Idag undrar jag följande kring utlåning av er häst/ridutrustning:

Finns det saker som ni absolut inte lånar ut och varför i så fall?

Om jag ska svara på min egen fråga så gäller följande ”under normala omständigheter”, dvs hemma i stallet. På tävling hade jag i vissa fall kunnat tänka mig att vara mer generös eftersom det för mig är lite speciella omständigheter där och också ett mindre handlingsutrymme så att säga.

Men hemma i stallet lånar jag inte ut:

Sadeln: den har kostat för mycket, är för pedantskött, är för stor risk att någon hade gjort en liten skråma på den och det är extremt omständligt att laga den OM det skulle behövas eftersom den då kan behöva skickas till Italien i många veckor.

Hjälm, stövlar och handskar: eftersom jag själv blir ganska svettig när jag använder dessa tycker jag helt enkelt att det skulle vara äckligt om någon annan svettades i MINA grejer. Handskarna hade jag kunnat låna ut i värsta fall men hade nog tvättat dom efteråt.

Klippmaskin: den har ”tusen” år på nacken (säkert 10-15) och skulle den gå sönder vill jag inte fundera på om det berott på oaktsamhet eller om det lika gärna hade kunnat hända mig, just för att den är så gammal. Jag vill inte heller riskera att stå med en trasig klippmaskin när jag själv behöver den och risken är att den kanske inte är värd att laga= jag har ingen maskin alls pga någon annan.

Släp: är i för gott skick för att lånas ut (köptes nytt för bara några år sedan) men detta har jag löst genom att ha en så tung transport (1500 kg) att nästan ingen FÅR dra den på vanligt B-körkort och med de flesta bilar. Tidigare släp lånades ut mot betalning och det hände alla möjliga skador. Inget dramatiskt men ändå irriterande och tog ibland tid att fixa.

Det mesta andra hade jag väl lånat ut om det verkligen behövdes så att säga, inte ”bara” om det tex handlade om ”åhh vilket snyggt träns du har, kan jag få låna det och rida ett pass”.

Inser att jag måhända framstår som en ogin människa men det är ju ett fritt land och man väljer själv hur man vill göra.

Sägas ska att jag behandlar andra som jag vill bli behandlad, dvs jag lånar i princip ALDRIG saker av andra och gör jag det så betalar jag oftast på något sätt eller gör någon annan deal med utlånaren.

Tex fick jag förra vintern MKT generöst låna en stallkamrats sadel i minst 3 veckor om jag minns rätt (min var i Italien).

Detta ”ersatte” jag genom att göra personen några tjänster som jag vanligtvis tar betalt för.

Däremot hade jag inte gått med på dealen ”om du lånar min sadel så måste jag få låna din” utan tycker som sagt att det är upp till var och en vad man vill låna ut och på vilka premisser.

Nej….

nej och….

nej!