Månadsarkiv: januari 2015

Ridklubbar och arbetsplikt?

arbeta

För att spinna vidare lite på gårdagens inlägg om vilken klubb ni har valt att tävla för undrar jag om klubben ni valt har arbetsplikt och vad ni tycker om detta? Kul eller ett nödvändigt ont?

Jag ska vara ärlig och erkänna att EN bidragande orsak till att jag fortfarande tävlar för min klubb är att vi INTE har arbetsplikt.

Jag är inte det minsta intresserad av att vara funktionär på hopptävlingar, oavsett nivå,  och några dressyrtävlingar arrangerar vi aldrig.

Jag har sett att i alla fall en klubb har valt en enligt mig klok ”medelväg”, ridhuskortens kostnad är baserad på hur mycket man är villig att hjälpa till och man behöver inte alls hjälpa till men får då också betala mest.

Detta tycker JAG känns rätt(vist)- den som vill hjälpa till får en ganska rabatterad kostnad och den som inte vill hjälpa till slipper.

Att TVINGA människor till saker de inte har lust med brukar sällan bli lyckat enligt min erfarenhet- bättre då att stötta de som vill engagera sig så att de känner att det liksom ”lönar sig”.

Onsdag- lugn lunk

 

piece

Onsdagar är ofta Vickes vilodagar- så även idag.

Vi gjorde inget mer ansträngande än att ta en promenad i ridhuset där jag passade på att titta på en hoppträning och Vicke…tja…på att lukta på lite andra hästars bajs…

Själv blir jag onekligen sugen på att återuppta hoppningen och det känns nästan som ett slöseri att INTE hoppa en häst som gör det så lätt som Vicke men steg ett får nog bli att köpa en hoppsadel eftersom jag sålde den jag hade då den inte låg bra på Vicke.

Jag har inte heller velat skynda mig med just hoppningen efter Vickes skada men nu börjar jag som sagt bli sugen.

Dagens (ridklubbs)fråga

mcr

Då var det dags att bestämma sig för vilken klubb man ska tävla under 2015 och idag undrar jag hur ni gör detta val?

Kommer ni att tävla för samma klubb som tidigare år? Varför/ varför inte?

Varför har ni valt just den klubben?

Har det att göra med fysisk närhet, olika förmåner (vilka?), gammal vana eller vad?

Själv fortsätter jag att tävla för Malmö Civila Ryttarförening och som skäl får jag nog främst ange ”gammal vana” och att jag är…tja….traditionsbunden eller vad jag ska kalla det (jag har aldrig tävlat för någon annan klubb).

Annars är mitt val nog en gåta för många då vi är typ max 5 ryttare som tävlar dressyr för denna stora klubb.

Det ordnas aldrig några träningar på klubben och den senaste dressyrtävlingen (om jag inte räknar rena klubbtävlingar) genomfördes för ca 10 år sedan eller nåt.

Jättetråkigt att intresset inte är större men samtidigt kan man ju inte tvinga folk till varken träningar eller att tävla för en viss klubb.

På den tiden jag stod uppstallad på ridskolan försökte jag hålla igång träningar för tränare som kom utifrån men intresset var helt enkelt för svagt.

Vi lyckades för flera år sedan också ha några lag i allsvenskan vilket i alla fall jag tyckte var jätteroligt men som sagt…med en handfull ryttare på vitt skilda nivåer går det inte att genomföra något sådant.

Eftersom jag själv inte heller har tid eller lust att försöka dra igång något igen så accepterar jag att det är som det är- jag HADE ju kunnat tävla för någon annan klubb som ordnar mer för sina ryttare men har alltså valt att ha det som jag har det.

Tisdag- repetition, repetition

Ja, vill man ha en massa omväxling ska man inte ägna sig åt dressyr- det är banne mig bara en massa nötande och repetitioner jämt och ständigt 🙂 .

Nej, lite skämt och lite allvar- det finns ju faktiskt hur mycket som helst man kan göra när man tränar dressyr även om de oinsatta ibland kan hävda att vi ”bara rider runt runt”.

Men visst; läser man om mina träningar för Christina tex så kan man säkert få intrycket att vi övar på samma saker ständigt och det gör vi väl också men i alla fall jag tycker att det är himla roligt.

Så det blev uppvärmning i galopp där jag red öppna och skänkelvikning utmed långsidorna för att ”få tag på” bakbenen och få lite samling och därefter blev det mest skolor åt alla håll och kanter; både öppna, sluta och förvänd sluta.

Jag har börjat rida öppnorna ur den förvända slutan och tycker att jag på det sättet också får tag på bakbenen bättre.

Skänkelvikning blev det också och här gällde det att komma in med rätt ställning och utan att bakbenen varken släpade eller att bakdelen gick före- det förstnämnda får jag ibland kritik på när jag tävlar.

Christina tycker fortsatt att utvecklingen går framåt utan några bakslag och även om jag själv är otålig ibland och önskar att tex skolorna bara flöt på så får jag vara nöjd så länge det inte går bakåt eller står stilla- för det kan ju också mycket väl hända.

En bloggläsare undrade igår hur jag ser på det här med träning och jag hade ärligt talat gärna haft ögonen på mig ännu oftare om jag bara hade haft råd.

image

En läsare undrade idag vad man skulle vara villig att betala för en hjälm. Denna kostade 299.– och jag är mycket nöjd med den.

image

Dagens stallskåp- mycket ska få plats på en liten yta och jag tycker nog att jag har lyckats hyfsat.