Idag funderar jag på varför det är så att så fort det skrivs något NEGATIVT på en blogg så renderar det ofta måååånga svar/ kommentarer från läsarna, ibland sådana som dittills aldrig skrivit en bokstav?
Skriver man att man har vunnit en tävling är det inte så många som orkar krysta fram ett grattis men om man lägger upp en film där det finns ens det minsta utrymme för att hitta något ”fel” så börjar kommentarerna att strömma in.
Blev tipsad om en tjejs blogg där man kan se ett ypperligt exempel på ovan.
En av de senaste inläggen har……nästan 200 (!!!!) kommentarer och allt för att bloggaren har lämnat bort sin häst för träning hos tränaren medan hon själv är bortrest.
Tydligen är det ingen måtta på hur fel tränaren rider hästen på olika vis och läsarna är inte sena med att påpeka detta i alla möjliga, ofta väldigt otrevliga, ordalag.
Ja, jag blir som sagt fundersam.
Är ”skadeglädjen den enda sanna glädjen” eller ger den i vart fall den enskilde en enorm tillfredsställelse?
Ja, vad tror och tänker ni?
Jag tycker det är rent bedrövligt hur folk beter sig och jag fattar icke hur man har mage att gå på så i ullstrumporna med kritik till någon vars häst man aldrig ens ridit. Fruktansvärt! Och inte har hon bett om det heller.
Är det så att när man driver en blogg ja då får man helt enkelt räkna med att utstå sådan dynga?
IRL… säger folk inte ett jota negativt. Men bakom en skärm blir människor plötsligt dryga, stygga, elaka och dessutom självutnämnda experter. Det lustiga är att det med allra största säkerhet är rena rama bushriders som sitter där och påpekar. Inte Patrik Kittel direkt…
Instämmer i allt!
Har tack och lov varit ganska förskonad på min egen blogg, gissningsvis för att merparten av mina läsare är vuxna och säkert också VETTIGA!
Tycker snarare det är toppen av ryttaren att lämna hästen hos sin tränare. Är säkerligen inte gratis, samt att jag förmodar denne känner hästen. Gemene man har ju oftast en stallkompis/medryttare som får ta det ansvaret, med eller utan kompensation.
Jag har ingen aning om fallet du pratar om och har ingen koll på den typen av bloggar. Men jag kan ju själv se att jag generellt väljer att kommentera när jag ser att det finns något att diskutera. När allt är bra och alla är nöjda finns det ju sällan det, däremot om det finns ett problem av något slag.
Jag förstår hur du tänker men det är också skillnad på HUR man ”diskuterar” och till och med om man i alla lägen SKA diskutera, oombedd?
Har man inget snällt att säga om någon tex bemödar sig att lägga ut en film är det kanske bättre att vara tyst såvida inget ”extremt” visas?
Om bloggaren däremot skriver något i stil med ”snälla säg vad ni tycker om ….” är det en annan sak.
Fast man kanske ändå ska akta sig för att vara hur dömande och självsäker som helst, ffa om man aldrig tex sett häst/ ryttare IRL.
Det håller jag absolut med om! Och mitt intresse att diskutera gör ju att det känns döfött att diskutera om inte andra vill ha en diskussion liksom… Och jag håller med om detta med att döma – antingen den som skriver eller en motpart som personen skriver om.
Jag tror det beror på många saker att det kommenteras på detta sätt. Jag vet mycket väl vilken blogg du menar, jag läser den ibland framförallt för att jag gillar hästen. Jag tror att en grupp som kommenterar illa är lite ”frälsta på sin egen tro” och vill känner ett behov av att frälsa andra och påpeka hur rätt de själva har och hur fel alla andra har, de anser att de som de själva gör är rätt och allt annat är mer eller mindre djurplågeri. Samma personer brukar sitta och kommentera hur illa diverse elitryttare rider också. I just denna diskussion var det en läsare som la upp en film på sin egen ridning och när man ser den förstår jag varför hen anser att bloggaren/tränaren rider fel, de ligger väldigt långt ifrån varandra i sin ridning. Det jag såg var en häst som gick i undertempo, lite oren och på bogarna. Ett recept på frambenshälta i mina ögon. Vem har rätt och vem har fel? Svårt att säga men jag har svårt för detta behov av att påpeka (på ett ofta elakt sätt) för andra hur fel de rider.
Sen finns det nog en grupp men unga läsare som beter sig som många unga osäkra personer gör, de vill hävda sig själva och framstå som duktiga genom att få andra att verka dåliga. Kan man dessutom göra det bakom en skärm så vågar man mer. Också ett behov jag har svårt att förstå men jag gissar att många växer i från det, vissa gör det inte utan fortsätter som vuxna vilket bara är sorgligt. Sen gömmer man sig bakom att man måste få kritisera eller diskutera men dels så kan man göra det på ett trevligare, mer konstruktivt sätt och dels så måste man inte kritisera allt som går att kritisera bara för att man kan.
Jag ser bara en helt vanlig ryttare, med en fin och utbildad häst som tränar som alla andra. Kanske med bättre ekonomiska förutsättningar än de flesta men det är ju bara att gratulera. Vi jobbar alla med olika saker i ridningen och vi anser att olika saker är rätt men att kommentera allt man anser vara fel leder inte till något bra. Att det inte kommenteras så mkt på det sättet på din blogg kan ha att göra med att medelåldern är lite högre, att du inte lägger ut så mkt filmer och att dina inlägg ofta bjuder in till diskussion om olika saker istället för att bjuda in till diskussion om dig och din ridning.
Ja och ATT jag inte lägger ut så mycket filmer beror inte bara på brist på filmare utan även delvis pga att jag inte alltid orkar med en del människors inte alltid så trevliga sätt att framföra sina åsikter.
Folk som aldrig kommenterar annars och som gissningsvis aldrig sett mig och Vicke IRL…det känns inte så kul faktiskt.
Men jag är som nämnts ändå relativt förskonad i jämförelse med en del andra bloggare.
Jag har verkligen full förståelse för ditt tänk, Birgitta! Känns som att antingen så hittar man något litet skit-fel att hänga upp sig på – och då är det DET man fokuserar på att kommentera kring. Eller så skriver man inget alls… för man är så jävla tråkig som människa att man inte kan unna andra människor lite positiv kritik (typ hon ska minsann inte tro att hon är något …). Så oändligt barnsligt! Och så tänker jag som vanligt: GUD så tråkiga liv dessa bottenlöst tråkiga människor måste ha 🙂
Vet inte riktigt vilken blogg som åsyftas men blir ibland också mörkrädd för hur människor uttrycker sig. Sen kan en del bloggar a la ”min satsning” ”resa” och dylikt göra mig lite trött. En massa yta som uppvisas och när någon skriver en fråga eller kommer något konstruktivt är dessa negativa, missunsamma och avundsjuka. Att faktiskt svara på frågan eller till och med erkänna att man inte vet allt…det föresvävar inte skribenten.
Känner mycket väl igen det där och har själv anklagats för att vara både bitter och avundsjuk när jag själv tycker att jag ”bara” har ställt en helt berättigad fråga eller ifrågasatt något på yngres bloggar.
Jag ”tröstar” mig med att det hör lite ungdomen till; att vara så tvärsäker på allting.
Förhoppningsvis ändrar man sig med mer mognad och skrattar åt hur barnslig man var….
Ja, fy f*n, ’resa’ och ’satsning’ och ’elit’ ar ju nan slags obligatorisk blogg-stil nufortiden! Se min kommentar om detta nyligen forresten! 😀 http://birgittashastsida.com/2016/03/17/naiva-bloggare/