Jag, som gärna läser mycket slås ibland av ett intressant fenomen bland bloggare; så fort ”man” fäller en negativ kommentar eller bara dristar sig till att ifrågasätta något får man ett surt ”men du behöver inte läsa om du inte vill” eller något liknande till svar?

Läste nyligen en väldigt nyanserad och vettig kommentar på en hästblogg som fick just det svaret och jag fattar liksom inte:

Måste man vara medlem i klubben för inbördes beundran, svälja precis ALLT som står i en blogg och inte ifrågasätta något för att få läsa den?

Nä..så klart får man ju läsa vad man vill…det kan man inte stoppas ifrån så vida inte bloggen blir lösenordsskyddad men jag tycker att det är en så tråkig inställning.

Framför allt unga människor verkar inte tåla ens ett uns kritik eller ifrågasättande utan att genast vända taggarna utåt och jag kan ju bara undra vad detta beror på?

Får man inte lära sig att ta kritik idag eller att bli ifrågasatt?

Sedan förstår jag visst att det kan kännas trist om man blir attackerad på ett otrevligt sätt eller gång på gång måste ”försvara” samma sak till leda men att man inte ska få skriva något som inte faller bloggägaren på läppen utan att genast i princip bli ombedd att sluta att läsa…det känns ju bara hur fjantigt som helst?

Och själv skulle jag inte läsa/ följa tex en blogg som i ALLT strider mot vad jag tror på och som bara liksom gjorde mig sur eller irriterad men därifrån till att känna att ”nej, jag måste tycka 100 % lika som bloggägaren i ALLT- annars vill jag inte läsa”- så känner i alla fall inte jag och högst troligt inte mina egna bloggläsare av kommentarerna att döma.

Och jag tycker ju att det är bra när det blir lite diskussioner; det är väl dom som förhoppningsvis får en att tänka till och kanske, eller inte, ändra ståndpunkt i olika frågor?

Idag undrar jag vilken som är den idag dyraste stallhyran i Sverige, var detta stall ligger och vad som ingår i priset (exklusive eventuell motionering av hästen) ?

Det som fick mig att fundera på ovan är en diskussion jag hade med en annan hästägare som berättade om ett stall i Uppsala där stallhyran ligger på 5200:–/ månad- enormt mycket pengar enligt mig OAVSETT vad som ingår i foder och strö.

I Skåne vet jag enstaka stall som har en stallhyra på runt 4500 och jag minns att jag läste om stall kring centrala Stockholm där det kostade några tusen till även om jag inte minns de exakta summorna.

Men som sagt; vilket stall kan vi kora till det dyraste?

Härom dagen berättade en vän att hon hade fått ett för henne mycket eftertraktat arbete och detta fick mig åter att reflektera över hur otroligt viktig LÖNEN är när man accepterar ett nytt arbete/ väljer att avsluta en anställning.

Jag tycker att det är så synd att många arbetsgivare inte verkar förstå hur mycket det kostar att ständigt rekrytera och nyanställa, att lära upp folk som kort därefter går vidare till bättre betalda anställningar- eller så kanske de förstår det men utan att agera tillräckligt.

Jag har sett det massvis av gånger, inte bara inom mitt egen yrkesliv utan också vad gäller olika ”hästjobb” som ju är ”kända” (läs ÖKÄNDA) för att anställa ”svart” arbetskraft eller betala undermåliga löner.

Och som med mycket annat i livet så får man oftast det man betalar för…

Eller så lyckas man hitta en guldklimp som dock slutar så fort någon erbjuder bättre villkor.

Och som sagt; dessa ständiga nyanställningar sliter.

Det sliter på kollegor som ständigt måste lära upp nytt folk och det sliter att i perioder behöva göra mer än sitt eget jobb eftersom man är ”en man kort”.

En del arbete kan man förvisso bortprioritera men i tex ett stall måste alla hästar få mockat, bli fodrade osv oavsett om 1 eller 2 personer kommer till jobbet.

Ser man till tex stalljobb så kan det också delvis utgöra en säkerhetsrisk att ständigt byta personal- har man jobbat länge med samma hästar vet man hur dessa ska handhas på ett helt annat sätt än den som kommer ny.

Nej, diverse löneförmåner, fria arbetstider, kompetensutveckling och annat i all ära men jag är ändå övertygad om att det är LÖNEN som är något av det viktigaste när man ser sig om efter andra, i övrigt likvärdiga arbeten i förhållande till det nuvarande.

All världens fritid hjälper inte om man inte kan försörja sig ordentligt på sin lön och då tror jag också att man struntar i några kurser här och där eller gratis kaffe på jobbet.