Inspirerad av de tramp-embryon jag såg när X red Vicke i lördags har jag bestämt mig för att lägga några minuters träning på detta under varje pass framöver eftersom jag tycker mig både känna och se att det inte är så långt till man kan få till hyfsat tramp i alla fall- en utmärkt form av styrketräning.

Har provat lite både igår och idag och det går framåt tycker jag- fast just framåt ska det inte gå så mycket rent bokstavligt 🙂 , målet är ju att hästen ska stå så pass mycket på stället som det går.

Fick till några bra byten också, skolor som KÄNDES bra (men där litar jag långt mindre på min känsla) och en allmänt fin känsla.

Nu är det soffan som gäller och en passande bild nedan:

Det hör inte till vanligheterna med idag red jag faktiskt 2 gånger- dels dressyr i ridhuset i morse och dels skrittade jag ut på eftermiddagen.

Eftersom det fortfarande är både uppehåll och vindstilla ville jag passa på att lufta Vicke- jag lär knappast rida ut de kommande vardagarna eftersom det redan hinner bli mörkt innan jag är i stallet efter jobbet.

Vi fick en stillsam och odramatisk tur eftersom det faktiskt rådde ett fullkomligt lugn i och kring det hus där han så ofta har blivit skrämd och som jag har berättat om tidigare och det kändes skönt att Vicke fick den upplevelsen i bagaget- inte bara att det ”alltid” händer en massa där.

Denna nerlagda banvall är nästan alltid det bästa stället att rida på underlagsmässigt.

När alla andra vägar är stenhårda på sommaren brukar den fortfarande hålla sig mjuk.

Nej, det är varken havet eller några sjöar som skymtar längst fram bak i bild- det är översvämmade åkrar och så ser det ut lite överallt numera.

Under dagens ridhuspass bestämde jag mig för att verkligen anamma Carl Hesters tanke om eftersträva perfektion och inte nöja mig med lite ”good enough” eller slarva med sådant som jag måhända betraktar som detaljer men som ändå påverkar helhetsintrycket mycket.

Och där jag HAR slarvat är vid avbrott/ avsaktningar där Vicke gärna bryter av med frambenen först- inte bakbenen, på icke-mjuka bakben och ibland också utan bibehållen mjuk kontakt i munnen.

Detta djur kan tvärnita på en millimeter men det blir på bekostnad av just det mjuka, följsamma och eftersom jag inte tänker göra någon western-häst av honom (dessa djur kan jag ibland tycka stannas/ stoppas väl bryskt för min smak) så måste JAG skärpa mig.

För det är ju min acceptans för det slarviga som har gjort att övergångarna ser ut som de gör så det är också upp till mig att ändra mig.

Annars red jag lite allt möjligt idag, la inte så mycket fokus på formen utan mer på att verkligen få igenom böjning i skolorna tex, att få till byten på hjälpen och att kunna rida förvänd galopp på alla möjliga linjer utan att det kommer ofrivilliga byten.

Jag kan knappt tro det men idag var det både uppehåll, sol och vindstilla, dvs inga stormar och inget ösregn och det kändes helt fantastiskt.

Jag och Soya tog en skön cykeltur på förmiddagen och jag njöt av att slippa kämpa i bokstavlig motvind som jag har fått göra den senaste tiden.

Idag var det också äntligen dags att åka med Vicke till X, det var en hel månad sedan sist.

Glädjande nog instämde min beridare 🙂 i att den uppåtgående spiralen är intakt så något rätt har jag gjort under mina ensamma träningstimmar.

Nu är det ju inte så att jag någonsin kommer till X med något direkt ”problem” eller ens beklagar mig det minsta över Vicke utan tanken med dessa pass är att X ska hjälpa mig att snabbare komma till utveckling och ”allmän förbättring”- som jag skrev härom dagen är dressyr en seg evighetsprocess ändå 🙂 .

Idag tittade jag på övergångar mellan skritt och galopp och kunde konstatera samma sak som jag upplever i sadeln, galoppfattningarna är jättefina men avbrotten mer ”isär”.

Fick också se en del tramp-embryon och jag dristar mig nog till att påstå att det inte är långt till DEN polletten ramlar ner.

Den samlade galoppen såg också fin ut men som X påpekade är det viktigt att hästen inte bara galopperar långsamt utan energin ska ju finnas där ändå- annars blir det ingen kvalité i det hela.

Ta du hur många kort du vill- jag fortsätter att stirra på något i fjärran som bara jag ser….