Åhhh vad härligt det är att vara ledig och kunna göra så mycket i sin egen takt!

För vissa ter det sig säkert helgalet att stiga upp vid 5 för att börja dagen med paddocksharvning och ridning men jag tycker att det är trevligt, dessutom med vetskapen att jag därefter kan åka hem och sova resten av dagen om jag nu skulle vilja det.

Soya måste oavsett dag, månad och årstid ha sin medicin runt 5-5.30 så även därför väljer jag att stiga upp och rida därefter- när jag ändå är uppe och innan det blir för varmt.

Vad gäller paddocken är den….tja om inte fuktig så inte alls dammig om man harvar den tidigt på dagen- så fort solen börjar gassa rider man i större eller mindre dammoln beroende på hetta och antal ryttare så det är också trevligt att slippa tycker jag.

Efter dagens pass där en av höjdpunkterna var många fina galoppombyten (vi är nu uppe i 3 på en långsida så det är långt ifrån seriebyten än ha ha ha) begav Soya och jag oss till Åsa och Vilja för att stifta en ny bekantskap, Viljas ”lillasyster”, en valp vid namn Lovis.

Efter en härlig skogstur med 3 svarta flickor som gick så fint och nosade sida vid sida åkte jag hem för en skön powernap- det tycker jag om att unna mig när tillfälle ges!

Soya och Lovis (en storpudel precis som Vilja).

Vilja och Lovis tar ett skönt fotbad….

….medan Soya håller sig på sedvanligt behörigt avstånd. Det där med att bada har aldrig varit hennes grej.

Dagens skörd och….

…..dagens middag in progress.

Skönhet sägs ju ligga i betraktarens öga och det måste jag nog hålla med om; jag som älskar att både SE och rida på en nyharvad bana 🙂 .

Jag har tagit tiden och att harva vår utebana så här ”slarvigt” tar ca 10 minuter- väldigt väl investerade minuter om ni frågar mig.

För mig är underlaget  A och O och har alltid varit och personligen tror jag att det är detta som väldigt mycket, kanske FRÄMST påverkar om en häst blir halt av ”normal” ridning eller ej, inte om man skrittar fram i 4 eller 13 minuter eller om man rider i 35 eller 50 minuter.

Det finns underlag som jag inte kan FÖRSTÅ hur folk vågar träna på och som jag själv knappt hade vågat skritta på och jag är mycket glad att tex vårt ridhus alltid, året runt och i alla väder och temperaturer är så bra som det är.

Jag brukar säga att det för mig inte spelar någon roll om ett ridhus är 200 x 100 meter- är botten kass så kan man ändå inte rida där…

Nåja, det var en lite utvikning om underlaget men det ÄR en viktig fråga tycker jag som sagt.

Dagens ridpass avhölls som ni förstår av ovan på utebanan (annars var det ingen vits att harva den i ottan) och jag jobbade vidare med samlingen, gjorde ganska många byten och försökte mig på lite sidvärts-slutor där det var svårt att bibehålla korrekt form- Vicke ville hellre bita sig i bringan om jag nu tvunget skulle försöka fösa honom i sidled…

När jag tränar på byten vill jag att de ska ske för så omärkliga hjälper som möjligt vilket kan resultera i att bytet från vänster till höger kommer ett språng efter mina hjälper som då uppenbarligen inte är distinkta nog. Vi börjar få till det ganska bra men jag skulle vilja kunna sitta ännu mer stilla i bytena åt detta hållet och inte behöva hjälpa till så mycket.

Det tråkiga med en utebana är att man inte har några speglar för även jag som är närsynt vill ändå ha en liten hint om hur olika saker ser ut och inte bara känns.

Denna veckan har X varit fräck nog att ta semester 🙂 fast jag försökte att förbjuda det…kan ni förstå 🙂 ?

Så det blir till att klara sig på egen hand minsann- inte roligt 🙂 )!