Månadsarkiv: januari 2016

Fredag- härligt!

Nu när jag jobbar som jag gör brukar jag inte se fram emot fredagarna så som jag gjorde när jag jobbade dagtid måndag till fredag men just idag ser jag faktiskt fram emot helgen som en ”riktig Svensson” (exklusive taco-middagen och chipsen ha ha).

Det ska bli så skönt att vara ledig i 3 dagar och sova ut efter 3 vakna nätter.

Vicke är mitt fortsatta lyckopiller och gav mig ett fint ridhuspass i morse.

Jag provade något nytt; ökad trav under lättridning i början av passet i stället för under nersittning i slutet av detsamma och det kändes riktigt bra.

Några väldigt fina byten på hjälpen blev det också och ”hackandet” och protesterna i skänkelvikningarna för vänster skänkel utmed långsidorna är i princip helt borta.

Har hunnit med att sova några timmar under dagen och även besöka min favorit-mekare, en landsman (serb) vid namn Igor som är min bils skötare 🙂 .

Tyvärr har en lampa som har med gasspjället (vad nu det är ha ha) att göra börjat lysa så en ”fler-tusenlapplig” reparation är gissningsvis i antågande.

Än går bilen fortsatt som en dröm men lampan lyser ju av en anledning så så fort bilen börjar hacka är det dags att hala fram plånboken.

Nåja, jag är beredd på det mesta med en 16 år gammal bil och än kastar jag inte in handduken.

image

Måtte inte helgen bli så här 🙂 !

Pojkvän?

En intressant diskussion där jag skulle vilja höra era åsikter:

Vad benämner man en man som man har ett förhållande med men inte bor ihop med och/ eller är gift med om denne är 30, 50, 70 år gammal?

Kallar man en 70-åring för POJK-vän? Kille?

När upphör man att vara just pojkvän och vad övergår man till då?

När blir man SÄRBO?

För mig personligen känns det som att det bara är + 40 som är särbos (benämns som detta) men kanske har jag fel?

Någon kallar sin partner för ”min man” fast man inte är gifta, någon säger ”Gubben” om en 30-åring osv.

Vad tycker ni?

Torsdag- bra ändring

I morse var min ursprungsplan att rida ut efter jobbet men eftersom jag dels var dödstrött och det dels var runt minus 10-11 grader och dimmigt så bestämde jag mig för att skjuta på projektet.

Och med facit i hand var det ett klokt beslut för på eftermiddagen strålade solen, det var bara ett fåtal minusgrader och vi fick en fullständigt underbar uteritt i fantastiskt väder.

Jag började med att trava en hel del i lång och låg form på asfaltvägarna och försökte därefter att hitta så många ställen som möjligt med djup snö där vi kunde trava och galoppera.

Det blev inga jättesträckor i just snömassor, det är ju Skåne gudbevars 🙂 men å andra sidan kan/ bör man ju inte heller ”gå ut hårt” och börja härja för länge på för tunga/ djupa underlag.

Däremot blev det en lagom mix av snö i olika nivåer och som sagt hade vi det hur mysigt som helst- det är sådana dagar det är extra roligt att vara hästägare 🙂  !

137

Som jag skev på Instagram (bm6610): Life is good 🙂 !

Onsdag- en trevlig vana

image

Eller när jag tittar på Vicks 🙂 !

Mina dressyrpass på morgonen känns som en trevlig vana och trots att jag ibland har jobbat hela natten har jag inga problem med att ta mig en ride 🙂 .

Träningsmässigt sker det inte så mycket nytt under solen utan det handlar mycket om att stärka och befästa i korrekt form.

Just formen blir ju ibland lite ”dippig” och Vicke kan också gå och nicka lite med huvudet i galoppen, traven kan bli springig, bytena är inte alltid på hjälpen utan ett galoppsprång efter, skänkelvikningarna behöver stundtals bli tvärare och utan att bjudningen går förlorad osv. Det är sådant fokus ligger på nu- dvs att arbeta bort svagheterna.

Jag tycker bristerna till trots att Vicke är i sitt livs form 🙂 vilket kanske inte säger så mycket eller så BORDE han vara det och ständigt bli det eftersom han blir äldre och tränas mer och mer.

Rent fysiskt ser han också jättefin ut, rund och med en massa muskler- precis som jag vill ha honom!

Vad ÄR det med folk?!?!?

Igår när jag var ute med Soya i närheten av min bostad hände något tråkigt.

Hon nosade som vanligt omkring som en matsökande missil (hon stoppar allt som går att äta i gapet om man inte hinner avvärja det) och dröjde kvar i ett glest stort buskage lite väl länge.

Jag blev misstänksam och rusade dit och då står hon och sniffar på en liten stängd kartong.

Skadad som jag är av olika filmer och inlägg jag läst sedan tidigare var min första tanke att det låg något övergivet djur i kartongen och mycket riktigt; när jag öppnade densamma tittade 2 marsvin fram?!?!?!

De verkade pigga men låg ju i en tunn kartong som förvisso hade en handduk i botten och en liten träkoja där de hade krupit ihop så jag kände att jag verkligen inte ville lämna kvar dom i snön.

Mindes som hastigast hur en vän för många år sedan hittade 2 marsvin i skogen och tog hem dom (och där de hade ett mycket fint liv länge) men jag varken kan eller vill ha andra husdjur än Soya.

Eftersom jag var väldigt stressad och skulle jobba fann jag ingen annan råd än att ”dumpa” dom på djursjukhuset i Malmö och jag hade inte heller tid att stanna för att utröna vad som skulle bli deras fortsatta öde.

Förhoppningsvis hittade de någon som kunde ta hand om dom och även om de blev avlivade så anser jag att det är mer barmhärtigt än att låta dom svälta och/eller frysa ihjäl utomhus.

Varför de lämnades som de gjorde lär jag aldrig få veta och jag kan bara än en gång förundras över mänskligheten….

image

Lådan jag hittade dom i.

image

Jättesöta verkade de vara.