I morse återvände jag till gårdagens brottsplats- denna gången för lite konditions/ intervallträning.
Delar av stubbåkern sluttar vagt och efter att ha travat i lång och låg form som uppvärmning så galopperade jag långa sträckor uppåt och neråt i denna mini-backe 3 gånger med skrittpauser emellan.
Jag tycker att det är svårt att veta hur mycket som är precis lagom träning för att få en konditionshöjande effekt utan att ”skada” hästen- jag vill ju inte att Vicke ska kännas helt utmattad efteråt men det ska ju inte heller vara ”a walk in the park”.
Jag får väl lita till min känsla helt enkelt och när jag travade av i lika lång och låg form som i början så kändes han i alla fall jättefin.
En målmetveten man på väg till jobbet!
Som ung fick jag lära mig att man aldrig galopperar i nerförsbacke då det inte ger någon effekt på konditionen utan endast sliter på senor och ligament, men om det inte är så stark lutning så kanske det inte gör något? Intressant att höra hur du tänker! tack för bra blogg där man faktist är välkommen att diskutera! 😀
Lutningen är ytterst modest menjag tänker att det är brat balansen om inte annat.
Som ung fick jag lära mig att man aldrig galopperar i nedförsbacke, då det endast sliter på leder och ligament, men det kanske inte gör något om det är så svag lutnig? Vet inte hur mycket nerför eller hur starkt dina backar lutar, men var går gränsen för dig för att galoppera i nedförsbacke? Skulle vara intressant att höra vad du tycker om det! Själv tränar jag distans, och saktar alltid ner till skritt vid sluttning (om de inte är korta med svag lutning). Och tack för bra blogg där man faktist är välkommet att diskutera! 🙂
Det där med att man inte ska galoppera i nedförsbacke är en gammal myt. Visst ska man vara försiktig med all sorts ”annorlunda” träning av hästen, men att galoppera (öht rida, givetvis i korrekt balans) i nedförsbacke hjälper hästen att få in bakbenen under sig och jobba upp med ryggen.
Jag håller med dig!
Sedan beror det ju både på backars lutning och hästens ålder och kondition tänker jag.
En skolad och vältränad häst har ju en helt annan styrka än en unghäst eller promenadhäst tex.
En annan ”myt” eller vad jag ska kalla det är det här med att stå i lätt sits så fort man rider i MINSTA lutning.
Det tror jag absolut inte att man behöver göra, det räcker med att sitta lite mindre tungt i sadeln enligt mig.
Nu talar jag alltså om mycket små lutningar där man alltså inte behöver stå 2 meter upp i stigbyglarna typ 🙂 .
Det är ju säkert som med oss människor, om man bara helt planlöst springer i nerförsbacke så tar ju knäna stryk, men om man använder rumpa och lår att hålla emot med så blir det ju genast en jättebra träning. Säkert lite därifrån det kommer med att galoppera i nedförsbacke, att helt planlöst göra det blir ju förödande då massor med vikt kommer på framdelen, men om man jobbar in bakdelen och låter andra delar jobba så blir det genast annorlunda 🙂
Exakt! Att dessutom inte rida i balans i annat än mycket svag lutning skulle jag ärligt talat inte VÅGA av rädsla för att hästen skulle snubbla och gå omkull.
Vi har ju stubbåkrar med rejäla backar här, så det är suverän träning. Vi galopperar upp och skrittar ner, men det är ju skillnad när det är så brant. Tyvärr är bönderna effektiva här, förra året hade vi ca 14 dagar innan det såddes in och i år får vi ca 2-3 dagar enligt bonden som har åkrarna närmast – så han uppmanade oss att passa på att ha kul direkt när han har skördat! Precis intill vår gård har vi dessutom rätt stora rapsstubbar just nu. De är ju inte kul att rida på egentligen, men funkar jättebra som utökade skrittrundor åt hästen som ska skrittas igång nu.
Så man kan våga skritta på rapsstubb alltså?
Jag skrittar i huvudsak i hjulspåren, men går tvärs över ibland med. Med rejäla benskydd runt om tycker jag att det funkar bra.