Månadsarkiv: juni 2015

Lördag- mera regn och mera sol

Eftersom jag som tidigare nämnts inte är någon midsommarfirare var det inga problem att infinna sig i ridhuset klockan 06.00 för ett mycket trevligt pass på min kära häst.

Jag tycker att jag har fått igång honom ännu bättre i traven nu och ska fortsätta detta arbete framöver- det kommer att gagna oss mycket tror jag.

Precis som igår har vädret idag varit otroligt skiftande- en timme innan intag fick vi 3 rejäla skurar där regnet verkligen vräkte ner, lite hagel och som topping på det hela lite åskmuller.

Så fort hästarna var intagna blev det givetvis strålande sol….

image

Det är inte ofta gummistövlarna åker fram men vis av gårdagens bittra erfarenhet av hur det känns att gå på en hundpromenad i gymnastikskor och joggingbyxor i högre och högre vått gräs så var det ett klokt val.

Gulligt?

Ofta när jag ser sådant här funderar jag över om det är gulligt eller dumt att låta barn klänga på djur på detta vis?

Vad tycker ni?

Fredag- efter regn kommer sol, efter sol kommer regn

mid

Åter en ledig vardag så att man ska bli riktigt förvirrad över vilken veckodag det egentligen är (nä visst nä…det är INTE lördag idag) men jag klagar inte; all ledighet tas tacksamt emot även om jag verkligen inte är någon midsommarfirare på några vis.

För mig (och många andra hästmänniskor av bloggar och Facebook att döma) är det som vilken annan dag som helst då vi kan rida/ träna och tävla som vanligt 🙂 .

Vädret är också ”som vanligt” på midsommar dvs mycket sol och, om man har tur, någon solstråle mellan skurarna.

Själv hade jag denna tur på min uteritt som började med liiite regn och slutade med solsken men därefter och innan dess har det också ”öst” ner.

Under vår tur blev det som så ofta mycket galopp och klättring i skritt, inga möten med kor tack och lov och ett accepterande av att de får som förra året var ganska otäcka i sin hage nu inte bevärdigades med en blick. Man är väl mogen sa Vicke….bah…sa jag 🙂 !

Får du panik?

Bloggläsaren Silverbjälke, enligt mig i mångt en manlig Birgitta 🙂 , har författat nedan text och jag måste (tyvärr?) nicka instämmande på ganska många punkter.

Inser att jag är lite halvt (helt?) manisk och att jag säkert hade mått (ännu) bättre av att spänna av lite och fila ner kontrollbehovet.

Fler som känner igen sig eller ni är alla lugna som filbunkar 🙂 ?

Till alla er som ständigt beklagar ridsporten trots att ni saknar erfarenhet från den, Såhär ser vi på det:

– Vi får panik om vi missar en fodertid med mer än 20 minuter.

– Vi får panik när en oinsatt släpper ut dem i fel ordning på morgonen.

– Vi får panik om de inte lastas som de är vana vid.

– Vi får panik när hovslagaren inte kan komma en exakt tid.

– Vi får panik när vår utrustning inte är smörjd som vi räknat med.

– Vi får panik om vi inte själva sett höpåsarnas storlek.

– Vi får panik om vi tycker oss höra ett klickande från en sko.

– Vi får panik om vi inte själva gjort ”burkarna” och inte vet EXAKT.

– Vi får panik om inte starttiden är på minuten rätt eller det sker en ändring.

– Vi får panik om inte hagrutinerna skulle fungera en enda dag.

– Vi får panik om markbommen rullade en centimeter och ingen kan hjälpa.

– Vi är inte paniska, Vi har bara lite tvångs för oss…

Varenda detalj vi gör, gör vi för att vi inte vill skada eller stressa för vi vet att våra djur är vanedjur och finner trygghet i det de är bekanta med.

Vi använder detta absurda beteende för hästens skull, Så snälla sluta lipa över att vi plågar våra djur.

Favorit i repris: sommarupplägg

Detta har vi diskuterat några gånger men eftersom det var länge sedan sist undrar jag:

Har ni något speciellt upplägg vad gäller vila vs ridning sommartid?

Släpper ni hästen på bete och låter den vila helt (hur länge?) eller rider ni trots att hästen går ute dygnet runt?

Har ni hästen uppstallad och rider som vanligt eller blir det någon veckas ledighet? Varför/ varför inte?

Själv har jag alltid varit av åsikten att sommaren är den bästa tiden att rida på- oavsett eventuell värmebölja eller ej (jag rider ju ändå så tidigt på morgnarna att detta inte märks).

Så att vila hästen sommartid gör jag inte- inte med vuxna hästar i alla fall.

Hästar jag haft som varit 3-5 år gamla har kunnat få gå på bete men en vuxen häst-nej.

Jag tycker att jag står så bra på nuvarande anläggning att jag inte vill ”riva upp” Vicke för X antal veckors bete med ridning och anser dessutom att alla förändringar av stall/hagar/ bete BÖR ske med eftertanke.

Oftast går det så klart hur bra som helst att byta hästens invanda miljö men man bör ändå vara medveten om att tex ändrat foder, nya rutiner, andra hästar som sällskap osv kan bli ett bekymmer och för egen del så ser jag som sagt ingen anledning att ge mig in i detta.

Vad gäller vila över huvud taget är min bittra erfarenhet att hästar ”tar” sig en kortare eller längre viloperiod med ojämna mellanrum vare sig vi hästägare vill det eller ej så planerade vilor är jag ganska restriktiv med, vilan kommer ändå som sagt.

Så sommartid är som vilken annan tid på året som helst för mig rent ridmässigt- jag rider som vanligt och hoppas på en frisk häst och använder gärna min semester för både träningar och tävlingar.

arch

När Archie var 4 och 5 år gammal flyttade han över sommaren till Yddinge farm där han gick på ”dagbete” (dvs sov i stallet på natten) med sin ordinarie hagkompis från ridskolan.

Dessa 2 förfogade ensamma över en mega-hage vilket var helt underbart.

En perfekt lösning då eftersom det inte finns några gräshagar alls på ridskolan och Yddinge farm ligger väldigt nära där jag bor.

Torsdag- fram, fram, fram

Ja,det var det enda som gällde vid morgonens dressyrträning i ridhuset; framåt-tänk!

Jag travade mycket i arbetstrav med precis den bjudningen jag ville ha och med lätthet- dvs att jag bara kunde sitta stilla och ”åka med”.

Bara när/ om Vicke började minska tempot/ engagemanget utan att jag bett om det fick han en påminnelse av skänklarna som sedan fick vila intill sidorna igen.

Jag tränade även en hel del på att öka traven och även om den rätta kadensen och ett riktigt svävmoment inte finns där än så var känslan ändå mer som just en ökning och inte som ”spring-spring” där det känns som att man ska skumpa av en stötig och obekväm häst.

Visst dippade formen en del men jag tror ändå att det kanske är så här jag ska öva, rida ganska långa sträckor (säg ett halvt varv i ridhuset) och sedan ta tillbaka- i alla fall så länge det inte känns springigt.

Tidigare har jag ridit mycket kortare sträckor (ungefär en halv långsida i taget) men kanske behöver Vicke en längre sträcka på sig att liksom ”känna in känslan” för vad som förväntas?

Vi får se…jag ska prova mig fram men klart är att han behöver träna på att öka och bara detta att han nu kan ta i lite mer utan att jag hoppar omkring som en jojo så fort han gör det är framsteg 🙂 !