Guldbootsen för 25 spänn verkar vara riktiga lyckobringare- många fina pass med dom har det blivit 🙂 !

Min sköna Equipe-sadel!

Med risk för att tjata så har ännu en fin träningsvecka avverkats och jag tycker att jag har fått till hyfsat med variation dessutom.

Lite lösgalopp blandat med träningar på egen hand och för Olof och Mini, en uteritt och så årets första tävling.

Helgen var ridmässigt en av de bästa; tävlingen var jag jättenöjd med liksom träningen för Mini dagen därpå.

Jag har ganska länge tyckt att Vickes gloende på tävling har känts mer och mer avlägset och det är bara att hoppas att allt vårt nötande och ”vanans makt” ska hålla det borta även framöver eftersom det har ”förstört” en hel del inne på banan.

Det handlar ju så klart mycket om min ridning; ju mer mellan hjälperna jag kan få Vicke desto mer kan jag också avvärja eventuella spänningar och letande efter saker att oja sig över.

Sedan är det inget onormalt om en vaken häst tittar till på skrämmande saker tycker jag men att tex glo på en människa som står vid insläppet är inte ok 🙂 .

Annars händer det inte så mycket nytt på ridfronten- vi nöter på med det gamla vanliga höll jag på att säga och försöker hela tiden förbättra kvalitén.

Och det var just med detta jag upplevde en skillnad mellan helgens tävling och tidigare diton; jag tyckte att vi hade mycket bättre koll på tex både bjudning, vägar och de olika rörelserna.

Ni vet ju hur länge jag har kämpat med högerslutan som vi väldigt ofta inte fått godkänt betyg på men i helgen blev det minsann 6.5 i protokollet!

Nu önskar jag inget hellre än att vi får vara friska båda två (jag fick ju avsluta förra årets säsong några tävlingar i förtid pga egen nackspärr från helvetet)  så att vi kan fortsätta att utvecklas på det sätt jag hoppas.