Kolla in den här ryttaren!
Påminner mig om den enda gången jag var sååå nära att ramla av Vicke utomhus att jag fortfarande knappt kan förstå att jag INTE gjorde det.
Han blev rädd för en människa (??!?!?) på långt håll, gjorde en halvpiruett på en sekund och jag hängde så långt ner på ena sidan av honom att jag bara väntade på själva ”fallet”.
Då gör hästskrället någon form av rörelse så att jag mot alla odds och verkligen mirakulöst då jag är extremt osmidig kom upp i sadeln igen….
Han räddade dig tillbaka i sadeln för att han inte hade tänkt att du skulle åka av.
Jag vet en gång när jag var absolut säker på att jag skulle åka av. Hästen brallade iväg och jag åkte på sidan så att jag hade nästan fotleden vid framvalvet och kroppen utanför.
Det säger ju sig själv att det inte går att sitta kvar då.
Då gör hästen en grej till och plötsligt sitter jag i sadeln igen! Visserligen lite på sniskan, men i alla fall. Och när hästen stannar så får jag tid att återfå balansen.
Så ingen avsittning den gången.
Hon slutade oftast med sina bus när hon kände att jag höll på att tappa balansen så hon ville verkligen inte få av mig.
Ja, ungefär så gick det till 🙂 !
Fattade för att det var Mark Todd, han är ju one of a kind. Har man överlevt att tävla fälttävlan på den nivån utan att avlida så är man bra sadelfast även om han kanske hade lite tur där.
Ju mer jag tränar desto mer tur får jag, eller hur var det han sa den gode Stenis?
Det SKULLE nog kunnat varit Mark Todd men det står Andrew Nicholson, också han från NZ.
Tror en annan del (förutom tur-delen då) är att vara på väg åt samma håll.
Men helt klart. Skickligt. Han vann tydligen också.