”riktiga” julkort sinar för varje år?

Nu önskar man god jul och gott nytt år via Facebook eller mailen och jag är inget undantag.

I mitt fall handlar det ärligt talat om både en bekvämlighets och kostnadsfråga- det är helt enkelt både mycket enklare och helt gratis att använda sig av cyberrymden framför att köpa julkort och frimärken, leta upp folks adresser och sedan åka och posta allt.

Men det fanns en tid då jag glatt gjorde detta, dels för att det inte fanns datorer för ändamålet ha ha ha men också för att jag var mer pysslig på den tiden.

Det julkortsutskick jag minns bäst är lite typiskt för mig; smart, billigt och roligt….tyckte jag själv i alla fall 🙂 .

Till mitt försvar får jag säga att detta ägde rum för ca 20 år sedan; medan jag fortfarande var en fattig hästägare.

Jag tog ett fotografi på Heron iförd en tomteluva, kopierade detta (i svartvita kopior, något annat fanns inte) på min praktikplats, skrev ”snön lyser vit på taken, endast Heron är vaken” och postade eländet 🙂 !

Jag minns att jag tyckte att rimmet var såååå bra och vitsigt….och det tycker jag nog än idag faktiskt 🙂 !

Ja, de’ ni!

Inte var det särskilt flott, tvärtom, men säkert ändå roligt att få…på den tiden i alla fall!

Om ni vill se hur kortet såg ut kan ni kolla på detta inlägg där jag tidigare berättat om detta utskick 🙂 .

Lördag- en misslyckad film (som vanligt….)

Nej, vill man läsa en blogg med fina bilder och se filmer från träningar och tävlingar är inte detta rätt blogg- det har ni nog insett sedan länge.

Och jag hade mer än gärna tillhandahållit ovan om jag hade kunnat men som ni också vet så ser inte mitt hästliv ut så att jag varken har någon entusiast som alltid står vid min och Vicke sida eller är speciellt duktig på att filma själv.

Idag gjorde jag ett försök när jag tänkte longera min vanligtvis EXTREMT snälla och lugna häst men just dag vet jag inte vad som drabbade honom- han var mer vild än tam till skillnad från igår då jag satt på och han gick som en klocka.

Nu for han runt som en dåre rent ut sagt och jag avslutade snabbt både filmning och longering- ville INTE ha några nya skador.

dessa 8 sekunder är vad ni får….suck…..

image

Soya och Vilja på dagens hundpromenad i snö. Jag var väldigt glad att mina nyinköpta kängor som jag tipsade om nyligen hade utfällbara broddar- de behövdes kan jag säga….

Jag har nog haft tur med min Quite Easy

Som ni kanske vet är Vickes morfar Quite Easy och det är kanske tur att han inte har honom som pappa  i stället.

Jag har ju alltid varit tämligen ointresserad av härstamningar men hade nog inte ens ringt på en annons på en häst efter Camaro M- Quite Easy, det är liksom lite FÖR mycket hoppstam rent objektivt och när utbudet av hästar är så enormt.

Men nu var det ju inte så jag köpte Vicke så….

Hur som helst har jag sedan dess från flera håll hört att Quite Easy-hästar ”inte är så roliga” och när jag har frågat vad man menat med det har jag bland annat fått svaret att de kan vara ”sega” i både bjudningen och i munnen.

Lite lustigt för det är just de två egenskaperna jag gillar bäst hos Vicke; bjudningen (god) och munnen (superfin) !

Sälja begagnat?

Och som en följdfråga till gårdagens inlägg undrar jag idag om ni någon gång SÄLJER något som ni tröttnat på, växt ur eller vad nu skälet kan vara?

Ids ni annonsera eller slänger/ ger ni hellre bort?

Hur säljer ni? Via Blocket, Facebook eller Tradera?

Själv tröttnar jag sällan på saker utan använder dom oftast tills de tar slut så att säga.

Ska jag sälja något måste det ske smidigt, helst genom att köparen och jag träffas hos mig, i stallet eller i närheten av min bostad.

Jag orkar inte heller annonsera ut saker för en spottstyver, har sålt enstaka saker för 50-100 kronor men då har det varit just väldigt smidiga affärer.

Tradera skulle jag aldrig orka befatta mig med med budgivningar och rescensioner, Blocket är lättare men kostar och olika Facebooksidor är tveklöst enklast och går jättesnabbt att lägga in gratisannonser på.

Sålde min hoppsadel via Blocket men annars är det just FB som gäller.

För slitna schabrak och täcken gav jag förr till ridskolan- nu ids jag inte köra dit utan slänger efter att ha låtit ligga i stallet med budskapet ”ta om någon vill ha”.

Men man är väldigt olika vad gäller grejer har jag märkt.

Vet de som ständigt annonserar ut nästan nya hästprylar; ”ha-galna” tjejer som tröttnar på det de köpt snabbt.

Och så finns det dom som samlar och samlar; som bokstavligen har 30 täcken eller mer men som inte vill skiljas från något trots att sakerna ligger och samlar damm sedan länge.

Själv vill jag inte ha för mycket liggande- gärna några extraprylar ”i reserv” men eftersom vårt utrymme är begränsat i sadelkammaren försöker jag att hålla en viss nivå på grejerna.

Visst skulle jag kunna fylla något förråd hemma också men ärligt talat ser jag inte meningen med att bara låta saker ligga i åratal.

Fredag- vackert

image

Säga vad man vill om den för mig oönskade snön- den ger onekligen det mesta en vacker fernissa.

I morse var det runt 9 minusgrader men eftersom det var vindstilla kändes det inte så kallt och när jag gick på en långpromenad med Soya vid lunchtid hade temperaturen stigit något vilket tillsammans med solen gjorde det riktigt behagligt att gå.

Till och med Soya verkade inte så kinkig i kylan och vi var ute en bra stund utan att frysa.

Eftersom det fortfarande var/ är väldigt halt ute valde jag att rida i ridhuset där vi inte varit på ett bra tag.

Det blev en halvtimme där med lite ”provtrav” som kändes bra och därefter skrittade jag ut på en 15-minutersrunda där man inte behöver rida på de hala vägarna utan kan hålla sig på grässtigar.