Månadsarkiv: september 2015

Pris- vad väljer du?

För att anknyta lite till gårdagens inlägg om köp av plaketter; vad föredrar du för priser när du åker och tävlar om du får välja:

  • Kontanter som sätts in på TDB
  • En lite mer ”extraordinär” rosett och en fin plakett
  • Hederspris

Beroende på tävlingens status och annat kan man ibland få allt enligt ovan men ibland blir det bara en liten rosett och något billigt hederspris.

Spelar rosettens utseende någon roll eller är den ändå bara något som du lägger i någon byrålåda eller dylikt?

Vad är ett fint/ bra hederspris?

Torsdag- banhoppning

image

Idag var det åter dags för lite hoppning tyckte jag och jag tror inte att Vicke misstyckte.

Han, liksom mina tidigare hästar, tycker jag är bevis på att hoppning kan ha en mycket positiv inverkan på lösgjordhet och bjudning- när jag avslutade passet idag kändes han hur fin som helst vad gäller detta.

Dagens träning gick ut på att hoppa flera hinder i följd eftersom jag vet med mig att jag har mycket svårare att behålla fokus ju fler hinder i rad jag hoppar.

Och hur det än är så måste man hoppa fler hinder än 1 om man vill tävla hoppning.

Därmed inte sagt att jag SKA just tävla men OM jag (eller någon annan) någon gång skulle VILJA göra det kan det väl vara bra att kunna hoppa i alla fall 4-5 språng i rad 🙂 .

Lite skämt och lite allvar men jag skämtar i alla fall inte när jag skriver att jag tycker att Vicke är en mycket snäll och duktig häst när vi ägnar oss åt ovan och hade det inte varit på det viset hade jag kanske också lagt ner hoppningen helt och hållet.

Hästar överlever trots allt utan att ta sig över hinder och det finns andra sätt att variera sin ridning på.

Köpa plaketter?

Numera är det inte alltid som man FÅR plaketter när man placerar sig; antingen får man köpa dom eller så finns det inga helt enkelt.

Idag undrar jag om ni köper plaketter om de inte delas ut gratis?

Tycker ni att det är trist att de har förvunnit eller ”skiter ni i vilket”?

Jag tyckte att det var lite gulligt att en 62-årig ryttare som jag VET har tävlat ”i tusen år” ville köpa sin plakett nyligen ”för det är fint att spika upp i stallet”.

Själv har jag faktiskt gett upp drömmen om att någonsin spika upp några plaketter i ett eget stall så numera bryr jag mig inte om plaketterna.

Jag har dessutom redan långt över 100 stycken så var jag skulle spika upp allt detta har jag ingen aning om.

På Herons tid (han hade ensam 99 stycken) valde jag att inte spika upp dom eftersom stallet dels inte var mitt och de dels inte skulle få plats på boxvägg/dörr.

Och numera ligger alla i en kartong som aldrig tas fram…

Onsdag- på lång sikt

Idag har Vicke och jag avverkat ännu en nyttig träning för X.

Jag beklagade mig i början av passet över att Vicke, mest i vänster galopp, ”vevar” med huvudet då och då eller ”nickar” som domarna har kallat det när han har gjort så på tävling.

Med ett rejält stöd i tyglarna blir det bättre men som X så sant förklarade för mig får man inte frestas att ta till denna kortsiktiga lösning för den sopar bara problemet med otillräcklig självbärighet under mattan i stället för stt dra fram det i ljuset.

Och även om det är något som man först löser på lång sikt och det kanske inte känns så ”kul” medan man jobbar med ett guppande huvud så är det den rätta vägen att slutligen komma till styrka och att bära mer vikt på bak blir ”automatiserat” hos hästen.

I dagsläget väljer Vicke enklare vägar, som att, om han får, ”ge sig av”- inte med någon stor fart men genom att lämna ramen och hamna på bogarna.

Det gäller för mig att stänga alla vägar som möjliggör detta och i stället, i alla fall i inlärningsfasen försätta Vicke i en sådan ”obalans” att han måste välja att sätta sig mer bak för att inte ramla över sig själv.

Så idag blev det massor av samling ”i botten”, dvs så att jag nästan fick travavbrott och i dessa lägen fick jag snabbt lätta av i handen= stödhjulen borta och Vicke fick ta hand om sig själv = fler och fler självbärande steg ju längre vi höll på.

Som sagt ett långsiktigt arbete men som måste till om vi ska komma vidare!

Vad tänker hästar….

På en tävling för ett tag sedan såg jag en häst som jag har tänkt på en del sedan dess.

Den gick HELA sitt program igenom med rejält bakåtstrukna öron men när den vände upp på medellinjen till den avslutande halten spetsade den öronen framåt !?!?!?

Jag kan inte låta bli att fundera på beteendet och vad det stod för.

Hade hästen ont?

Kommer den att kollas upp?

Är det inget att bry sig om?

Det kände så ledsamt att se men kanske lägger jag in långt mer i det jag såg än vad det faktiskt var?

Med Vicke har jag väldigt svårt att avgöra vad han tycker om olika saker; han är liksom alltid glad/ neutral och visar aldrig ilska eller tjurighet.

Jag har ingen aning om han tycker att det är roligare att bli uteriden än att gå ett dressyrpass, om hoppning är skojigare än att bli tömkörd osv. Kanske ”tiger och lider” han över allt möjligt i det tysta även om jag så klart inte TROR det?